Var till stallet en sväng igår - som vanligt.. på vägen dit började väninnans bil krångla. Den dog helt, och sen när den startade så fungerade inte hastighetsmätare, bensinmätare, varvtal, motortemperatur, osvosv.........

Så idag har en annan tjej fått ta hand om "min" häst. Väninnan skrev att hennes dotter skulle fara till tävlingsstallet med en kompis, men så fick jag syn på väninnan på träningsfilmerna på youtube.................... Skrev på djävulstyg att jag var glad att de fått igång bilen..... men se då hade hon liftat med någon annan. Och till saken hör att de passerar stallet där "min" häst står, på vägen till det andra stallet.

Så nu är jag ännu mer förbannad. De har tre bilar varav ingen fungerar, och har uppenbarligen tillräckligt med pengar för att ha tre hästar, varav den enda är "min". Och de har lagt ut 15000kr på en av de andra hästarnas veterinärvård, och vet inte om han kommer klara sig eller inte.

Det här går liksom inte. Jag kommer inte skriva på något köpeavtal alls. Det får min väninna göra och äga ponnyn helt och hållet, och så hjälper jag till när jag kan och orkar. Hela mitt liv kan inte kretsa kring att ha ständigt dåligt samvete över att jag inte kan ta hand om hästen - både rent praktiskt och ekonomiskt.

Och from torsdag tom söndag är det tänkt att jag ska ta hand om alla deras hästar, för då ska de fara på tävling för att "heja på" dotterns kompisar. Hon ska själv inte tävla, men ska alltså få ta ledigt från skolan för att fara iväg.

Jag mår bara sämre och sämre. Sommaren närmar sig med stormsteg, och med den kommer semester osv........ Min kp ska jobba v 29, vilket kändes bra för min del. Men - han sa att det bara är akutpsykiatri som gäller då, så jag antar att jag inte får träffa honom då. Jag svarade att "ok, då är det som vanligt - att den som skriker högst får mest". Han förstod vad jag menade och såg tröstande på mig.

Just det, min väninna lovade att hon skulle lämna in min cykel på reparation igen då de inte lagat den sist när jag lämnade in den. Hon lovade att hon skulle göra det i fredags. Har hon då gjort det? Nope. Hon menar och vill verkligen väl, men det blir tyvärr vääääääldigt fel.

Jag känner igen mig i att hon vill hjälpa alla, men skillnaden mellan oss är att jag inte tar på mig och lovar saker som jag inte kan hålla. Och jag "glömmer" inget av det som jag har sagt att jag ska göra heller.

Vill bara lägga mig ner och dö. Jävla skitliv.

Och mopeden fick jag mail om att den skulle vara hos mig när som helst i onsdags på fm, men på em hette det att de inte ens skickat den än .