Sov nästan inget förra natten, och efter en dag då jag bölat hos min t och sedan tagit mig samman och farit bland maaassa folk så har det tagit på den redan sinande kraftreservoaren. Har i alla fall pratat med min t om att det känns som att hon håller på att avsluta vår kontakt, eftersom hon pratar så mycket om "ja, tänk vad vi har gått igenom du och jag". Hon sa att hon inte alls menat så, men jag vet inte - om jag ska vara hundra ärlig. Hon frågar ju inget längre. Jag pratar inte längre. Inte om det som är kärnan i allt. Förut kom jag inte undan, kunde inte fly. Nu låter hon mig göra det. Och jag vet inte varför. Det är bara så dumt för jag faller tillbaka direkt. Slänger in det i garderoben med resten av all skit jag bär på, och smäller igen dörren fort som f*n för att inget ska hinna rasa ut. En kort stund var jag i alla fall mig själv så som jag är. Det var när hon började prata om kroppen. Jag blev medveten om att jag har en kropp och hjärnan får panik. Så börjar det; hjärtklappningen, äcklet som stiger i kroppen, tungt att andas, nästan omöjligt. Tårarna rinner. Var nära att ställa mig upp och skrika rakt ut. Då skulle jag inte behöva sitta och ha äckliga lår, rumpa och rygg på något ( =sitta ner ), och då skulle det vara lättare att förtränga att jag har en kropp. Jag vet inte ens vad det är. Hur det ska kännas.

Jag är nog verkligen förstörd för alltid.

Maten har inte gått bra idag alls. Men vad ska man vänta sig en dag som denna.

Nä, dags att försöka sova.

Tack å hej - jävla fetdrypande leverpastej...

( = " Nattinatti ♥ " på ätstörningska...)

 

Susanna

9 augusti 2011 00:57

Du kämpar väl Maria!<3
Förstår inte alls vad hon sysslar med egentligen, din t alltså.
Lustigt..
God natt på dig med du, kram<3

http://Mortemvis.bloggplatsen.se

Maria

9 augusti 2011 09:02

kram till dig också

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...