Susanna

27 april 2011 23:08

*ger en stor varm kram*
Det låter som om det gick över förväntat hos ÄS.
Han låter ju jättesnäll, han kommer nog förstå sig på dig såsmåningom hörrudu.
Jag brukar också hålla i mig i sadeln när jag ska försöka sitta ner i trav *fniss*
Men endast på stora hästar som tar så stora steg att jag flyger en meter ur sadeln.
(en av anledningar till varför jag håller mig till ponnyer och nordsvenskar)
Bara att kämpa på, jobbigt att behöva hålla koll på allt, egentligen vill man bara släppa allt och bli ett med hästen, eller hur?
Sitta där barbacka och bara vara.
På tisdag ska jag försöka tvinga mig till att fråga om ridterapi.
Värnamo ligger mer lokalt för mig än vad Jönköping gör.
Hoppas att det finns sådana alternativ här.
Hoppas verkligen på detta.
Annars får jag hoppas på att jag får sommarjobbet på HC så att jag får vara med hästar dygnet runt.
Struntsamma om jag så ens skulle få ponnyridningen där man bara leder runt en massa sura ponnyer.
Det är ju hästar iallafall..

Hoppas att du sover gott inatt vännen <3

Maria

28 april 2011 09:18

Ja, eftersom att min kroppskännedom är obefintlig så kan jag liksom inte få till allt... När jag försöker luta mig liiite bakåt så åker händerna upp och jag spänner benen = jag studsar som på en fjäder på min arma rumpa.......
Tycker det finns ganska stora nordisar.. i alla fall i stallet där jag rider. Känner mig fjantigt liten när jag ska kolla om sadeln ligger rakt och få stå och hoppa jämfota bakom hästen..... Ser inte över honom ens.. Tur att han är så snäll..! Sen så.. har han respekt för mig... Gillar att skrapa med ena framhoven eller stå och sparka in den i boxdörren. Men ryar jag i åt honom och ger honom "blicken" så slutar han. De andra står där och säger tyst "hördudu du" och klappar honom...... *himlar med ögonen*
Ett tips - finns inte ridterapi så finns det ett alternativ som kallas "anpassad ridning". Det är betydligt vanligare än ridterapi. Är inte riktigt samma sak, men det är liksom ingen ridskola och man får göra andra saker än att bara rida (precis som i ridterapin). Om du vill kan du säkert snoka runt lite på nätet i dina hemtrakter bland stall och ridskolor och se var det finns...
På tal om att bli ett med hästen - vilket är min dröm också - så kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=NDJPDfwidVc
Har du sett någon vara mer "ett med hästen".. och då hästen är blind...!

Stor kram!

Susanna

28 april 2011 11:39

Ungefär som jag, hästar med stort steg är jättesvåra att rida, iallafall i trav.
En av de två nordsvenskar vi hade förr var ca 165 i manken, då var hon hög som ett hus för mig (jag var 8-9år) medan den andra var 154, kunde rida den utan problem.
Litet men kraftfullt steg hade den damen.
Man är bra duktig om det räcker att ge "den där blicken" ;)

Alltså, den ryttaren och den hästen!
*wow* Har flera gånger varit nära på att få se dem live men ja, Pengar är ett problem.
Hade varit såå häftigt!!!!

Maria

28 april 2011 12:49

Jag var så dum så jag trodde att jag skulle få någon slags "uppenbarelse" när jag satt upp på största hästen första gången..! Men så upptäckte jag att det var likadant som att rida någon av de andra hästarna - bara längre till marken! ;)
Han är gudasnäll som tur är, för hans man är avklippt för att han får massa soleksem på sommaren och den har inte hunnit växa ut helt --> mindre man att klamra sig fast vid om det skulle behövas. Han har nog en hel del pondus, men mig styr han inte över. Önskar att jag kunde rida lika bra som jag kan "kommunicera" från marken... Men det är som två olika språk.
Jag brukar gå och samla in foderhinkarna innan jag lämnar stallet (tänker att det sparar lite tid och kraft för ridläraren med bruten arm..), och igår så var den långe killen kvar tillsammans med mig. Den sista hinken var hos "jättehästen" - som vi orutinerade inte får rida, för han är för svår - och jag bara öppnade boxen, gav honom "blicken" och bad honom backa. Han gjorde det och jag gick in och tog hinken, och bara gick ut. Så står den långe killen där utanför och ser helt chockad ut..... Jag vet inte, men jag gissar att han tänkte "liten tjej + bamsestor och halvvild häst = inte bra". Saken är ju den att man går ju inte in i en box, eller gör något annat kring eller med hästen, om man inte känner att det är lugnt! Jag läser ju av vad de har för inställning och vad ska jag då oroa mig för..?? Visst, det kan gå jävligt fel ändå - det är ju djur - men går man runt och tänker så, så blir inget bra!

Finns många ryttare och hästar jag skulle vilja se... Vill fara till Globen.. eller ja, inte till själva Globen, men till "Globen Horse Show" eller vad det nu heter (men jag + resa till Sthlm själv + ta mig till Globlen + pengar + social fobi + osv.. nej.). Tycker att frihetsdressyr verkar riktigt roligt, så det skulle jag vilja se och lära mig mer av. Det påminner ju lite om horsemanship - eller ja, baseras väl egentligen på horsemanship (det tycker jag i och för sig all hästkontakt gör...).
Har sett alla avsnitt av Ponnyakuten på SVT Play - barnen är ju hos Tobbe Larsson, så hur skulle man kunna låta bli :) Gillar starkt att han kallar spöet för "pekpinne", för det är ju det det är egentligen. Det är ju ingen "mattpiska" som man ska drämma till hästen med. Tur att han i sista programmet sa till en av pojkarna att inte surra grimskaftet runt handen, för det har jag stört mig på något ofantligt... Drar hästen så är ju risken stor att han åker med som en liten trasa eller vimpel...
Haha! Minns när jag på ridterapin fick öva tömkörning från marken, och för att inte riskera något så var tömmarna isärtagna. Är ju inte så kul att fastna i "öglan". Bytte tömmar efter en stund - till ett par kortare - och jag körde på som innan. Plötsligt finns ingen mer töm att länga, utan poff så var den slut och for iväg på marken... Jag blev så paff och "ptroooade" direkt - och började asgarva... Jag ÄR ju bara så intelligent; jag var så fokuserad på att läsa av hästen och vara och titta i drivande position, att jag inte märkte att tömmen tog slut förrän handen var tom!

....måste bara få skryta lite.. min ridlärare har varit en helg och ridit för Bent Braderup..! :D

Susanna

28 april 2011 14:32

Sitter bara och garvar åt killen i stallet, han måste nästan ha fått en chockskada XD
Min sambo är likadan, Liten tjej + stor sur häst = RIKTIGT dålig idé.
Men nää, man måste ju "läsa av" hästen.
Man ser nästan direkt om hästen ens är liite smågrinig, men jag är ju van vid sådant med.
Inte han. (han har ridit 2 gånger i hela sitt liv och lärde sig fatta galopp när han red första gången :O )

Du är som jag, det blir helt enkelt för mycket, hur mycket man än vill. Sorligt men sant ju :/

HHAHAAHAHAHA (tömkörningen) Sitter och gråter här snart ju!
Jag har bara varit med om en miss vid tömköring, hästen sparkade mig på höger höftben.
Hon blev rädd och kickade bakåt. PANG! Rakt på höftbenet. Samma sida och plats som Camilla (ponnyn jag var medryttare på förr) sparkade mig på i hagen.. AAAAAAAAJSOMFAAAN! Typ.
Men jag är ju dum (eg smart) och säger inte ett ord och fortsätter som ingenting. (läs smått haltandes med tårarna brännande innanför ögonlocken)
Så fort jag kom hem så brast allt, satt och tyckte synd om mig ett tag.
Tittade sedan hur det såg ut, Ett blåmärke iform av en hov hade jag där. "snyggt" haha!

Min sambo virar alltid Ikaross koppel runt handen.
Säger alltid att han INTE ska göra så, tänk om ikaross får syn på något och rycker till riktigt hårt (som han brukar göra) så bränner ju sambon sig.
Predikar även om att "tänk om det är en häst du håller i, då har du inte en chans"..

Är man lite "häst skadad" i huvudet? :P
Men det är ju bra, säkerheten är ju alltid först.

Åhh. Tänk om man vore så lyckligt lottad över att få göra detta själv någon gång? :O

Maria

28 april 2011 21:07

Det värsta med den där killen är att han är lika pratsam som ett kylskåp. Och när han väl säger något så pratar han så lågt att en kanin skulle överrösta honom... Han ska bli läkare... och vill flytta till Stockholm... Jag kan inte riktigt föreställa mig det av någon konstig anledning..... JAG har så svår social fobi att jag inte ens kan gå i behandling för det, och han ska bli läkare och klarar inte av att föra ett vanligt samtal..
Om hästen "känns" sur så får man väl försöka hantera det, och om det inte skulle funka så går man ju inte in i boxen - vad skulle man annars göra, man är ju inte helt tappad bakom en vagn liksom... Och bjässehästen är världens skogsmulle :) Han ser ut som en stor trollhäst med afroman och afrosvans, och han är sååå kelsjuk! ♥

Shit..... galoppfattning första gången... Är han född i sadeln eller..??? ;)

Ja, det blir för mycket att tänka på, och så vill jag lära mig ALLT och PÅ EN GÅNG. Gissa varför jag vill gå i dubbla ridskolor...... *host*

Vet du, när jag körde första gången, alltså inte markarbete utan körde, så var jag LIVRÄDD. Hade bestämt mig kvällen innan att jag VÄGRADE att köra. TOTALVÄGRADE! Och inget som ridterapeuten skulle säga skulle kunna få mig att ändra mig. Kom till stallet, jag och killen som skulle köra hjälptes åt med lokselen (jag orkar fan inte lyfta den över hästen...) och så körde ridterapeuten först. Sen fick killen ta över. Jag hade aldrig varit spänd i stallet förut, men DÅ, DÅ var jag RÄDD! Jag är hellre NÄRA en häst än långt ifrån. Det känns tryggare liksom... Och jag som inte har något körkort och har någon som helst uppfattning om svängradie eller var man har hjulen... ja, det var "spännande" för mig.... Så skulle vi vända och ridterapeuten sa att killen och jag skulle byta plats och så skulle jag köra. Hela mitt förberedda tal med alla argument om varför jag vägrade köra var som bortblåsta.. Så jag satt där framme och helt plötsligt körde jag..! Och jag fick köra hela vägen, för tydligen gick det bra..... Grejen var den att jag såg inget annat än vägen och var jag skulle köra, när jag skulle svänga, avbryta svängen, osv... Och jag har sällan varit så spänd i hela mitt liv! Varenda muskel i kroppen arbetade. Såg ingenting av de fina trädgårdarna vi passerade eller nåt!

Låter som att du är som jag.. "nejdå, det är ingen fara" och så ligger man på vägen överkörd av en ångvält och hasar sig hem med hjälp av hakan....... ;)

Jag har bara blivit trampad några gånger - en gång med broddar, men de missade precis (tack och lov). "Lillen", haflingern, blev irriterad för ett par veckor sedan när jag borstade honom och sparkade till mig lite på handen, men han missade så det var ingen fara alls. Men du kan ju gissa vilken avhyvling han fick sig efter det..! Och sedan dess står han sååå lydigt varje gång.
Fy fan vad ont det måste ha gjort att få TVÅ sparkar på höftbenet.. jeeesus... :S

Hehe.. kan säga att när jag var ute med kaninerna på långlina så använde jag mig av knepet att linda ihop linan så att det inte blir någon ögla. Du vet säkert var jag menar; man lägger linan som framåt och sen bakåt, framåt, bakåt.. istället för att "surra ihop" den. Kändes lite proffsigt! ;)

Du kan ju hälsa din sambo - om han inte bränt sig än - att så mycket som en liten löplina gör jääävligt ont mot huden...

Jag tror faktiskt att man blir lite "hästskadad". Man lär sig ju att läsa och känna av detaljer i sin omgivning ännu bättre, fatta beslut snabbt, använda logiken, osv.
Så ja - jag tror att vi är "hästskadade" båda två..!! :P

Har en länk till, om du inte redan sett den... Ha näsdukar till hands.. för tårarna rann som vattenfall på mig när jag såg det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=DXFobVtCJHg&feature=related

Susanna

29 april 2011 10:08

Först och främst..
HAHAHAAHAHAHHAA, skrattar åt killen i stallet.
Jag skulle bli knäpp av att träffa en sådan läkare.
Som inte ens kan föra ett normalt samtal.

Ibland kan man ju undra, men icke, han hade aldrig ridit innan, aldrig ens varit inne i ett stall.
Han vågade inte ens tränsa eller sadla hästen själv.

Trampad har man blivit ex antal gånger, men man får ju vara glad, om det nu går när man står där och svär över hur ont det gör.
Att hästar aldrig lägger hela sin vikt på våra fötter.
Då hade nog tårna varit ganska mosade :P
Kommer ihåg när jag blev trampad av våran stora nordsvensk, Lillemor. Jag hade bara sandaler på mig... (var väl sisodär 10-11år då)
Jag har fortfarande lite men efter det.
Mina tånaglar fick mest stryk så de böjer sig neråt, mot skinnet.
Dvs jag måste klippa dem ganska ofta, annars har jag jävligt ont den.

Att köra med häst och vagn är kul, sålänge man inte kör med travsulky. Då ser man ju bara en hästrumpa framför sig, haha.
Älskar att köra, är så roligt! :D
Speciellt små envisa shetlandsponnyer, går som klockor allihopa om man jämför med vad de gör vid ridning.

Jag gör också så med kaninkopplet, smidigt är det också :O
Gör iof så med hundens koppel också x)
När jag tävlar med kaninerna så kan det hända att jag snurrar kopplet, iallafall när man tävlar krokbana. Man hinner inte joxa sådär med kopplet när kaninen springer som själve fan.
och plötsligt är det stopp, "snurra snurra kopplet snabbt" sedan springer kaninen igen och så ger man snabbt eftergift utan att tappa hela klumpen med snöre :P

Nu vet jag ju inte hur långt koppel du har men mitt 3,5meters koppel blir som en klump ifall man stressar ihop det där vikandet :P

Det får han nog smaka på när jag köpt spårlina till Ikaross ;)
Skicka ut dem i skogen och så har jag i hemlighet förberett lite spår och "spöken" (som vid ett mentalprov)
Då kommer han nog inte snurra kopplet längre :P
Speciellt om jag köper en lina gjort i nylon :P

Såg videon, riktigt fin, men har en bättre.
Detta är alvin och hans ägare Paulina.
Han kommer från ett hem där ingen brytt sig om honom.
Hon köpte honom hösten 2009 och har sedan dess tränat kommunikation och trickträning.
Att han är en minishettis syns knappt :P
http://www.youtube.com/user/playlovelearn#p/u/14/Yn7LSgl3yrI

Maria

29 april 2011 14:15

Men guuuuuud vilken liten söööötis!!
Undrar om det är samma tjej som jag kikat på förut och fått tips om..... måste kolla upp det..!

Om den där läkarstudenten... jag har tänkt samma sak! Och HUR överlever man i "fjollträsk" ;) om man är så tystlåten och "seg"......

Jag har bara fått några små blåmärken på tårna när jag blivit trampad, men det har inte direkt gjort ont. Jag är extremt smärttålig.. så jag är ingen bra referens.... Du måste ha blivit rejält trampad.... ajajaj...! Kanske "tur" att inte tårna blev krossade...

Sen så nää, det är hemskt att köra häst och vagn...!! Man har ingen kroppskontakt och så är man så kort så att man inte ser över hästen..! Fick jag välja mellan att sitta upp på en livsfarlig häst eller sätta mig bakom och köra, så skulle jag hellre sitta upp på den..! Då skulle jag ha en chans i alla fall! :P

Kan säga att jag inte har någon aning om hur lång lina jag har till kaninerna... Har klippt av en bit av ett lätt men starkt rep och förlänger helt enkelt de vanliga korta kopplen... lite "traktor"-lösning..... *host*

Tycker det låter som att du tränar både sambo och hund...!! ;D

Maria

29 april 2011 18:19

Har kollat nu och ja, det är samma tjej!
Började läsa hennes långa historia för ett bra tag sedan.. sen kom annat ivägen. Nu har hon låst sin sida ser jag... :(