var i stallet idag

mailade till hon som jag känner, hon som är ridskoleansvarig

hon svarade snabbt att jag mer än gärna fick komma dit och pyssla med hennes häst

så det har jag gjort

han fick en helkroppsmassade med den mjuka "gummipiggsborsten" så att det gick att få bort så mycket lös päls som möjligt

kan ju säga att han njöt i fulla drag

till och med när jag borstade ut svansen

då stod han helt still och bara vilade, och jag har ingen aning om hur lång tid det tog för mig att bli klar

har borstat igenom hela svansen från fyra håll, så det enda som fattades var lite glansspray

han fick puss efter puss efter puss på mulen, gullekillen

hjälpte till att ta in några av de andra storhästarna

fick vara lite bestämd med en av dem, men hon är bara unghäst

hon skulle in i spolspiltan och få fötterna avspolade, men vägrade

tyckte faktiskt synd om henne när en av stallskötarna tog fram spöet och slog henne där bak för att hon skulle flytta rumpan

visst, hon fattar inte att flytta sig undan tryck, och det blir rent ut sagt farligt att gå runt henne när hon dansar runt sådär

men, det måste väl finnas bättre sätt - eller.....?

skapa ett obehag, inte smärta, som får hästen att flytta sig.... eller..?

så har jag lärt mig.... repgrimma.. tungt långt "grimskaft"..... och så skapa obehag med rörelser och ljud..

men jag antar att.. i ett stort stall så finns inte tiden........ men.... ja.. jag vet inte.... jag är ju så blödig när det gäller djur.......

det kanske låter som att det var ren misshandel nu när jag skriver om det, men det var det inte för så hårt och så många ggr slog hon inte med spöet

till slut var hovarna renspolade i alla fall, och jag fick borsta henne medan tjejen gick in i ridhuset

jag övade henne på att flytta bakdelen, och hon gjorde det nästan varje gång jag satte fingrarna på henne

räckte inte en hand så tog jag båda och tog i, och då flyttade hon sig

gav beröm

både ord, tonfall, blick och energi

så fort hon tog ett litet steg så slutade jag trycka och gav beröm

jag fattar; det är ett stort djur som är i "slyngelåldern" - men ändå

i det lilla stallet jag var vid förut så förekom inte sådant

visst kunde hon bli förbannad på hästarna och drämma till dem, men inte mer än med handen och då använde hon egentligen bara sin maktposition med kroppsspråk och energi

jag hade i alla fall en mysig stund tillsammans med den store bamsehästen

och jag vet att det jag såg idag inte är något emot vad som händer på andra större ställen

...en tröst....?

ligger bara i sängen

släppte ut kaninerna direkt när jag kom hem

de får gå ute hela kvällen nu

min kp's ord ekar i skallen; "gör så gott du kan i helgen, maria. det räcker."

det räcker inte alls

jag kommer fan att dö

vill bara ligga här, dörren låst, rullgardinerna nerdragna, släckta lampor, och så bara ruttna bort

gråtagråtagråta och ruttna bort, för jag orkar inte vara ledsen

ligger hemma i sängen nu

bara gråter

varför måste allt vara så jävla SEXUALISERAT

varför kan man inte bara vara två helt jävla vanliga människor

skit samma att en har en pinne mellan benen och den andra inte har det utan istället har två fettklumpar vid revbenen

ska allt baseras på kön hela jävla tiden och få förstöra så mycket

har i princip gråtit hela dagen

gick och pratade med min kp på fm - gjorde det istället för att ta stesolid

jag var kvar sist av oss tre patienter som är där just nu, för jag hade ett inbokat samtal med min kp kl 13

jag bara grät under samtalet

han tröstade mig, med ord, strök mig på armen, kramade om mig när vi avslutade

jag sket i att fara till stallet, för jag orkar inte

stannade kvar på ÄS istället och satte mig framför tv'n

fastnade där av ren skräck inför helgen - och att jag var helt söndergråten

min kp var tydligen kvar sist av alla, så jag var ju tvungen att gå när han skulle släcka ner

han väntade på diskmaskinen så det blev prat av igen, eller ja - jag grät och han försökte trösta

satt i en soffa i tv-rummet

sa precis hur det kändes; hur rädd jag alltid är, otrygg, ledsen, otröstlig....

dammarna bara brast och jag grät så jag trodde att jag skulle tuppa av

han lade armen om mig och jag lutade mig mot honom, för det är det enda jag har som är sann VILA - att få vara "liten", ledsen och att bli beskyddad och tröstad

jag känner ju hur berörd han blir av att jag blir ledsen, och jag vet ju att han är känslig - vilket jag tycker är fint och bra

han lade andra armen om mig och det kändes så skönt att få gömma sig i hans famn

och så säger han "förlåt, det där var opassande!"

jag fattade ingenting

så säger han att "min hand höll på att hamna på ett olämpligt ställe!"

jag sa bara att jaha det varken kände eller tänkte jag ens på, och skit samma - för det så det känns, det viktigaste för mig är att suga åt mig trösten och tryggheten, och det skulle jag inte kunna känna om jag satt antingen var orolig eller funderade på exakt var han råkade nudda mig - det är ju jag som sätter gränserna

"ja, men det blev ju nästan som om att jag tog dig på bröstet!"

jag snörvlade fram att jag vet att det inte är så och att han aldrig skulle göra det - och jag har ju en röst och kan säga till och säga ifrån om det är något jag är tveksam över eller tycker känns konstigt eller fel

det spelar väl för fan ingen roll - snälla gud låt mig bara få den lilla vila och tröst som finns och som jag saknar genom hela livet

och hur skulle en man och kvinna kunna kramas utan att mannen vidrör kvinnans bröst med sin bröstkorg eller vad det nu kan vara beroende på hur långa de är

måste allt vara så jävla snuskifierat

måste allt handla om det så fort det är människor av olika kön

det gör mig så jävla ledsen

jag sitter där och är så liten, så sårbar, så ledsen, och får så otroligt mycket värme, tröst och trygghet som gör att jag kan vila

och så ska det "smutsas ner" för att jag råkar vara kvinna och han en man, och när han lade andra armen om mig så är jag så fet så han når inte runt mig - och då skulle det vara som om att han tafsade på mig

alltså, det finns inte i min värld

så säger han att hans kollegor skulle ifrågasätta och så det gamla vanliga om att jag är i beroendeställning

men måste det verkligen vara så

får han bannor om jag kramar honom inför hans kollegor

i så fall är de fan mer sjuka i huvudet än vad jag är

och hur i helvete är det fatt om behandlare bara får ta i sina patienter när ingen kollega ser - DET är ju fan helt jävla ÄCKLIGT

SKENHELIGT

och DÅ kan man väl fråga sig hur lämpligt det är

och ja, jag fattar - jag har varit utsatt för sexuella övergrepp, jag är skadad, känslig, trasig, allt - men då borde folk väl fatta att det snarare är något positivt att jag hittar någon här och någon där - kvinna eller man - som jag kan ha kroppskontakt med som medmänniska och som jag mår bra av

jag är svältfödd på tröst för i helvete, jag törstar ihjäl efter trygghet och vetskapen om att de vet om vad jag varit med om och inte tycker att jag är så äcklig, utan de kan faktiskt ta i mig

alltså det som de alltid tjatar på mig om; ATT KUNNA TA EMOT

är det bara jag som är onormal och som typ inte noterar om personen jag står bakom i rulltrappan är en man eller en kvinna

och hur fan kan JAG vara så "okänslig" i så fall - jag borde väl bara se snoppar och bröst och inte alla som människor

han är som den pappa jag aldrig haft men alltid önskat mig

och om jag får ha en "själamamma", så varför skulle jag inte få ha en "själapappa"

tänk om jag vore lesbisk - eller bisexuell, herregud då skulle jag väl få gå instängd i en bubbla för att inte "hotas av all sexualitet"

återigen; jag förstår hur han tänker och känner, och vad han menar, och hur det skulle kunna bli riktigt jävla fel

men någon gång - bara någon jävla gång - kunde man väl få vara två människovarelser

ligger i sängen på ÄS

omtumlande vecka

kanske min frånvaro här vittnar om det

mat, mat, mat, gruppsamtal, sjukgymnast, samtal

är pissförbannad på sjukgymnasten

hon tycker inte att jag ska vara här

och så lägger hon sig i min terapi och mina samtal här och har en massa åsikter om hur det borde vara

HON har ju för i helvete själv sagt att sjukgymnastiken bara ska vara just sjukgymnastik

hon har förbjudit mig att prata om annat om jag ska gå hos henne

och så bryter hon mot det själv

och har mage att kritisera det samarbete som föddes i maj!!!

hon satt och tjafsade bort halva tiden

och jag var så arg så jag kokade, och så blir jag ju ledsen istället

min kp har inte varit sig själv idag

han sa att han känner sig lite sliten, så jag hoppas att det "bara" är det

behöver honom nu

mer än någonsin

allt är så jävla jobbigt

för att orka har jag slutat ta min nattmedicin, så jag sover väldigt dåligt

men då orkar jag inte uppleva allt jobbigt lika intensivt på dagarna

imorgon är det fredag

dags att pallra sig hem och till stallet

och sedan falla sönder och börja om på måndag

har ju berättat för tjejerna på gården att jag har bulimi (uns sket jag i, för det vet de inte vad det är)

fick försäkran om att jag inte behövde vara orolig, jag var välkommen ändå

så var jag sjuk idag

meddelade det redan igår så att de skulle hinna hitta en ersättare i fall om att det behövdes

har någon hört av sig? sms, mail, FB....?

NEJ

ingen har skrivit eller ringt

ingen har sagt ett skit

hade jag aldrig talat om att jag har bulimi så hade ena tjejen i alla fall skrivit ett kort sms med "krya på dig"

men nu - inte ett skit

allt blev som vanligt

alltid samma jävla sak

"det är iiiiiiiingen fara" - och så står de där och skvallrar och glor bakom ryggen

på psykfallet

fan vad ledsen jag blir

jag dör

skit samma

om 12 timmar drar jag

till ÄS fram till jul

visst, jag kommer ju vara hemma också

men jag kommer få mer hjälp nu

vill bara skrika rakt ut

mår så jävla dåligt och är så ledsen och framförallt besviken

efter att jag gjort för dem och gården

och så får de fakta om mig - och pang så är det knäpptyst och borta

jävla skit

Ville verkligen gå på "Twiday" på SF - men, jag tar mig inte hem efteråt för sista bussen har redan gått då, för länge sedan.... så det är bara att stryka..........

Ligger här med värmedyna.... håller på att frysa ihjäl......... och snart ska jag cykla till stallet................ jihoo......

......det är tur att man kan rusta sig inför vintern.......

han skulle inte vara med på mötet idag

men han måste ha varit det ändå

för jag får komma dit PÅ MÅNDAG

är så glad!! så lättad!!!

samtidigt som jag vet hur j*vla jobbigt det är och kommer bli

tårar och snor, panik och skrik, inte kunna andas

men hur fan ska jag göra annars då

jag fattar inte hur han gjorde

måste ha jobbat över som f*n - och tjatat ihjäl sina kollegor

han som är sjuk! vaddå dåligt samvete.........

har migrän, men den lättade lite när jag tog både ibumetin och alvedon

känner mig alldeles yr

mår illa

overklighetskänslor

är jag psykotisk......?????

skakar