Sov nästan inget förra natten, och efter en dag då jag bölat hos min t och sedan tagit mig samman och farit bland maaassa folk så har det tagit på den redan sinande kraftreservoaren. Har i alla fall pratat med min t om att det känns som att hon håller på att avsluta vår kontakt, eftersom hon pratar så mycket om "ja, tänk vad vi har gått igenom du och jag". Hon sa att hon inte alls menat så, men jag vet inte - om jag ska vara hundra ärlig. Hon frågar ju inget längre. Jag pratar inte längre. Inte om det som är kärnan i allt. Förut kom jag inte undan, kunde inte fly. Nu låter hon mig göra det. Och jag vet inte varför. Det är bara så dumt för jag faller tillbaka direkt. Slänger in det i garderoben med resten av all skit jag bär på, och smäller igen dörren fort som f*n för att inget ska hinna rasa ut. En kort stund var jag i alla fall mig själv så som jag är. Det var när hon började prata om kroppen. Jag blev medveten om att jag har en kropp och hjärnan får panik. Så börjar det; hjärtklappningen, äcklet som stiger i kroppen, tungt att andas, nästan omöjligt. Tårarna rinner. Var nära att ställa mig upp och skrika rakt ut. Då skulle jag inte behöva sitta och ha äckliga lår, rumpa och rygg på något ( =sitta ner ), och då skulle det vara lättare att förtränga att jag har en kropp. Jag vet inte ens vad det är. Hur det ska kännas.

Jag är nog verkligen förstörd för alltid.

Maten har inte gått bra idag alls. Men vad ska man vänta sig en dag som denna.

Nä, dags att försöka sova.

Tack å hej - jävla fetdrypande leverpastej...

( = " Nattinatti ♥ " på ätstörningska...)

öste i mig en burk äckliga fiskbullar

proppade i motionscykeln i väggen med den nya kontakten

det fungerar inte

den är DÖD

sen har jag städat badrummet - behövdes

städat "trapphuset" - behövdes också

och putsat balkongdörrens gigantiska - och skitiga - fönster

jag vill bara skrika

skrika rakt ut

F*N TA ALLT!!

får jag inte igång den j*vla motionscykeln snart så slänger jag ut skiten från balkongen!!!!!!

var pappa tvungen att tappa bort sladdh*lvetet?!!!??!

JAG MÅSTE RÖRA PÅ MIG!!!!!!

låt mig dö

imorgon ska jag träffa min t

helt j*vla onödigt, för vi hinner ändå inte prata om något som jag behöver prata om

och sen på torsdag så ska hon till tandläkaren på vår tid, och jag har inte fått någon annan

och på fredag är hon LEDIG!!!!! IGEN!!!!

onsdag ska jag till ÄS, så då kommer det inte bli något

och tisdag går inte heller, för det är för nära inpå - jag vet hur hon funkar

fan

fanfanfanfanFAN!!!!!!

och inte får jag veta ett skit om ridningen heller!!!!

låt mig bara dö

världen skulle inte sakna mig

..mår så jävla dåligt så jag dör...... antar att det är pms (och/eller pmdd) också...... men jag vet inte om det gör saken bättre..... egentligen inte.....

sitter och väntar på att mamma ska ringa upp....... hon hade besök av "the kärring" när jag ringde tidigare, så hon skulle ringa upp............

jag ska ta ansvar för mig och endast mig.... och ändå kan jag inte bara släppa allt annat...... jag kan inte tänka att det inte är mitt fel om allt rasar ihop.... för trots att det ytterst inte skulle vara det, så kan jag inte bara lämna folk i sticket.........

ska ta en stes...... en "stay solid".......... för att inte sublimera.................. sen bort.. bort härifrån....... göra ett ordentligt avbrott.......

skitdag....... skitliv........ skitallt.........................

....skitkväll.............

jag hatar mig själv. hatar.

hittade just 6 st laxtab............... så jag kan inte ha tagit alla...... jag har alltså varit så jävla borta att jag inte tagit alla................. vad fan gör jag nu.......

Var hos min ÄS-t idag på fm. Var så jävla nervös så jag trodde att jag skulle dö. Jag klarar inte av att INTE bli utskälld. Han vet det, han känner mig redan så väl... Och människan tittar på mig med sin värmande och läkande blick och säger att jag får gråta. Gissa om jag grät.....

Blev peppad av samtalet - som vanligt. Stannade till och handlade lite mat på hemvägen. Fixade iordning lite pasta och pastasås, och stod emot impulsen att bara ta lite fil och flingor. Sen kom ångesten... Risgrynsgröt port 1.. risgrynsgröt port 2... och 3........ Fick total panikångest. Hjärtat bultade så jag höll på att dö. Svetten rann - bokstavligt talat. Vet inte om jag tuppade av eller om jag somnade... eller båda dera... men tre timmar senare kvicknade jag till och badade fortfarande i svett..... Orkade inte röra mig. Sen var det dags att - laga middag.......... illamåendes...

Stod emot ytterligare en impuls att bara ta fil och flingor. Kokade potatis och hade köpt grillspett som jag stekte. Tänkte vräka i mig allt, men gjorde inte det. Nu är det väl snart dags för kvällsfika............ Mår bara illa. Men jag ska fixa det här. Måste fixa det här. Man kan inte leva ett liv där man tar överdoser av laxertab hela tiden eller där allt, precis allt, kretsar kring mat. Matmatmat. Oavsett om jag kommer leva resten av mitt liv som ensam sjukpensionär eller ej. Då dör jag hellre. Så jag måste fixa det här, jag har inget val.

...känner mig som en hycklare.. känns som att jag kommer dö.... som att jag är döende... och fjantar runt och bara försöker intala mig själv att fortsätta kämpa.......

"snälla... säg till mig imorgon att jag inte ska köpa mer laxtab........... att bara för att jag har förstört allt med en ask så är det bara dumt att fortsätta förstöra...........
det råder krig inuti mig..... ena sidan som klöser och skriker att jag alltid kommer vara tjock om jag inte tar laxtab...... och den andra logiska som muttrar något om att jag inte vill leva såhär och att magen fungerar utan - trots att jag tog så stora mängder och under så lång tid.......... jag är så tacksam över att jag inte förstört hela magen...... så tacksam........ så varför ska jag riskera något och börja igen.......... jag måste vara helt störd i huvudet precis som så många läkare sagt.......
 
*min t* skällde inte ut mig idag... och jag vet att du inte kommer göra det imorgon heller.......... och det skrämmer skiten ur mig............ för jag vet inte hur jag ska hantera det.........
det blir så vemodigt..... gör så ont............. och jag kommer gråta... precis som idag.............
jag kan bara hantera utskällningar...... kritik......... ta skit............
*min t* säger att... det beror på att jag är så ovan....... och att jag aldrig ens som barn har fått det jag behövt................ jag vet ju att det är så.... men ändå vet jag inte hur jag ska tänka.......
och istället för att faktiskt göra något åt allt... så äter jag och håller på med maten istället.......... till slut blev det så i fjällen....... när för mycket minnen och känslor bubblade upp.....
jag törs inte bearbeta det........... inte själv i alla fall...... och vad händer om jag börjar... och det aldrig tar slut... eller om jag blir lämnad igen............

förlåt....... hade bara tänkt skriva en mening... men det blev mer........."