vaknade med ont i halsen....... underbart... helt jävla underbart......... förstod att det skulle bli så förr eller senare.. för jag har varit så jävla kall om både händer och fötter när jag varit i stallet så känseln har försvunnit......... men hur fan ska man göra... jag har varmfodrade ridstövlar, extra tjocka ridstrumpor och så yllesockar.........

vet att vantarna inte är bra........ men det är svårt att hitta några som passar mina bebishänder.......... har ett par lite tjockare fleece-fingervantar som jag trivs med annars.... det blir smidigt och jag känner kontakten med hästens mun.........

ska vara hos min t om en timme......... kul...... jag orkar inte gå upp ur sängen idag............ medicinen har inte hunnit gå ur kroppen än... så jag är fortfarande bedövad........ jippi för det också......   

sen hem och "packa om" för att fara till stallet på em...... 2 ggr kvar efter idag............ vad ska ge mig livskvalité sen.......? ätstörningsenheten.......????   

..men jag kan inte........ tänker bara på att jag måste få tillbaka känslolivet........ det går inte att bearbeta några övergrepp om man inte känner...... och sen anses man väl "färdigbehandlad" och så försvinner medicinen som tar bort alla känslor.. och då är man tillbaka på ruta NOLL.........

börjar få lite distans till ridlektionen... fick ett fint sms från e * ♥ tack vännen ♥ *.... inser att jag måste göra på mitt sätt... trots att det är tre andra där samtidigt....... annars blir det bara pannkaka av allt och hästen lider av det........ och som ridt/ridläraren sa idag så är ju hela lektionen en övning - inte bara övningarna i sig....... och så tänkte inte jag idag.... jag varken tänkte eller kände........... ..och så kan jag inte hålla tyst heller......... ja, JAG kan inte hålla tyst..........

vi fick samlas vid en häst som hade sadel på sig... och ridläraren frågade vad vi tyckte om sadeln.......... ingen sade något.. men så hör jag hur jag säger att "jag skulle vilja flytta fram sadeln"......... naturligtvis frågade hon varför.. och vad de andra tyckte...... och grejen är den att jag visste inte varför.. jag bara "ser" var sadeln ska ligga.... var jag ska sitta för att det ska bli rätt....... men självklart kunde man ju se att hela sadeln lutade framåt... så för att rätta upp den så fick hon flytta fram den - precis som jag sagt....... trots att jag inte hade någon aning, utan bara gick på känn........    (och de andra sa ingenting...... har jag skrämt skiten ur dem nu bara för att jag kunde se det.......?)

men nu vet jag det - att man inte bara behöver räkna antal fingrar från bogbladet och be en stilla bön.. för det finns andra sätt att se om sadeln sitter rätt.........

OCH... jag måste tillåta mig att ta tid att justera stiglädren..... för som idag så funkade det inte alls........ måste fråga ridt om de andra kan göra det, så att de inte tror att jag sitter och pillar med något annat konstigt...........

jag menar... jag har ALDRIG suttit upp utan att ha behövt justera stiglädren i efterhand...... men ingen av de andra har gjort det nu på två gånger........

måste fråga ridt imorgon.......... ...men nu har imorgon blivit idag........... och det är dags för mig att släcka lampan och dö lite.............

astrid och tilda har varit ute ikväll igen.... men tilda hoppar och far på astrid så till slut sög jag bara tag i henne och pekade in mot hennes bur... så sen fick hon vara inne.......... problemet är bara det att då kräver astrid att jag ska engagera mig i henne....... helst ska jag springa och jaga henne och så ska hon jaga mig.... och så ska jag krypa ihop till en boll på golvet så att hon kan hoppa upp och sitta på min rygg........... ...fråga mig inte varför................

jag fattar fan inte hur de andra ALDRIG behöver justera stiglädren........ jag hade alldeles för långa idag... ville testa med lite längre, men jag nådde fan knappt ner..... men jag vill ju inte stanna upp de andra medan jag sitter där och drar........... vet inte ens om de KAN länga och korta stiglädren med en hand.........

jag bytte häst idag så jag tog S..... förra gången rusade han för kvinnan som hade honom, så jag tänkte att hon kanske behövde en liten "boost" av självförtroende, så därför sa jag att hon kunde ta P om hon ville........

kände redan när jag började borsta S att han var grinig...... respektlös..... sådär så att han använder mig som någon j*vla kli-pinne.............. jag törs inte göra som jag brukar på ridterapin.... hugga tag i grimman och "stirra ner" honom..... alltså ge honom horsemanship-ögat med tillhörande energi....... och ett "NU LÄGGER DU AV!!!!!!!!!!"..... eller "NU SKÖTER DU DIG!!!!"....... undrar vad de andra skulle tycka och tänka då............. killen som hade den största hästen är lika bestämd som ett kylskåp...................... hästen står och skrapar och skrapar med framhoven - som vanligt.... och han säger lugnt och tyst "hördudu"......... och hästen skiter fullständigt i det........... hans tjej däremot.. hon kan säga ifrån... när hon inte smälter för sötnosarna.........    men hon rider i en grupp över mig, så hon kan ju mycket mer......... och förstår hur man "läser av" en häst........

det gick ok med S först....... han var ju lite tjurig, men det fungerade ändå......... men sen när det skulle travas.... då flippade han ur......... jag kände det på en gång och hade skitkorta tyglar, så jag hade viss kontroll även om han rusade........ det som gjorde mig mest förbannad var att han till och med skulle FÖRBI hästen längst fram..... för så brukar han INTE vara....... jag drog i tyglarna så hårt jag orkade.... och det gjorde att jag fortfarande hade viss kontroll.... men kände mig som en skit................. ridläraren/ridt sa att man får släppa efter och dra, och upprepa det........ men jag vetefan om det går när hästen rusar... för jag vet hur det är när man tappar kontrollen om så bara för en halv sekund... och man förlorar balans och allt.......... att "ge och ta" använder jag annars... som när hästen skrittar fortare än den framför och måste sakta in........ men inte när hästen rusar......

ja jävlar vad förbannad jag blev när han skulle om de andra tre hästarna........ önskar att jag kunde ha skällt på honom och "gjort mig horsemanship-stor" som jag brukar........... ridt försökte springa vid sidan och hålla i tränset, men inte ens då lyssnade han....... hon smällde till honom med vanten i skallen när han fortfarande inte lyssnade, men det sket han i............. så så kul var han...........

men... sen är jag ju lite knäpp så jag gillar när det är lite jävligt............. men det är surt som fan att behöva sluta på "minus"........ och vänta minst en vecka på att få revansch..........   

sen, i väntan på bussen, så försökte jag kamma bort så mycket lossad päls som möjligt på S.... fattar inte att han fäller NU.......... och så ryktade jag honom..... och så in i boxen............ innan jag gick från stallet så hade jag "ett snack" med S........ det varade någon minut..... och gick ut på att jag stod och stirrade på honom och visade mitt missnöje....... och tro på fan - han stirrade på mig och backade i sin box som för att visa respekt......!!

sen blev det sååååååååååååå pinsamt....... för jag skulle vänta i över en timme på bussen....... och så skulle de sista eleverna fara hem........ det är ett par.... han rider i samma grupp som jag, och hon är duktigare och rider i gruppen efter oss........ och hon frågade om jag väntade på skjuts och jag sa att jag väntar på buss.......... och då erbjöd hon skjuts, eftersom de ändå skulle åt det här hållet.......... jag SKÄMDES IHJÄL.............. och inget ville de ha betalt heller...................

han pratar så tyst så jag hör fan inte vad han säger i 90% av fallen....... och jag har ingen aning om vad hon heter............... jag DÖÖÖÖÖÖÖR.......

jag HATAR folk som pratar så tyst så att de nästan viskar....... för jag med min sociala fobi HÖR INTE vad fan de säger.......... alltså, jag hatar inte människorna - utan handlingen; att viska.......... jag VET att JAG inte pratar särskilt högt, men nog pratar jag högre än sådär..........

han frågade om jag pluggar.... och jag visste inte vad jag skulle säga......... sa att jag HAR gjort det, men att jag är sjukskriven nu..........

herregud.......... vilken dag..................

jag förstår att jag känner... eller borde känna....... men jag känner ingenting........ allt är bara logiskt........ "i den här situationen vet jag att jag borde känna såhär"...........

min älskade vän som sitter på andra sidan jordklotet.. känns det som....... och slåss för sitt liv..... samtidigt som hon sitter och vakar över vän som är ännu närmre helvetesgapet............. önskar att jag var där........... eftersom jag inte känner någonting så skulle jag i alla fall kunna hjälpa henne med lite av det praktiska.....

förstår både henne och hennes vän............... vi vet så väl hur det är att vara inlagd.......... förvaring...... packade som sillar...... dåligt bemötande av personal som inte räcker till........ hot från läkare.......... bestraffningar i förebyggande syfte............ osv, osv...

men i ett annat läge skulle inte en vän begära att någon annan tar ansvaret för ens liv eller död...........

förlåt mig c........ men jag hoppas att du ringer det där samtalet.. och låter vården ta hand om din vän.......... för din skull........ du orkar inte hur mycket som helst........... och du har redan mer än vad någon annan skulle orka bära........ älskade vännen.....

förlåt att jag inte kan komma till dig........... och förlåt att jag är så jävla känslokall........ hoppas att medicinen går ur kroppen FORT............

vet inte om jag har migrän på ingående......... det lyser sådär............. och jag har ett band på skallen..............

har haft ninisarna ute......... släppte ut båda två så att jag skulle få lite tid i tv-soffan - trodde jag.............

tilda vägrade gå ut.... och då skuttade astrid in till henne........ då brukar de alltid börja leka......... men eftersom det är två honor och ett trångt utrymme, plus den enas revir, så måste man ju hålla koll............ och tur var väl det för tilda var INTE på humör............ hon är lite trög i starten................ fräste ifrån när astrid såg sig omkring.......... och sen... sen gick hon till anfall - genom FÖNSTRET på sitt hus.........! knipsade av lite päls av astrid.............. herregud....... men astrid fattar ju aldrig........... så jag tog ut henne därifrån och så satt vi i soffan och pratade............ så skuttade tilda ut och det blev leka av............... sen vilade de under köksbordet nos mot nos... och då lade jag mig på mattan hos dem och klappade och kliade dem.. ända tills nyss..............

läste på aftonbladet tidigare ikväll om 20 000 hästar på irland som folk bara har släppt ut......... finanskris och så har de inte råd att ha häst, och då släpper de dem bara................. de dör sakta av svält och kyla..............

blir så jävla arg............. SÅ JÄVLA ARG........ har man köpt ett djur så har man bestämt sig för att ta det ansvaret och då jävlar får man göra det också........ och har man inte råd så får man försöka sälja hästen så att den får ett bra hem......... och går inte det - ja, då får man fan stå sitt kast..... om man inte vill bli djurplågare och djurmördare................

har tagit 2 proppisar och 2 atarax........... vet att det är för tidigt.... men jag hoppas kunna sova mig igenom migränen....... typ............... ska ta nocken snart...... släcka........... bolltäcke.... mjuka kuddar..............

.....men inte lim eller annat som folk kanske sniffar (har inte så stor koll...)......... mina händer luktar häst.......... eller ja... det är bara lite kvar vid naglarna.......... så jag sitter med dem under näsan hela tiden.........

sitter och tittar på youtube (http://www.youtube.com/watch?v=DXFobVtCJHg&feature=related)........... så underbart......... vore det inte för medicinen så skulle jag störtgråta..................... snart är ridterapin över........ för alltid..................

om jag någon gång får en häst........ så ska jag öva frihetsdressyr med den.......... älskar det där klippet............. friheten.... relationen mellan häst och människa.......... ♥

imorgon kväll är det ridskola..... andra lektionen........... vet att jag är nervös, men känner inget.......... har inte ridit på en vecka..... tror att ridt medvetet låter mig göra andra saker för att jag börjat ridskolan......... det gör mig egentligen ingenting.... förutom... att jag vill kunna galoppera sista gången................... tänk att få avsluta ridterapin med att galoppera.................

*nu gråter jag egentligen, men medicinen gör att det inte kommer några tårar*

måste tvätta min jacka..... men det kan inte bli förrän efter torsdag em........ för då har den några dagar på sig att torka helt.... och jag kan impregnera den i lugn och ro.........

har lovat att släppa ut astrid ikväll...................... hon var helt omöjlig idag på fm..... så hon fick aktivitetskulan............ men som vanligt tycker hon att den är löjlig och så slänger hon den i matskålen och står där och är tjurig för att det ligger en boll ivägen...................

tilda hon är så nöjd nu när hon är klippt och kan se........ hon börjar tugga direkt när man kliar henne bakom öronen.......... igår vräkte hon i sig sin morotsbit direkt... och i vanliga fall vill hon inte ens ha hela...........

ska försöka börja läsa i boken om hästhållning som jag fick i julklapp........ för idag när jag var i stallet och gjorde iordning N så kände jag på hennes ben.. eller ja, senor/muskler på benen bak... för i torsdags var ena benet lite svullet......... kunde lätt känna skillnaden............ och idag tog jag mig friheten att känna efter igen, och då var hon inte svullen längre......... ridt kände efter och hon sa att jag hade rätt.......... tydligen är hon "torr" då............... herregud, alla dessa hästtermer..................

ska släppa ut astrid nu......... och se om det finns något att se på tv....... men jag har en känsla av att fröken astrid tänker göra allt hon kan för att engagera matte i leken..........................

nu kan jag inte fortsätta med höjningen av fluoxetin, trots att det inte ens gått en vecka
och jag vill trappa ut det helt

mail till *min t*, eftermiddagen 2011-01-18
 
har just kommit hem från stallet
hade jag inte stått på den här jävla medicinen så skulle jag vara överlycklig
och nu känner jag INGENTING
kan inte ens säga att jag haft roligt - trots att jag vet att jag EGENTLIGEN haft det
alla hästar smet ut och jag fick hjälpa *ridt* att få in dem
och så fick jag öva på tömkörning från marken igen, och det gick BRA
men jag kände INGET
tänker inte ta någon extrados imorgon
jag förstår om både du och *läkaren* blir förbannade och besvikna
men jag klarar inte av det här!
jag har INGEN livskvalité, inget som får mig att VILJA leva vidare
det är lika bra att ta livet av sig annars, för det finns ingen mening med något, för INGENTING KÄNNS
jag bryr mig inte om jag dör, jag skiter i det
så därför tänker jag inte ta någon mer extra fluoxetin
utan jag trappar ut skiten istället
jag har fått nog
jag kan fan inte ens känna mig LEDSEN för att jag är så avtrubbad
annars skulle jag ha storgråtit nu, för den här medicinen förstör mina sista gånger i ridterapin

du får skrika och skälla på mig hur mycket du vill
jag förstår om du bli arg och besviken
särskilt när jag ger upp redan nu
men jag har känt på mig att det här inte är någon medicin som passar mig
jag blir helt "utslätad" och jag dör hellre än att ta den extra halvan fluoxetin en gång till
jag är helt död på insidan och skiter i allt
och jag vet att det kan vara en biverkning som går över
MEN - jag känner att om jag klarar mig lika bra med en höjd dos fluoxetin som UTAN fluoxetin, så slipper jag hellre ångesten att ta SSRI och slipper ett piller
och det är så mycket som hänt nu med KK, plastiken, du som stannar (till sommaren i alla fall), studielånet är avskrivet, *annan sak* är klar
så jag har ju redan helt andra förutsättningar att leva efter ändå - utan "antidepp"
jag vill i alla fall prova
för som sagt - står jag kvar på samma mediciner för övrigt och i samma doser, så finns det ingen anledning till att ta fler piller
det är bättre att fokusera på ridterapi, tandläkare och MS och sådant istället
och nu är *ätstörningsenheten* inkopplade, ska träffa en av dem hos *min t* om en ca månad (och om jag ska ta tag i det så MÅSTE jag få BRY MIG)
och så sjukgymnast - om den diskussionen någonsin blir klar......
så jag står inte still, även om det kanske verkar så
jag vet att du inte vill något hellre än att hjälpa mig, och nu ber jag dig att hjälpa mig genom att försöka förstå och gå med på att prova mitt sätt
 
jag vill inte dö, jag känner mig inte ens deprimerad just nu - pga medicinen - jag bryr mig inte om någonting
jag säger inte att jag "vill må dåligt", utan jag vill bearbeta och arbeta med det jag påbörjat så att jag har en chans att bli fri sen
fri och medicinfri - färdig
och jag kan inte bearbeta något som jag varken känner eller bryr mig om
jag kan inte möta världen som mig själv, när jag inte ÄR mig själv
är jag ledsen så behöver jag få gråta
är jag glad så måste jag få skratta
när jag var hos *min t* igår så märkte hon klart och tydligt på mig hur "kall" jag var
det syntes på mitt kroppsspråk och hördes på min röst
jag visste att jag var ledsen, jättejätteledsen, men jag visste att inte en tår skulle falla

till slut är "känsloballongen" så full att den exploderar, och eftersom förnuftet finns kvar så vill jag ju verkligen inte att det ska hända
jag vill inte "explodera", vill inte dö - inte nu innan jag ens hunnit känna hur mitt liv känns efter all medvind jag plötsligt fått
och jag MÅSTE få KÄNNA
jag är och förblir en känslomänniska, och därför lider jag så fruktansvärt när mina känslor försvinner

snälla snälla snälla, förlåt mig
jag vet att jag borde ge det mer tid, men jag har inte tiden nu när tex ridterapin håller på att ta slut - jag måste få vara ledsen för det, sörja, för det är det bästa jag haft
och jag har inte orken heller, för till slut gör jag bara dummare och dummare saker för att framkalla NÅGON sorts känsla
pratade med ridterapeuten idag om det, för jag ville förvarna henne eftersom jag är så annorlunda
hon berättade om en liknande erfarenhet, och i hennes fall slutade det med att det hände rent ut sagt livsfarliga saker - men hon kände inget, hon brydde sig inte, precis som jag känner och upplever det här
med det vill jag inte säga att jag har tänkt att börja hoppa fallskärm eller testa hur det känns att stoppa fingrarna i en kontakt - men jag är rädd för vad jag till slut kommer att göra för att få UT något av det som jag inte kan känna
jag har "inte råd" att skära mig igen eller att hålla på ännu mer med maten - eller andra korkade och onödiga saker
jag har inte tiden heller

sitter i sängen och är helt bortdomnad
vill slita sönder lakan och påslakan av frustration över min känslolöshet
men jag bryr mig inte
 
snälla förlåt mig

jag tänker inte ta någon mer jävla medicin

imorgon sänker jag dosen igen

och börjar trappa ut efter ett par dagar

för första gången någonsin kände jag inte lyckan i stallet idag

"det gick väl ok" - det är allt, trots att det hänt MASSOR idag

fick beröm för noggrann mockning och tömkörning från marken

när jag stod och gjorde iordning N så hände en liten sak......

H - antar jag att det var - gick rakt igenom stängslet och fick med sig 3 andra hästar ut

så när ridt gick och öppnade för mig och N så fick hon se hästarna stå och käka på en stor jävla hörulle

hon ropade på mig och jag hörde inte exakt vad hon sa, så jag lät N stå med grimman som "halsband"

tittade ut och ser hur hagen verkar tom till höger, och så tittar jag åt vänster och där står ridt och hästarna

öppnade alla boxar och skulle stänga in N i sin box

kändes INTE bra att göra det med tömmarna och allt, men vad gör man

så krånglade hennes boxdörr som vanligt

man får lyfta och ta i med ren råstyrka

problemet är att man måste gå till sidan av boxen för att kunna göra det, och då tänkte hon gå ut

till slut gav jag henne horsemanship-ögat och ryade i åt henne, och så fick jag igen dörren

ridt lockade in en efter en med mat, och det gick bra

till slut var det bara mina små pojkar, S och P, som var kvar ute, och de stod i hagen

ridt tog med sig S in (tror att han var lite förvirrad över vad som hände för han såg ut som att han stod och gapade.....)

och så gick jag och hämtade P - längst bort i hagen som vanligt

han är bara såååååååå mysig

jag gick fram till honom och klappade honom lite och så sa jag "kom" och smackade, och han följde med mig - precis som om jag hade lett honom i ett grimskaft

ridt frågade om jag hade något i handen när jag kom med honom, men det var ju bara ett "osynligt grimskaft" som satt i en "osynlig grimma"

sen fick jag i alla fall ut N och började longera henne på volt

hade andra tömmar som var bredare men kortare, och så gick de inte att ta isär

förstår varför man behöver hjälm trots att man står på marken

tänk om man fastnar i "öglan"

jag vet inte hur, men jag lyckades få fast pisken i tömmarna - pucko jag

och egentligen är det ganska komiskt när ridt säger att jag ska sänka axlarna, för det kan jag inte

så fort jag kom hem så mailade jag till min t

nu är det SLUT på den här jävla medicinhöjningen

och sen ska jag trappa ut skiten

det är inte värt det

jag har inget kvar att leva för, och jag skiter i om jag dör eller ej

och eftersom jag är så "kall" så är det ju lika bra att jag dör

jag är inte "deprimerad och vill ta livet av mig"

utan jag känner INGENTING

och då är jag hellre död

så STOPP med det jävla fluoxetinet

och sen BORT

BOOOOOOOOOORT!!!