Nu är det klart - jag ska bli hundägare! Är sååååå glad - och livrädd samtidigt... Tänk om jag inte blir den bästa matten lille killen förtjänar. Tänk om han blir sjuk och dör. Tänk NÄR han dör. Då kommer jag att dö.

Gårdsidioterna fortsätter att göra bort sig. De blev erbjudna att "göra upp i godo", men behagade inte ens att höra av sig. Så nu jävlar kommer det att smälla. Jag hinner inte se allt, eftersom jag far iväg över sommaren. Men mitt juridiska ombud har krävt att det här ska vara klart tills dess att jag kommer tillbaka. Det har redan pågått ett halvår, och jag orkar inte mer. Så jag kommer inte ge mig förrän dess att de jävla idioterna är BORTA.

Varit på ponnyhopptävling i lördags. Jag gillar det, det blir liksom aldrig tråkigt. Hundutställning dagen efter. Det var dock ganska tråkigt. Eller, om jag ska vara ärlig - det VAR tråligt. Men tjejens mamma var funktionär och jag såg efter tjejen som ställde ut hundarna. Jag satt inte ner en endaste minut under hela dagen, så jag var helt slut.

Idag har jag varit hos min kp. Sen hann jag lagom hem innan det började åska. Panik. Sen har jag börjat städa och förbereda inför att komma hem i slutet av juli med en hundvalp. Det tar tid. Särskilt när man inte orkat bry sig tidigare........ Allt är bara kaos. På torsdag ska jag träffa min kp kl 13. Sen kl 16 far jag med ponnytävlingsgänget och är borta över hela helgen. Måndagen ska jag träffa läkaren, tisdagen min kp, och sen onsdag morgon går min buss kl 6:45 från stan. Har insett att det inte går någon lokalbuss som gör att jag garanterat hinner med min buss, så jag kommer förmodligen att få gå in till stan, 6 km, med packning och en kanin i en transportbur. Kommer behöva gå runt kl 5. Fattar inte hur jag ska orka.