varit hos min kp.... vi har egentligen 45 min samtalstid..... men vi drar alltid över... så också denna gång...... det blev över 2 timmar istället, så det blev med råge.. minst sagt........... så pinsamt.........

jag bet ihop, bet ihop och bet ihop först......... jag nöp mig......... gjorde allt......... och trodde i min dumhet att det skulle hålla.............. men så tog han fram det berömda pappret... "behandlingsplan"............... han vill att vi ska fylla i den tillsammans... och båda hatar sådana där papper, så därför har vi inte lyckats tidigare i veckan........

vid punkten "aktuella problem" började jag svaja........ kände att det skulle bli förminskat.. för han kan ju inte skriva vad som helst........... och det måste ju stå något - enligt lag...... sa som jag kände..... och tårarna började rinna............ bet ihop och bet ihop.......... "åtgärd" och "mål" sa jag till slut att han fick skriva vad han tyckte, och jag ville inte veta..... för jag vet att det inte är det jag behöver och det jag kommer klara............ tårarna sprutade och paniken, hopplösheten och det eviga förtvivlandets gap öppnade sig för mina fötter................... han svarade "men du blir ju jätteledsen....."........ och desto mer tårar forsade............. jag sa i alla fall att "jag vet att det är regler och att det måste bli som det blir, så skriv bara"..... och "jag kan inte berätta hur det egentligen är för att jag vet att du bryr dig om mig, och så finns det inget du kan göra"........ "tidsplanen" blev den absoluta droppen....... 28 oktober............... så oavsett vad som än händer så ska jag vara här hemma och dö en hel månad....... det spelar ingen roll om jag slutar att äta och svimmar varje dag... det är bara så.......... han satte sig bredvid mig och sa att det inte är något definitivt, utan att det kan diskuteras...... men när jag sa att de andra i teamet inte skulle se det så, så sa han inte emot................. jag fattar väl att man måste kunna uppdatera en behandlingsplan och göra som avstämningar, men vad patienten än tycker, tänker och känner så står ju skiten likt förbannat där........ och när man har en så inrutad bild av hur "alla" är, så går det ju inte att ändra på........... det görs inga undantag - det är bara så........ han och "chefen" må säga vad de vill och tycker, men det ÄR så........ det är ju dessutom de själva som satt upp reglerna............

har berättat ALLT......... hur det varit förut... när jag inte fått komma till avdelningen och haft tankar på att gå dit en kväll och skära upp och mig och bloda ner hela trapphuset - bara för att verkligen VISA att jag behöver och vill ha hjälp och inte orkar mer................ berättade om mina tankar om att gå till ÄS när jag vet att de alla sitter där i konferensrummet och bara sätta mig utanför på gräset vid fönstren och hetsäta 10 gräddtårtor inför dem........ för att någon ska SE...... FÖRSTÅ...............

...min kp borträknad då, eftersom han vet hur det egentligen är......

han sa att han kan ta upp det på "ronden" nästa vecka... om hur jag känner.......... men jag sa att det inte är någon idé..... regler är ju regler........ det är inga riktlinjer vi pratar om - utan REGLER..............

som jag ser det så finns det två vägar ut....... det har jag inte direkt sagt... men jag tror att han förstår det ändå.......... 1. att jag göra något drastiskt så att de andra på ÄS verkligen fattar att det är på allvar......... 2. att jag tar livet av mig...............

och hur jag än vrider och vänder på det, så förstår jag att allt det här skulle passa underbart fint in på mina tidigare diagnoser som var helt felaktiga.....

när ska man få hjälp....... när räcker det att BE om det............. när får man ett uns av det man behöver så att man får en chans att komma någonstans, jobba för att få ett liv................

vet inte om jag orkar fara och rida idag........... är helt slut...... ska i alla fall ta stesolid om en stund så att jag kan fatta ett beslut som blir "minst dåligt"................

.................jag vill bara dö...........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...