Var och tittade på lägenheten idag. Den var betydligt mindre än 65 kvm. Fanns bara två små köksskåp, och köket var så litet att det var en kokvrå. Frågade om jag fick ställa in en tvättmaskin i badrummet och fick nej.

Huset och lägenheten var jättemysigt, men tex så fanns det ingen lampa uppför den smala vindstrappen som gick upp till lägenheten. Det var heller inget sjutillhållarlås på ytterdörren och hatthyllan osv var i trappuppgången. Dessutom hade hon renoverat huset och då satt igen takfönstren, så det fanns bara ett fönster i vardera ände av lägenheten. För att komma till tvättstugan skulle man alltså ta sig nerför en kolsvart vindstrapp, en trapp till, och så ut och nerför en trapp. Efter det fick man gå till sidan av huset och gå nerför ännu en smal och krånglig trapp för att komma in i själva tvättstugan.

Så det blev inget. Det sket sig. Ganska rejält.

Jättecharmig lägenhet, men jag skulle inte trivas där. Det var för trångt. Skulle behöva slänga eller magasinera minst hälften av mina möbler - trots att jag har en lika stor lägenhet nu. Så - jag skulle gissa att den var på 45 kvm max. Och så massa vinklar och vrår - som i sig är jättemysiga, men som inte fyller någon funktion när det gäller att faktiskt bo där.

Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Eller ja.... noll.......

Är så grymt besviken... så ledsen.......

Tur att jag har samtal imorgon.

På måndagens samtal kommer tandläkaren för att stämma av det sista inför torsdagen............ *försöker andas lugnt*

Tur att jag bara berättat för mina närmsta vänner om lägenheten, för nu är det inget folk som kommer höra av sig sjuhundrafemtioelva gånger och fråga hur det gick - och jag slipper försöka förklara för min "väninna" som tycker att jag ska "ta vad som helst"....

Hittade en lägenhet på Blocket igår. 2 rum och kök, 65 kvadrat, privat hyresvärd. Ringde min mor som ringde upp kvinnan som hyr ut. Och nu är jag "nr 1 i kö" på lägenheten, MEN - hyresvärden vill prata med mig på telefon och bestämma tid för visning...... Det ska naturligtvis ske nu i dagarna, när jag redan har mer än vad jag klarar av. Hade kunnat få min mor att förstå det, men hon vet inte om att jag ska sövas eller något.

Det är långt ifrån vad jag ser som "mål" vad gäller bostad, men då skulle jag i alla fall komma härifrån, få ner hyran, och slippa bo i en betongklump. Det här är ett gammalt trähus, så det är lyhört. Och det ligger precis i centrum av orten, och bussgatan går precis utanför huset. Men om det nu är ok ändå, för övrigt, så försöker jag ändå få lägenheten. Det köper mig tid, och jag förstör inte mina chanser till att få bo där jag egentligen vill bo heller. Det skulle i så fall bli som att "mellanlanda", typ.

Men då är det ju det där med att prata i telefon. Och klara av det nu när jag dessutom går upp i atomer av allt annat. Jag vill bara skrika rakt ut och skära ihjäl mig.

Måste fixa julkort. Och julklappar. Så ska allt skickas och blablabla.... Allt blir bara en enda röra när jag ska på narkosbedömning på måndag (hela dagen kommer bli skiiiiiiit och sen  kommer jag att vara helt slut), tisdag ska jag simma så den dagen kan jag räkna bort också. Så är då onsdag och torsdag kvar. Fredag är det samtal och mindre än en vecka kvar till op, så jag lär vara helt väck då. Så även hela helgen och dagarna som följer.

Tänker att jag får ta en tur på stan imorgon. Hade tänkt göra det idag, men jag gissar att det är ganska packat med folk. Så jag ska försöka ta mig iväg imorgon...... Försöka....

Vill bara bädda ner mig och sova. Sovasovasova.

Arbetsterapeuten hade med sig ett 10 kg kedjetäcke som jag har fått som hjälpmedel. Eftersom jag har de problem jag har, så tog hon med sig det direkt sa hon. Istället för att det ska bli hembesök, och sedan fara iväg och prova ut ett. Så det var ju jättesnällt av henne.

Tyngden känns jättebra, precis det jag behöver. Det lever inte om, är inte bylsigt och jobbigt, det halkar inte iväg i påslakanet. Det jag kommer sakna är att kunna bädda in mig "runt om". Jag har ju i brist på tyngd över mig (då bollarna åker iväg i sina "fickor") bäddat in mig med bollar omkring mig istället. Det har ju också en omhuldande effekt. Men som sagt; det är väl en vanesak. Och - jag kan ju alltid växla mellan täckena!

Det är ungefär tusen gånger enklare att ta med kedjetäcket till soffan än bolltäcket.

Puh! En sak att bocka av innan jul!

Arbetsterapeuten kommer om en stund, en halvtimme. Jag är helt skakis. Måtte det gå vägen.

Har ingen aning om hur sådant här fungerar. Om hon har med sig kedjetäcke/täcken. Om jag får något idag eller om det blir senare. Vad hon kommer säga eller fråga.

Måste gå ner i vikt inför narkosen nu. Vägde mig imorse och jag väger 70 kg. Så nu blir det svält hela vägen fram till op-datumet. Ingen mer fast föda, och så små, små intag av fil, soppa, osv. Och MASSOR av laxtab....

Minns inte om jag skrev att jag blivit inbjuden att fira jul hos min närmsta irl-väninna och hennes familj. Min vovves bästa kompisar som jag satt hundvakt åt i lördags. Måste ju fixa några finkläder tills dess, och det lutar åt en röd tunika på Gina Tricot. Är inte min favvoäffär direkt, men det måste ju vara kläder som passar mig. Har tänkt fara dit efter mötet med arbetsterapeuten om det inte drar ut på tiden.

Kappahl är min favoritaffär, men de har inte så mycket röda kläder, och jag är ju så fet så jag kommer ju inte i så många olika alterbativ heller.

2 Atarax och 3 Stesolid. Wish me luck!

Tog mig iväg och simmade 1½ timme idag. Det var både skönt och jobbigt. Trodde att jag skulle svimma första kvarten, men sen gick det över. Det brukar ju göra det, men jag törs aldrig tro på det.

Måste röja de sista katastroferna innan imorgon em då arbetsterapeuten kommer hit.... men jag vet inte när eller hur jag ska orka... Har dock lagt ner att få det "tipptopp". Jag är ju faktiskt sjukpensionär, så hon får väl ta att det är lite damm här och var, och att stryktvätten ligger där den ligger och väntar på strykjärnet.

Nu jävlar ska Ondskan flytta!!

För den oinvigde så är det den värsta kärringen till läkare som finns och som fortfarande tillåts vara verksam trots att hon är 72 år! Hatad av ALLA. Inklusive "lägre stående" personal. Hennes kollegor törs inte konfrontera eller ifrågasätta henne, och läkarkandidaterna är livrädda för henne. Hon blev skickad på "charmkurs" pga att hon skrämde bort så många läkarstudenter, men det hjälpte inte.......

I alla fall - idag har narkosbedömningsdatum spikats. Om mindre än en vecka smäller det. Måndag 8/12 kl 16. Så nu sitter jag här och hetsäter godis............ *skakar av skräck*

Ska inte laxera idag.... ska iväg och simma imorgon, och då kan jag inte vara helt uttorkad och orkeslös. På onsdag kommer en arbetsterapeut på hembesök för att jag vill ha ett kedjetäcke som hjälpmedel - nu när det finns att få i det här landstinget. Men jag vill INTE ha hem någon. Vill ha mitt hem utan en massa folk. Hade varit bättre om jag fått fara någonstans istället, för då kan jag gå om och när jag behöver. Är svårare när det kommer folk HIT, och man inte kan slänga ut dem om man behöver....

For till samtalet på fm idag med tanke om en hyfsat lugn stund. Klev innanför dörren, och såg att min kp lagt fram hälsodeklarationen inför "operationen" den 18 dec. Verkligheten kom som en käftasmäll... på ett både bra och dåligt sätt antar jag. Det är ju verkligt. Men jag vet inte hur jag ska orka dit. Och orka med det. 20 dagar kvar.

Fyllde i alla fall i pappren hos min kp. Ville fylla i dem hemma, men jag antar att det var ett terapeutiskt drag att fylla i pappren där. Hela jag skakade. Hade inte tagit någon stesolid heller.

Om jag fick önska så skulle jag vilja uppleva det "tomrum", det där "ingentinget", som uppstår när jag är sövd. Men jag får ju aldrig vara med om det. Bara poff så blir det svart, och sen poff så är jag tillbaka igen. Jag hade behövt få vila inte bara kropp, utan själ också. Men det funkar ju inte så. Jag hade behövt få dö en stund. I alla fall en stund om jag inte kan få dö för gott.

Imorgon em och kväll ska jag vara hundvakt hemma hos mina bekanta. Vet inte om jag ser fram emot det eller om det bara är något som jag måste göra. Men de är så snälla och trevliga, så det är klart att jag hjälper dem. Dessutom ska de ta hand om min hund dagen när jag är sövd.

.......vill skära mig.. fattar inte hur jag ska orka... allt går bara utför....... och vintern som är min bästa årstid.. den går till spillo nu..........