jag dör

jag dör

jag dör

jag dör

jag dör

gråter

träffade min kp på em

jag grät som ett barn - igen

han skrev en massa av det jag sa

ska ta upp det på torsdag när hela teamet har möte

men det är inte hoppfullt

"det kommer bli en väldig diskussion", sa han

han frågade mig flera ggr om jag har planer på att göra slut på allt

om jag har tankar

om jag vill

vad svarar man på det för att få fram allvaret men ändå inte bli tvångsinlagd

han kramade mig innan jag gick

jag ville inte släppa

om det var upp till honom så skulle jag få komma tillbaka till programmet

men nu är det ju upp till teamet, och de flesta hatar mig

jag kommer dö

och de kommer sitta där och säga att "det var ju tråkigt"

min kp kommer säga upp sig om någon beter sig så illa som jag blivit bemött tidigare

det där med lpt och den andra skiten

han sa det idag och jag blev helt chockad

men han menade att om han inte kan hjälpa mig om jag hamnar i en sådan situation igen, så vill han inte ha med psyk att göra - och det finns en anledning till varför han valt att jobba med det han gör och inte på "riktiga psyk" på sjukhuset

de som har kontakt med mig VET vad som är bäst för mig

men det är de andra som bestämmer

gråter ihjäl mig

min t kommer 5 min för sent från fikat....... trots att hon sagt att vi måste sluta tidigare idag.......... och vi har en överenskommelse om att alltid BYTA tid när hon måste iväg på annat, för annars känner jag mig helt jävla oviktig...... och inte behövde hon sluta bara 5 min tidigare som sagt heller, utan 10..........

jag skiter fullständigt i allt nu.... jag orkar inte.

min t pratade om att ringa ÄS...... jag svarade att hon får göra som hon vill - jag orkar inte bry mig och tänker inte slåss mer.... jag har slagits färdigt med vården........ vill de inte ge mig det jag behöver så fine - skit i det då. de vet ju alla "bäst"........ och jag vet ingenting.........

vill bara dö

fan vad terapeutisk min t är ibland...................... *ironi*

har varit på gården hela dagen.... jobbat så svetten har runnit... för ingen vill ju mocka i stallet eller utfodra djuren........ det har blivit satt i system att när jag tar hand om alla "tråksysslor" så rider de andra två tjejerna......... i väntan på att barngrupperna ska börja..... idag var jag den enda som var där i tid.... så jag tog hand om alla kaniner... fixade åt grisarna..... mockade stallet... sopade och städade där också......... har kånkat torvströ så jag nästan svimmat....

men inte fick jag ens leda en häst när barnen skulle rida........... de ville att jag - återigen - skulle ha grupperna själva på teorilektion...... men jag KAN JU FÖR I HELVETE INTE!!!! jag har ju talat om det också! sa att det hade varit annorlunda om jag fick veta i förväg vad som ska göras, men det går tydligen inte......... och jag klarar inte att "hålla föredrag" som  någon annan - ett proffs - har gjort, om ett ämne som jag inte kan själv! de har kallat det för "guldgruva" om man bara vill lära sig... men hur fan är det tänkt att jag ska kunna lära mig något när jag inte ens får vara med när de pratar ihop sig och bestämmer aktivitet, utan sedan bara ska ta några lappar och hålla låda i en halvtimme - inför både barn och föräldrar.... jag vet för i helvete inte ens vilken nivå det ska ligga på!! kan verkligen alla barn höger och vänster?????

fick dessutom ge hästarna lunch i spöregnet innan jag for hem också... för då skulle tjejerna också ut och rida..........

så vad har jag då gjort idag? jo, städat, städat, städat, gått bredvid en häst utan att ens få hålla i grimskaftet...... och jag fick inte ens ett tack för hjälpen när jag for hem... inte ens ett hejdå...........

skulle jag inte älska djuren så mycket så skulle jag aldrig fortsätta där.....

har hetsätit när jag kom hem..... blev inget i magen sedan igår kväll...... så jag var mer än totalt svimfärdig.........

vill bara lägga mig ner och dö....... är så nära på insidan... men på utsidan syns ingenting......... inte nu längre när ÄS har slängt ut mig från dagvården............. hur jävla smart VAR det, sett såhär i efterhand? jo, jävligt korkat eftersom jag sjunker ännu lägre än där jag var när jag kom dit för 7 v sedan...........

varit hos min kp.... vi har egentligen 45 min samtalstid..... men vi drar alltid över... så också denna gång...... det blev över 2 timmar istället, så det blev med råge.. minst sagt........... så pinsamt.........

jag bet ihop, bet ihop och bet ihop först......... jag nöp mig......... gjorde allt......... och trodde i min dumhet att det skulle hålla.............. men så tog han fram det berömda pappret... "behandlingsplan"............... han vill att vi ska fylla i den tillsammans... och båda hatar sådana där papper, så därför har vi inte lyckats tidigare i veckan........

vid punkten "aktuella problem" började jag svaja........ kände att det skulle bli förminskat.. för han kan ju inte skriva vad som helst........... och det måste ju stå något - enligt lag...... sa som jag kände..... och tårarna började rinna............ bet ihop och bet ihop.......... "åtgärd" och "mål" sa jag till slut att han fick skriva vad han tyckte, och jag ville inte veta..... för jag vet att det inte är det jag behöver och det jag kommer klara............ tårarna sprutade och paniken, hopplösheten och det eviga förtvivlandets gap öppnade sig för mina fötter................... han svarade "men du blir ju jätteledsen....."........ och desto mer tårar forsade............. jag sa i alla fall att "jag vet att det är regler och att det måste bli som det blir, så skriv bara"..... och "jag kan inte berätta hur det egentligen är för att jag vet att du bryr dig om mig, och så finns det inget du kan göra"........ "tidsplanen" blev den absoluta droppen....... 28 oktober............... så oavsett vad som än händer så ska jag vara här hemma och dö en hel månad....... det spelar ingen roll om jag slutar att äta och svimmar varje dag... det är bara så.......... han satte sig bredvid mig och sa att det inte är något definitivt, utan att det kan diskuteras...... men när jag sa att de andra i teamet inte skulle se det så, så sa han inte emot................. jag fattar väl att man måste kunna uppdatera en behandlingsplan och göra som avstämningar, men vad patienten än tycker, tänker och känner så står ju skiten likt förbannat där........ och när man har en så inrutad bild av hur "alla" är, så går det ju inte att ändra på........... det görs inga undantag - det är bara så........ han och "chefen" må säga vad de vill och tycker, men det ÄR så........ det är ju dessutom de själva som satt upp reglerna............

har berättat ALLT......... hur det varit förut... när jag inte fått komma till avdelningen och haft tankar på att gå dit en kväll och skära upp och mig och bloda ner hela trapphuset - bara för att verkligen VISA att jag behöver och vill ha hjälp och inte orkar mer................ berättade om mina tankar om att gå till ÄS när jag vet att de alla sitter där i konferensrummet och bara sätta mig utanför på gräset vid fönstren och hetsäta 10 gräddtårtor inför dem........ för att någon ska SE...... FÖRSTÅ...............

...min kp borträknad då, eftersom han vet hur det egentligen är......

han sa att han kan ta upp det på "ronden" nästa vecka... om hur jag känner.......... men jag sa att det inte är någon idé..... regler är ju regler........ det är inga riktlinjer vi pratar om - utan REGLER..............

som jag ser det så finns det två vägar ut....... det har jag inte direkt sagt... men jag tror att han förstår det ändå.......... 1. att jag göra något drastiskt så att de andra på ÄS verkligen fattar att det är på allvar......... 2. att jag tar livet av mig...............

och hur jag än vrider och vänder på det, så förstår jag att allt det här skulle passa underbart fint in på mina tidigare diagnoser som var helt felaktiga.....

när ska man få hjälp....... när räcker det att BE om det............. när får man ett uns av det man behöver så att man får en chans att komma någonstans, jobba för att få ett liv................

vet inte om jag orkar fara och rida idag........... är helt slut...... ska i alla fall ta stesolid om en stund så att jag kan fatta ett beslut som blir "minst dåligt"................

.................jag vill bara dö...........

sjukgymnasten.... hann säga hej till min kp........ drog iväg till andra sidan stan sen......... har hetsätit... igen.......... pizza och godis............. ......vad ska man säga................ ....... ...........

....jag är trasig............. så trasig.......

...önskar att jag var hel........ eller.. hel-are..........

jag klarar inte av det här. det är bara så. har varit och handlat mat. tänkte laga massa matlådor ikväll om det inte är något bra på tv... sen tänker jag fan inte äta mer. det är slut med all sådan här skit nu. man ska vara smal för att få hjälp. går man upp i vikt så är det ingen som tror att man är sjuk.

har hetsätit så jag nästan spyr, men här sitter jag - utan laxtab och utan stöd. de andra tjejerna på ÄS har i alla fall varandra.

tänk, jag ska betala 1935 kr för min tid på ÄS. och så vet jag att det inte räcker, utan det kommer behövas en period till - en längre period. jag har fan inte råd! högkostnadsskydden är ju väck nu också, så jag har verkligen inga pengar. och ingen jävel kan svara på vad som händer med höjningen på läkemedel för oss som påbörjat ny period; om vi får betala de där extra jävla pengarna eller om det går på den gamla summan som fanns då vi påbörjade den nya perioden.

jag vill dö.

förlåt.

jorden fortsätter snurra - både runt sig själv och runt solen.... och jag orkar inte... bara orkar inteeeeeeee..........

jag hatar ÄS...... men jag vet att jag inte klarar mig utan det........ hur ska man ställa sig till det??? deras program fortsätter... utan mig...... som behöver det.... som är motiverad... som har viljan och ett stort mål............ inatt jobbar bästa nattpersonalen..... och imorgon jobbar min kp........ och han far bara hem och så kommer han tillbaka till frukost på torsdag......... och har måltiderna till och med lunch............ sen kommer "bästa nattpersonalen" och har middagen.........

.....fanfanfan.............. och så ska jag sitta här......... utan det superviktiga "anhörigstödet"........... bara sitta här ensam och dö.................. hålla käften................. och så förstår de inte att jag inte kan vara ensam OCH arbeta med mig själv MEDAN jag står ensam med maten......

jag kan f*n lika gärna lägga mig och dö..................