På måndag börjar andra lägret. Överlevde nätt och jämt det första pga min kollegas psykiska besvär... Hon vill slippa jobba så hon låter mig komma med förslag på planering. Jag sliter ihjäl mig och tänker att den här gången ska jag verkligen visa vad jag går för (..precis som alla andra gånger eftersom jag har så extrema prestationskrav på mig själv.....). Visar och förklarar planerna för min kollega, och så förkastar hon allt bara rakt av. Så inte nog med att jag redan jobbat ihjäl mig, utan sen ska jag ju även göra det hon kommit på senast. Känner mig så jävla värdelös, för jag vet inte ens vad vi ska göra eller säga 30 sekunder längre fram, för hon ändrar sig hela tiden. Så jag sjunker bara mer och mer.

Jag var till slut så jävla arg på min kollega att jag gav tillbaka med samma mynt. Hon utsåg nämligen mig till lekledare - vilket hon VET att jag HATAR, och dessutom har jag jättesvårt för namn. Så att ställa 23 barn i bokstavsordning varav den yngsta 5 år och äldsta 11 år... ja, det är verkligen inte min grej!!! Paniken bultade och jag var nära att börja gråta. Tänkte fara hem efteråt och bara skita i att komma tillbaka. Dag två på kvällen så satt vi båda ute och pratade om hur det gått på lägret, och hon kunde absolut inte förstå vad jag menade med att hon inte kan planera. Hon bad mig att få en "lista" på det som jag påstod hade hänt..... Jag svarade att jag faktiskt inte har listat något sådant och aldrig kommer att göra det heller, så hon dissade bara allt. Nästa morgon hade jag hunnit fundera MASSOR, så när hon låtsades vakna med förkylning så att hon var hes, så sket jag fullständigt i det. Hur vet jag då att hon bara spelade? Jo, för när hon glömde bort sig så pratade hon som vanligt. Jag bara sket i det då och körde på själv. Till slut tyckte hon väl att hon inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, så till slut kunde hon prata igen...............

Vi får bidrag från kommunen för att vi har läger för barn, så det finns pengar till ordentlig mat. Men min kollega vill ändå bara snåla och snåla. 23 barn skulle under 8 st fika äta typ bara 5 bananer och 10 äpplen......... och de fick inga hela mackor... och bara havregrynsgröt med en halv deciliter mjölk till frukost..... Inget att undra på att barnen blev ledsna och griniga av sockerbrist och hunger.

..och på måndag kör vi alltså igen... men då är det bara - än så länge - 6 st barn..

Min kollega kommer i alla fall inte att jobba kvar i höst, för nu har hon hotat sin kompis (som också är hennes chef) med att ta sina hästar och försvinna en gång för mycket. Så nu har jag i största hemlighet suttit och letat kandidat till kollegans jobb. Kollegan skulle börja studera till förskollärare på universitetet, hette det... men hon har ingen utbildningsplats och heller inget annat jobb. Så det går väl som det går. MEN - som man bäddar får man ligga.

Nu är jag helt slut... tagit en stesolid för att jag har så mycket ångest.. och sömntabletterna börjar nog kicka in lite. Om det inte bara är så att jag ÄR helt utmattad. Vore inte helt otroligt......

Vill bara dö. Orkar inte. Förlåt. Allt är så jävla meningslöst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...