Direktlänk till inlägg 3 maj 2018
vet inte om det blev bättre eller sämre än vad jag hade tänkt om dagens samtal
jag var ett vrak
visste inte om jag skulle berätta hur illa det här
eller vad jag skulle berätta och inte berätta
min kp är världens bästa samtalskontakt
fick alla en person som han - och som passar ihop för övrigt såklart - så hade många blivit hjälpta och väl bemötta
han märkte såklart att det var något
jag försökte prata men orden ville inte ta ihop
fick panikångest för jag var så jävla rädd
rädd att han skulle få för sig en massa saker och vilja lägga in mig
men han verkade förstå
får se om/när/vad han kommer säga till min "backup"-läkare
kanske får jag medicin igen - kanske inte
sa att mina sista nödtabletter tar slut nu så jag måste hitta andra sätt att överleva
jag både vill och inte vill skära mig igen
men vad har jag för val - om jag inte ska dö så måste jag skära
det är det enda jag har, det enda som alltid hjälper och alltid finns där
men han sa att han inte accepterar det utan gör jag det så kommer det bli konsekvenser
han började fråga om jag skurit mig idag, om jag skurit sedan vi sågs sist
jag svarade att jag inte hade något hemma för att kunna göra det
det tyckte han var bra och sa att jag skulle fortsätta så
då jag inte pallar att ljuga så sa jag att jag köpt redskap till det idag
han ville att jag skulle lämna dem till honom
det jkänns så jävla orättvist
jag frågade om han hellre vill att jag ska dö
och självklart sa han att han ville varken eller och att inget av det får ske
så räckte han fram handen i en gest att jag skulle plocka fram rakbladen och ge dem till honom
jag försökte prata bort det men förstod att det var kört
så jag gav dem till honom
och bröt ihop
kändes som att världen försvann
vet inte om jag skrek eller vad jag gjorde
men då lade han armarna om mig och höll om mig
och jag grät som ett barn
är så ledsen
så jävla rädd
och arg, jättearg
man kan inte bara ta de enda verktyg från en människa i kris som försöker överleva
jag fattar att det är svårt och jobbigt men vem har det jobbigast - den som behöver skära sig för att inte dö eller den som vet om att någon skär sig för att inte dö
.......och en del av mig är lättad, sjukt nog.... varför vet jag inte riktigt....
Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...
Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...
Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...
väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...
allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad ska på samtal idag har inge...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 |
31 |
||||||
|