Imorse hade jag kunnat sova hur länge som helst. Men det var bara att gå upp, eftersom jag väntade besök. Först kom kvartersvärden och en timme senare kom en man som skulle kontrollera ventilationen. Min kp tyckte att jag varit duktig - tills jag sa att det inte var jag som hade klarat av det, utan det var 2 st atarax och en tia stesolid som gjorde det...

Samtalet gick både upp och ner. Det känns så overkligt. Och när han frågar hur det känns att bli sedd och bekräftad....... då kryper jag ur skinnet....... Han försöker få mig att ta emot hans värme och omtanke, men det är så jävla svårt....... Jag klarar inte det.... kommer aldrig klara av det.....