Bäddade rent för några dagar sedan och upptäckte att allt blivit rött i sängen...... Började fundera på hur länge sedan det var som jag bäddade rent sist, för jag hade ett rött påslakanset... Har inte orkat duscha på ett par dagar heller, och snabbtvättade håret ikväll när jag fick syn på att schampolöddret var RÖTT!!! Så det måste komma från påslakansetet. Det var nytt - men tvättat! Dock verkar det inte ha hjälpt........... Tvättade håret flera omgångar efter att jag såg löddret.. jeeesus..... Tur att jag inte tvättade setet ihop med resten av 60-tvätten, för då hade väl alltihopa varit rött..

För övrigt... ja, jag är svullen i munnen fortfarande, och de flesta stygn verkar sitta kvar. Börjar få lite småpanik för det, eftersom de i vanliga fall bokar in ett återbesök 10 dagar efter operation för att ta bort ev kvarsittande stygn............ Det kommer inte att ske med mig. Det har ju dessutom redan gått 16 dagar. Och jag ska träffa tandläkaren den 12:e hos min kp. Men det kommer inte bli något gapande och/eller kapande av suturer i munnen. Aldrig. Då får hon tala om hur jag ska göra, så får jag försöka själv.

Har, förutom att ta hand om vovven och titta på film, "shoppat loss" på ebay. Har nog spenderat 40-50 kr. Det är ganska intressant att se hur mycket man KAN få för pengarna, och se alla galna saker som finns som man inte ens anade att de ens existerade.

Lagat tomatsoppa som jag åt till lunch, och till middag blev det äckligt pulvermos dränkt i ketchup, och prinskorv till. Och så har jag smält bit för bit av en chokladkaka i munnen, och sörplat i mig halvsmält glass med mosad banan och chokladsås..........

Sovdags nu...... i min röd-kontaminerade säng........

Igår skrev tandläkaren till mig att det gått så pass lång tid sedan operationen, att infektionsrisken är så liten att hon inte längre "kräver" att jag ska höra av mig varje dag. Idag har jag ätit pizza. Faktiskt. Det smakade... inte så mycket... men det mättade. Och kändes riktigt bra. Fick ont överallt i hela munnen, men det var det värt. Ikväll har jag kollat och minst ett av stygnen har lossat. Det som var längst fram, så det känns lite oroligt. Ska försöka äta soppa och annat flytande tills dess att det inte är så svullet. Om - om - såret skulle gå upp, så kommer rötterna på 1/3 av tänderna i underkäken att synas.... Så jag tänker att jag ska vara lite försiktig. Trots att de två veckorna gått nu.

Äntligen fredag. Fredagen innan måndagen när min kp är tillbaka. Äntligen. Är rädd. Livrädd för alla känslor jag stängt in, ja allt som jag har "pausat" för att ta mig igenom operationens efterdyningar i ensamhet. Magen har fullständigt kraschat. Har bajsat en gång sedan dagen före op (wow - intressant att läsa). Jag hoppas i alla fall att det ska bli bättre när jag får lite mer rutin. Och så hoppas jag verkligen att min läkare kommer tillbaka och inte ska vara borta ett år till som förut. Men vi får väl se.

Känner mig nästan lite förlamad just nu. Av både rädsla och insikten att tiden faktiskt tickat på och att uppehållet snart är slut. Jag...... jag vet inte..... Känner mig nästan illamående.... i mitt vacuum... min sköra, sköra bubbla....

........snälla söv ner mig igen.... låt mig få sova....... ta över kontrollen så att jag slipper..... ta över.... snälla.........

Kort sammanfattning:

• Tänkte strunta i att gå till grannarna på julafton, men bestämde mig i sista stund för att göra det ändå. Det var jobbigt, men säkert bra övning. Kunde knappt äta eftersom jag inte kan tugga. Var helt slut efteråt, och dagen efter.
• Igår morse hade jag svullnat upp på höger sida i underkäken och var varm och öm. Varningsklockorna ringde, vilket tandläkaren bekräftade. Men - det kan även vara bara en tillfällig svullnad.
• Idag är det likadant och jag har kollat upp antibiotikan. Den är i princip slut i hela stan och det är något fel på receptet så det går inte att logga in med bank-id och beställa heller.
• Har fått fler instruktioner om symtom på ev infektion, och jag har bara två; svullnad som syns och varm vid stygnen. Men om det vore infekterat nu så skulle det göra ondare, bulta och pulsera, körtlarna på halsen skulle vara svullna, det skulle vara svullet på insidan av tänderna, osv.
• Är bortbjuden på nyår, men ska försöka skippa det. Det blir bara ömmare i munnen ju mer jag ler och ju mer jag pratar. Och nu gäller det att den här svullnaden går ner.
• Har fortfarande inte lämnat julklappen till min sk "väninna" för jag visste inte ens att de kommit hem efter jul. Men hon smetade såklart in allt rakt i ansiktet på mig och körde sitt "jag kan inte vara borta hur som helst för jag har tre hästar att sköta". Jag är spyless på gnället. Och allt jävla lögner.
• Fortsätter ha kontakt med tandläkaren varje dag och hoppas verkligen att jag slipper få en infektion.

Har ätit mat. Tuggade lite på lax. Kändes som den fastnade. Sköljde med vatten efteråt och till sist det bakteriehämmande som tandläkaren tipsat om. Nu när jag tittar i på ena sidan nere så är det som ett stort hål och jag jag ser inga stygn där. Förut var det alldeles vitt. Frågan är om något - eller till och med några - stygn har släppt....!!! Men då borde det väl blöda..? Eller???

Jag kan ju ha sköljt bort något som jag ätit tidigare och som fastnat där. Jag hoppas det.....

Stygnen måste sitta minst en vecka. Helst två.

Tandläkaren hör av sig per mail varje dag för att höra om det verkar bli infektion eller ej. Men jag tror inte att det blir det, för nu har det gått så pass många dagar sedan op. Och jag tror att hon tänker likadant. Så nu hoppas jag att stygnen sitter där de är satta, och att de inte lossnar förrän på nyårsdagen. Vet inte hur många jag har, men jag förstår att det måste ha varit minst sagt lite knepigt att avlägsna den ena i underkäken, för där har jag stygn vid tredje tanden från mitten... så snacka om att ha visdomständer som ligger snett.....

Så håll nu tummarna för att jag inte varit oaktsam och redan misslyckats med hela grejen........

Shiiiiiiiiiit.................. och det är jul.... och uppehåll och alla är lediga.........

Snart har det gått två dygn sedan op. Kan säga att igår kväll/natt var horribelt. Det gjorde inte direkt ont, men det kändes så himla jobbigt att jag var alldeles rödblommig i hela ansiktet. När jag gick och lade mig så tog jag två sömntabletter. Hade jag haft någon insomningstablett inom räckhåll så hade jag tagit en sådan också. Som tur var så somnade jag till slut och när terroristhunden började skälla kl 5 på plogbilarna så kändes det bättre - trots att jag var arg som *piiiiip* och gick och hämtade honom från vardagsrummet och tryckte ner honom i fotänden av sängen. Och sa LIGG med århundradets djupaste och mörkaste röst.

Skönt att den här morgonen känns bättre än gårdagskvällen. Ett tag funderade jag på att smsa min kp och be om råd.....

Fick i mig lite riktig mat igår också. Fixade "rotmos på påse" och köttbullar som jag pureade med min bortglömda stavmixer. Det var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Dock var det svårt att avgöra om det hade fastnat små bitar av mat eller om det bara var suturerna som jag kände av.

For till apoteket en sväng igår också. Tandläkaren tipsade om att skölja med antibakteriell lösning, och det känns ju som en bra idé när hela munnen är mörbultad och ärrad. Och tydligen har jag inget hål, utan bara en början till ett hål, och det beror på att min tandläkare som jag hade som barn, hade fäst tandställningen på fel sätt, så jag har inte kommit åt att borsta där på drygt 14 år....... Och nu har de tagit bort den delen av tandställningen och början till hålet kommer försvinna på ett par månader om jag bara sköljer med lite fluor varje dag. Så jag har fortfarande aldrig haft något hål.

Nu ska jag försöka ta sats och borsta tänderna - det som går - och skölja med fluor. Sen hämta paket på posten....... där alla kommer råstirra på mig än mer än vad de brukar............

Ja, op-dag igår.

De väckte mig vid lunchtid för då var de redan klara. Med allt. De måste verkligen ha planerat det väl. Allav4 visdomständer är nu borta. Jag hade mitt livsvförsta pyttelilla hål, och det var där jag inte nått att borsta pga visdomstand. 

När jag vaknade var läpparna så svullna att de nuddade nästippen, men eftersom bedövningarna fortfarande satt i så kände jag inte det förrän jag skulle dricka lite och inte kunde sluta tätt om sugröret. 

Allt gick väldigt bra - tills en störd sköterska kom in på rummet på uppvaket. Hon betedde sig som en tonåring och sa att hon skulle stå där tills dess att ordnat med konstant tillsyn fram till natten - för att jag tagit så mycket stesolid innan jag for hemifrån (?). Överenskommelsen var att jag skulle få gå HEM TILL MIG och att jag och min kp skulle höras av med jämna mellanrum. Men hon bemötte mig som ett barn och ett totalt psykfall. 

Och när jag skulle gå på toa (eftersom man måste kunna kissa innan går hem om man haft kateter) så fanns det inget lås på dörren, och den jävla sköterskan knackade på efter en halv minut och slet upp dörren. Jag hamnade genast i kamp/flykt och hemska minnen gjorde sig påminda och gav mig flashar. Så det som hade varit så bra slutade med att det jag tog med mig från det här, var återigen att anestesisköterskor oftast är jävligt dömande och behandlar mig illa. Det är väl själva fan att man måste se till så att ALL PERSONAL är handplockad. 

Jag fick skjuts hem av min kp i alla fall, och hämtade värktabletter och gick till grannarna so, hade hand om min hund. Sen satt jag där och var social tills kvällen var slut. Så tack vare den störda sköterskan så fick jag inte en enda stunds vila förrän jag kom hem vid halv tio på kvällen. Jag var så trött så jag kunde inte ens sova.

Självklart har jag ont, vem skulle inte ha det efter att ha fått alla fyra visdomständer bortopererade. Men det gör mest ont i halsen efter intuberingen i näsan och på läpparna. Kanske för att jag redan var så öm innan..?

Snart mailar tandläkaren mig och vill höra hur jag mår, och på cm ringer min kp.

Ja, vad har jag då gjort idag, sista dagen innan dagen D? Har inte sovit sammanhängade alls, men har i alla fall klarat av att hålla paniken borta. Det där darret har dock funnits där hela dagen och blivit värre nu på kvällen. Men jag håller ihop än så länge. Har knappt fått i mig något att äta eller dricka idag dock, för jag är så rädd för att jag ska kräkas. Så länge jag håller paniken i schack så hoppas jag att jag kan hålla illamåendet på en hanterbar nivå. Och det känns som att en "varma koppen" och en filtallrik räcker. Kan inte dricka särskilt mycket vatten heller. Och vid midnatt får jag inte äta eller dricka något. Jag vet att jag har vätskebrist och att blodsockret är i källaren. Så jag anar att det blir hyfsade mängder dropp imorgon.... "banana-bag", typ...

Gick ut med vovven som vanligt imorse, och han fick den lite längre promenaden eftersom det var fruset och inte blött ute. Han är glad då, och det är så härligt att se. Sen behövde väl jag fördriva tiden och gå av mig lite ångest också. Såg att filmen Annabelle kommit ut, så jag gjorde en kopp soppa och körde in HDMI-kabeln till tv'n och började titta på den. Så ringde min mor - ca 10 ggr..... Det var mer krångel med julklappen till pappa, som jag tjafsade och ordnade med per mail (= ingen dator kopplad till tv'n) längre. Var så arg på min bror och på företaget där vi beställt julklappen ifrån. Min bror ringer och smsar min MS-sjuka mor och är HYSTERISK. Ja, hysterisk - det har han efter min far.... Han tror att han kommer få en betalningsanmärkning för att han fått en faktura som egentligen skulle ha skickats till min mor. Låter som att han är en gammal surgubbe som inte förstår något av hur internet och betalningar fungerar, men han är 30 år gammal.

Sen tog jag lite luft och en promenad med vovven innan jag skulle se klart filmen. Min mor ringde igen. Blablabla. Till slut, på em, så såg jag klart filmen på min laptop. Efter det slog en av mina "positiva" inbyggda ångestdämpande impulser till - städa. Så jag fixade till köket lite. En av grannarna kommer och hämtar vovven på dagen imorgon så att han inte behöver vara själv hur länge som helst. De har det kliniskt rent hemma, så jag känner mig som en lat smutsgris...

Sen har jag sett på andra filmer lite sporadiskt - inte sett klart någon, utan bara "bläddrat" - och plockat fram grejor inför morgondagen. Tänker att jag tar med mig så lite saker som möjligt. Börs, glasögonfodral, näsdukar... typ... och försvarets hudsalva. Även om de smörjer läpparna med jämna mellanrum, så tror jag att det är bäst att ta med själv till efteråt. Ev åtta timmar i narkos och med öppen mun lär kännas och synas.....

Sen har min "väninna" med hästarna hört av sig och sagt att de ska julpynta i stallet på lördag, så då vill hon att jag ska vara med. Jag skrev som svar att jag får se hur jag mår, då det är ganska mycket som ska göras i munnen. Drog hela baletten om "worst case scenario" med skadade tänder som ev måste tas bort, benvävnad som kan ätas upp..... ja, ALLT. För jag orkar verkligen inte fara till stallet med henne och hennes barn. Jag behöver prata med henne ensam om vi nu ska träffas, men det blir ju aldrig så.

Kammade vovven som någon slags desperat ångestterapi, så nu är han tovfri i alla fall. Tog nästan två timmar. Nu har jag duschat. Vet inte hur jag ska tänka. Eller om jag inte ska tänka alls. Men det är svårt att inte tänka när man vet att någon kommer dra ner byxor och trosor och sätta en kateter medan jag sover. Jag förstår att det inte är någon big deal egentligen, men jag känner mig bara så äcklig. Så smutsig. Och jag vill inte att den stackare som får jobbet ska bli förstörd av mig. Eller att det är något som de kommer prata om i fikarummet efteråt - "alltså, du skulle ha sett, fy fan".

Känns ändå skönt att få sova genom nästan allt. Önskar att jag kunde få uppleva de där timmarna av "ingentinget". Medvetslöshet, avslappnade muskler. Bara lugn och ro. Frid. Men det är ju bara som att blinka och klockan har skuttat framåt. Som något slags magiskt trick.

Det kritiska imorgon kommer vara att ta sig dit. Att faktiskt förflytta min kropp dit på sjukhuset. Jag ska gå till min kp's rum och så går vi tillsammans. Vid entrén som är närmast målet möter tandläkaren upp, och så är det tänkt att jag ska vara den första som kommer dit. Tandläkaren och narkosläkaren talade om att "hänga på låset". Sem gäller det att inte hinna tappa fattningen innan jag blir sövd. Jag skakar nu bara när jag tänker på det. Kommer ta 50 mg stesolid innan jag ska fara hemifrån, och jag vet inte exakt vad jag ska få för premedicinering där. Då midazolam inte har någon effekt på mig, så ska jag få något att spraya i näsan istället. Det ska vara lite likt stesolid - om det nu hjälper. Att sätta kanyl är jag inte rädd för, men jag vet ju hur nära sköterskan kommer vara, och hur uttittad jag kommer vara. Och de som är närvarande - inkl. min kp - kommer kämpa som tokar för att säga att "det sticker till lite bara, det är ingen fara". Jag skiter i det, jag har väldigt hög smärttröskel, men tycker att det är värre än fruktansvärt att bli särskådad. Äen om det bara skulle gälla min hand.

Tydligen tänker de sätta pulsoxymeter på mig där och då, vilket kommer bli intressant eftersom jag antingen slutar andas eller får panik över att bli "kontrollerad". Det tog många månader innan jag ens klarade av att låta en uska ta pulsen bara för att jag skulle öva på det. Egentligen vill de kolla blodtrycket också, men det har de sagt kan vänta tills jag sover. Men om det blir nödvändigt så får jag försöka hantera det då. Förstår ju att det kan vara bra eftersom jag skrämde dem första gången jag sövdes och blodtrycket var nere på 63/38...... och jag tror att trots att jag är överviktig, så ligger jag runt 90/60 såhär i viloläge - om jag inte vore uppstressad över hela grejen......

Nu ska jag nattkissa vovven och lägga mig i sängen och blunda. Och hoppas på att få en stunds sömn.

Det var -8 och gnistrande vitt.

Nu är det nästan +3 och regnar.

Blank-is imorgon, med andra ord.

Och jag har ätit upp nästan hela pepparkakshuset. Utan dekorationer.

Vovven som varit så glad och lycklig över kylan och snön. Jag har i alla fall ansträngt mig för att vara ute extra mycket med honom, och idag har vi sprungit och busat också. Han är som en annan hund när det är riktigt vinterväder. Jag ser hur lycklig han är. Och jag vet hur ledsen han kommer bli när han märker att det regnar. Mattes lillhjärta.

På torsdag är det dags. Dagen D. Räknar med att jag behöver fara hemifrån kl 7. Och jag får väl veta imorgon om det är samma rutiner som förut - att man ska duscha på morgonen innan man kommer dit och tiderna för när man ska vara fastande, osv. En sista träff med tandläkaren hos min kp på eftermiddagen.

Är sjukt nervös. Och rädd. Men - skrämmande nog är jag skräckslagen för att det känns.. som att det skulle kunna gå ganska ok..... Jag kommer ha min kp hos mig hela tiden när jag är vaken. När jag sover så är tandläkaren där, och hon vill mig inget ont, hon dömer mig inte. Och narkosläkaren är en av de bästa, och han har redan bevisat att han både är läkare och människa. Och när jag träffade honom med min kp och tandläkare och tårarna bara rann, så var det han som räckte sig fram och gav mig en näsduk.

Vovven kommer ha det bra hos sina bästa kompisar. Är bara lite orolig över att de ska brottas och busa så mycket att pälsen ryker... Han säger ju inte ifrån heller. Och jag hoppas att de inte ger honom konstiga saker att äta - som tex potatisskal som deras hundar äter....

Min kp vill att vi ska höras av på kvällen efter op inför natten "så att han vet att jag är ok" - han börjar låta som jag.. Narkosläkaren sa också att någon bör "titta till mig" på kvällen, en släkting eller vän. Men jag har ju inget av det. Och min kp och jag har ställt in vår tid på fredag fm, men nu säger han att han behöver höra så att jag är ok då, så han vill att vi ska höras då också.

Jag vet inte, men det är ju inte första gången jag blir sövd. Och jag har aldrig mått dåligt förut. Jag lär ju ha ont i och runt omkring hela munnen, men det är ju oundvikligt. Jag förstår att det är bra att ha planer "ifall om att", men det känns lite som att måla fan på väggen. Och - om det nu vore så stora risker så kunde de väl se till att jag fick spendera natten där då.

Vi får väl se vad som händer. Min kp får väl ringa så ofta och länge han vill. Jag tycker mest synd om honom, eftersom han redan gör så mycket "outside the box".