straxt före kl 6:30 imorse somnade "min" häst in för gott....

sov i klubbhuset på gården tillsammans med ägarens dotter... tolvåringen som jag tycker är så jobbig......... men hon ville så gärna, och jag hade ju redan funderat på att göra det..... hennes mamma var också helt förkrossad............

vi borstade, masserade, klappade, kramade, kliade, ryktade och matade henne med massa godsaker igår eftermiddag och även senare på kvällen.......

åt pizza och godis och slog på en film och lade oss i varsin säng....... jag slumrade till lite.... så bytte vi film och lilla tjejen somnade direkt av utmattning......... hon sov hela natten tills jag väckte henne kvart över fem.......

hennes mamma kom och vi gick ut...... det blåser verkligen storm här idag.........

när lastbilen kom så höll jag på att kräkas........... tårarna bara sprutade och jag fick inte luft.................... kramade om flickan hårt... hon såg döende ut själv..................

vi hämtade hästen från hagen..... tjejen ville att jag skulle göra det, men jag sa att det är ju hennes häst och att jag ju finns vid hennes sida................ pratade med henne mellan tårarna hela vägen till stallet..... sa att det är det finaste man kan göra för någon man älskar... att få ett slut på lidandet........... det är en av de mest osjälviska handlingarna som finns......... att släppa taget.................

min "kollega" dök upp, försenad som alltid...... ägaren tyckte inte att jag skulle vara med när det skedde, utan att jag skulle minnas henne levande..... så vi gick in i huset medan min "kollega" stannade hos hästen........

tårar och snor bara sprutade........ jag pep att det är så jävla ovärdigt med en container........... ägaren höll med..... sa att hon i alla fall bestämt att hon ska brännas och absolut inte bli hundmat eller något annat.............

lastbilen åkte och vi satt kvar en stund inne i huset.........

innan vi skildes åt på gårdsplanen kom ägaren fram och kramade om mig, hårthårthårt....... och då brast det totalt för mig.............. höll på att rasa ihop i en hög.......... hulkade och tårarna forsade mer än någonsin.......... hon viskade då "tack för att du älskade *hästens namn*"..........................

sen for de hem och jag cyklade hem......... och nu ligger jag i sängen och bara.... ............... ....... ..... .....dör.................

Tidigt på torsdag morgon kommer "min" häst att lämna jordelivet............ nu är det klart........

Funderar på att sova där natten mellan ons och tors.... men det är väl för "töntigt".......

Har hört av mig till ägaren och sagt att om hon vill ha stöd när det sker så är det bara att hon hör av sig... Vi är så få som verkligen bryr oss om hästen...... så jag blir förstörd av att tänka på att min kollega ev kommer vara med.......

Hästen som jag rider nu har inget regntäcke eller vintertäcke, och har inte sådan päls så att hon kan stå utan täcke hela vintern. Trots det har de på gården bestämt att det inte ska finnas något täcke, och att hon aldrig ska ha täcke. Sina egna hästar som har ordentlig pälsväxt sätter de täcken på, men inte någon annan. Jag hade inte varit lika orolig om de hade ordnat ligghallen så att de verkligen har ett riktigt vindskydd, men som det sett ut hittills så har det bara varit dyngsurt och/eller lerigt. Aldrig torrt.

Blir så jävla ledsen. Självklart kommer hästen att frysa, hon är ju inte längre vältränad. Kommer direkt som duktig hopphäst, och står på lösdrift mitt i vintern - med täcke. Och nu när hon är tjock och otränad så ska hon stå där utan täcke. Fattar de ingenting eller????? Det borde väl för fan finnas ett täcke om det behövs i alla fall!!!

Men jag har bestämt att om de inte gör något åt vindskyddet så att det blir torrt, så tänker jag anmäla dem. För då måste de göra något åt det!!

Jävla idioter!

Imorgon eller på tisdag kommer "min" älskade häst att dö............... kan inte andas........ kväljningar.............. Det gör så jävla ont i hjärtat att jag bara vill dö................

Ännu en jobbig dag. For till stallet på fm för att titta till hur det var på gården och med "min" häst som ska tas bort. Kunde bara konstatera att det var kaniner utan vatten - igen - förutom att hästisen fick godis. Tydligen så ger de inte marsvinen grönsaker heller, så jag fattar inte hur de har tänkt att det här ska gå. Särskilt inte om jag inte ska behöva vara där och fixa allt.

Jag bara svamlar... Är trött men kan inte sova.

Imorgon ska vi samlas på gården för att försöka ordna det värsta inför starten av barngrupperna på söndag. Det kommer bli en mardröm, båda dagarna. Lycka till med att försöka laga en 1800-tals lada som håller på att falla i bitar, och att rensa upp bland 100 års skräp. Möglig och rutten hästutrustning luktar inte hallon ska gudarna veta...... Söndagen kommer bli ett enda kaos. Gissar att vi kommer ha upp emot 40 barn fördelat på 5 timmar, från morgon till kväll. Många nya. Så vi kommer väl inte göra så världsomvälvande saker, men det blir ändå jobbigt att låtsas vara "glad, trevlig och peppig" en hel jävla dag. Tack och lov för barnen. Längtar efter att träffa dem efter det här långa uppehållet, särskilt de som jag tagit mig an mer än de andra.

Nej, nu måste jag försöka sova. Men jag har hetsätit en massa ikväll, så det är svårt...... Pizza, chips, choklad, smågodis...... och till "frukost" och "lunch" åt jag bullar.............

Behöver knappast nämna att jag mår illa....... men jag förtjänar det. Skulle jag ha ett rakblad så skulle jag skära mig i låret................ flasharna kryper närmre och närmre.....

Träffade min kp på em idag. Han är... underbar. Ja, underbar. Jag kommer på mig själv med att försöka dölja saker för honom, svara flytande, fastän att jag vet att jag inte behöver. Idag mådde jag så dåligt att jag struntade i allt vad försvar var. Sa precis det jag tänkte. Han frågade mig vad jag var rädd för när jag inte ville svara på varför jag inte kan berätta vad jag behöver ge till mig själv. Då kände jag bara att om han hade blivit förbannad på mig, äcklad, besviken, osv, så skulle han ha blivit det redan innan idag. Så jag sa som det var. Att jag inte förtjänar något. Och att jag ändå skulle vilja ge mig själv tid på behandlingsprogrammet igen, men att jag inte kunnat säga något av rädsla att han ska säga nej. Tro mig, det är ganska svårt att berätta sådant här utan att vara orolig över att han ska säga ja bara för att jag just suttit och sagt att det är så svårt för jag är rädd att han ska säga nej. Det är en hårfin gräns mellan att vara ärlig och verka manipulativ. Dock tog han det väldigt bra och sa att vi ju tidigare har pratat om att jag kanske behöver lite hjälp på traven då och då, men jag känner mig ändå som en förlorare. Vet inte ens hur många gånger jag gått det där förbannade programmet längre, och självklart är det en sak som ens medpatienter frågar om. Och om de inte gör det så talar personalen glatt om det för dem. Tänk så många rötägg det finns överallt, och jag fattar verkligen inte hur så många kan hamna inom psykiatrin - där bemötande och empati är viktigare än någon annanstans. Visst, jag har mött renodlade idioter inom somatiken också, men procentuellt sett så är det betydligt värre inom psykiatrin. Och inte LITE värre heller.

Har mycket att tänka på nu. Det slog mig för ett par dagar sedan att folk i min omgivning som bara ser mitt "yttre", skalet eller vad jag nu ska kalla det, ser mig som omogen. Medan människor som känner mig, som jag kan vara mig själv med, tycker att jag är nästan tio år äldre i sinnet. Kan ju säga att när folk påpekar ytan och att jag "borde ha en YNGRE partner", så blir jag både ledsen och glad. Ledsen för att det är deras bild av mig - en barnunge. Glad för att jag inser att de inte förstår eller vet något om hur och vem jag egentligen är. Då kan de heller inte skada mig lika djupt.

Har i princip gråtit sedan kl 14, så jag ser nästan ingenting för att ögonen är så svullna. Tänkt mycket på hur jobbigt det kommer bli att gå programmet igen, men också fått nyheten om att "min" häst blir kvar tills på måndag eller tisdag. Hennes dagar är verkligen räknade. Att det inte blev den här veckan berodde tydligen på "företaget", så jag undrar om det är den berömda "djurtransporten". I så fall... kommer de att avliva henne på plats gissar jag....... och gör de det så kommer jag att bli pissförbannad. Man avblodar fan inte ett djur mitt på en gård där man har barnverksamhet. Men å andra sidan skulle det ju innebära att hon fick slippa åka transport, och få somna in "hemma".

....och nu kommer tårarna igen............ älskade häst........

är så yr idag så jag ramlar nästan omkull när jag står upp

kan inte andas

har så mycket ångest så jag går under