Ja, det är väl allt jag är - en idiot och ett psykfall. Därför har jag det som jag har det. Jag har mig själv att skylla.

Jag har gjort massiva och enormt stora framsteg - men vem har jag att dela med mig till? Vem vill vara hos mig? Med mig? Vid min sida? Ingen. Och en del är verkligen bra på att trampa ner andra indirekt och helt till synes oskyldigt - precis som jag själv gör nu. Men vem bryr sig, eller hur?! De som inte bryr sig om vare sig framsteg eller bakslag som jag - vännen - gör, de som skiter i om jag lever eller ej, de som det inte rör i ryggen vad som händer med mig - ja, de borde jag lika gärna kunna leva utan.

Jag har varit och är inlagd på en sluten akutpsykiatrisk avdelning för extra vårdkrävande patienter i 4 jävla månader - so what, eller vaddå..? Jag har fattat att ingen bryr sig!! Jag har aldrig begärt eller krävt att någon ska bry sig - men jag har rätt att ö n s k a. Faktiskt. Jag som inte har en endaste människa som hälsar på mig, hjälper mig med djuren, posten, vattning av blommor - eller bara någon som säger HEJ. Jag som är helt jävla utlämnad till vården och den PERSONAL som finns där. Inga vänner. Ingenting. Hur hanterar jag det??? Jo, jag sitter i korridoren på det här jävla sjukhuset och skämtar och skrattar med både personal och patienter. Och snart är det exakt 3 år sedan min älskade syster lämnade denna jord. Min syster som jag inte ens fick säga hejdå till innan mina jävla föräldrar stängde av respiratorn. Det finns ingen som lever ett bekymmerslöst liv! ALLA har problem! Det går inte att ständigt vara ett offer! Jag kämpar som en jävla idiot med att KOMMA NÅGONSTANS! Så alla kan bara SLUTA TRAMPA NER MIG!!! Jag LIGGER REDAN NER!!

Jävla skithelvete.

 

Micha

12 juni 2009 12:01

Du är inte osedd, Maria. Och jag kan bara instämma i att du har gjort oerhört stora framsteg. *Kramar om*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...