är så jävla rädd

så mycket ångest

knappt slumrat till inatt

mår illa

tack gode gud att det går att få tag på medicin från andra ställen

annars hade jag aldrig klarat det här

vet i och för sig inte om jag klarar det här ändå

men jag hoppas

en del av mig undrar om det är värt all den här våndan och skräcken

men jag behöver fjällen för att överleva

problemet är att jag knappt överlever att ta mig dit

då är det lätt att tänka att man tar den minst plågsamma vägen ut nästa gång

att bara försvinna

då behöver jag inte slåss och kämpa såhär i motvind hela tiden

psykiatrin är så nedprioriterad att vi patienter inte kan överleva

ändå anser människor att det är viktigare med en diabetesgala för att samla in pengar

det får mig att må illa

jag vet att man inte kan jämföra lidanden

men man kan jämföra statistik

hur många dör till följd av psykisk sjukdom till skillnad från diabetes

sök på det på nätet så får ni se - självklart ut ett källkritiskt perspektiv

ni kommer bli chockade av svaret

men ingen bryr sig om oss psykiskt sjuka

det är fortfarande tabu

och trots att kändisar skriver om sitt dåliga psykiska mående så händer inget

förutom att de får en massa kommentarer om att de är "modiga" och ska "kämpa"

de blir nästan betraktade som hjältar

trots att psykisk ohälsa är extremt vanligt

men ja, det är fint att skriva några fint formulerade rader till kändisar

det lättar kanske på det dåliga samvetet - om det finns något sådant

vi andra doldisar som varken vill eller orkar stå på barrikaderna och skrika

vi får istället lida i tysthet, för ingen bryr sig om oss

väntar på att någon från hyresvärden ska höra av sig om min uppsagda lägenhet

men nej, ingenting

varken från den som kommer visa lägenheten för intressenter

eller kundtjänst som jag frågat om jag gjort allt rätt

får väl försöka skita i det

men det är nervöst i fall jag gjort fel på något 

jag vill inte betala 3 dubbla månadshyror bara för att de inte kan höra av sig

jag är ju föga förvånande inte gjord av pengar

jag måste nog gå och kräkas nu

mår så illa

är i princip helt döv på ena örat idag också, dagen till ära

blir störtkul om tågfanskapet är inställt och de går ut med information i högtalarna

när man är såhär proppfylld med ångest är det svårt att ta till sig något alls

så att dessutom halvera hörseln är ingen höjdare

min skjuts till tåget kommer om ca 40 min

än så länge verkar tåget gå men man vet aldrig

är det inställt så får jag väl stanna hemma

kan ju alltid gå ut i skogen och dö

imorgon kl 10 börjar resan

är så jävla rädd

jävla tåg som nästan alltid är inställda

oavsett om det är sommar eller vinter

har packat ihop så mycket jag förmått inför flytten i höst

vetefan hur det ska gå

allt känns som att köra en motorcykel in i en bergvägg

har gett bort grind och kompost till vägg-i-vägg-grannen

så det ser väldigt tomt ut här ute

grannarna stirrar rätt ordentligt när de går förbi

de vet inget

men de lär bli varse i början av veckan

subban och hennes familj är inte hemma

de har varit borta i 2 veckor nu

så länge har de aldrig varit borta i streck innan

tror att det blev lite för mycket när de helt plötsligt fick en granne vägg i vägg

så att de inte har dubbel uteplats längre

och måste lära sig leva med att det faktiskt finns andra människor i närheten

de lär ändå bli superglada att jag flyttar 

och kommer säkert tro att det bara beror på dem

att de "drivit" mig härifrån

trots att det som blev sista droppen var att jag blev huggen av en okopplad hund

men jag hoppas att de säger till folk att det är deras förtjänst att jag flyttar

alla andra var glada att jag flyttade in

så om de går runt och säger att de är nöjda med att jag flyttat ut så säger det en hel del

de är ju så jävla korkade att de säger och gör saker som får dem att verka som idioter

ganska komiskt egentligen

på det sättet liknar subban min ingifta moster väldigt mycket

"no brain, no pain"

satt och reflekterade lite över hur mina somrar varit tidigare

kom att tänka på "gården" där jag var

där jag råkade ut för urkundsförfalskning som kunde ha gjort att jag blev av med min sjukpension

det visar sig att tjejen som var ansvarig för det har skaffat hemlig adress

det kanske blev för mycket när allt annat med organisationen hon jobbade hos hamnade under lupp

och blev polisanmälda och dragna inför rätta

det var ju bra att de fick bakläxa på det

men jag fick aldrig någon upprättelse

aldrig någon som slog fast att hon inte fick skriva under med mitt namn

mitt juridiska ombud och tillika vän struntade bara i mitt ärende

det var då jag fick nog och bara flyttade och lämnade allt

hästar, vänner, kontakter... allt

och jag kommer aldrig mer ha någon sk "vän"

jag har lärt mig att de aldrig går att lita på

man kan vara hur nära som helst, umgås tätt, dela hemligheter och åsikter

men i slutänden blir man alltid bränd

alltid

och ja, jag har blivit bränd av mina egna föräldrar

som först säger att jag får hyra deras fjällhus "så länge de lever i alla fall"

men sen ändrar sig rakt av oavsett om jag blir hemlös eller ej

tack för den

det finns ingen människa i världen som det går att lita på

ingen

jag är alltid ensam 

känns så sorgligt