Det var -8 och gnistrande vitt.

Nu är det nästan +3 och regnar.

Blank-is imorgon, med andra ord.

Och jag har ätit upp nästan hela pepparkakshuset. Utan dekorationer.

Vovven som varit så glad och lycklig över kylan och snön. Jag har i alla fall ansträngt mig för att vara ute extra mycket med honom, och idag har vi sprungit och busat också. Han är som en annan hund när det är riktigt vinterväder. Jag ser hur lycklig han är. Och jag vet hur ledsen han kommer bli när han märker att det regnar. Mattes lillhjärta.

På torsdag är det dags. Dagen D. Räknar med att jag behöver fara hemifrån kl 7. Och jag får väl veta imorgon om det är samma rutiner som förut - att man ska duscha på morgonen innan man kommer dit och tiderna för när man ska vara fastande, osv. En sista träff med tandläkaren hos min kp på eftermiddagen.

Är sjukt nervös. Och rädd. Men - skrämmande nog är jag skräckslagen för att det känns.. som att det skulle kunna gå ganska ok..... Jag kommer ha min kp hos mig hela tiden när jag är vaken. När jag sover så är tandläkaren där, och hon vill mig inget ont, hon dömer mig inte. Och narkosläkaren är en av de bästa, och han har redan bevisat att han både är läkare och människa. Och när jag träffade honom med min kp och tandläkare och tårarna bara rann, så var det han som räckte sig fram och gav mig en näsduk.

Vovven kommer ha det bra hos sina bästa kompisar. Är bara lite orolig över att de ska brottas och busa så mycket att pälsen ryker... Han säger ju inte ifrån heller. Och jag hoppas att de inte ger honom konstiga saker att äta - som tex potatisskal som deras hundar äter....

Min kp vill att vi ska höras av på kvällen efter op inför natten "så att han vet att jag är ok" - han börjar låta som jag.. Narkosläkaren sa också att någon bör "titta till mig" på kvällen, en släkting eller vän. Men jag har ju inget av det. Och min kp och jag har ställt in vår tid på fredag fm, men nu säger han att han behöver höra så att jag är ok då, så han vill att vi ska höras då också.

Jag vet inte, men det är ju inte första gången jag blir sövd. Och jag har aldrig mått dåligt förut. Jag lär ju ha ont i och runt omkring hela munnen, men det är ju oundvikligt. Jag förstår att det är bra att ha planer "ifall om att", men det känns lite som att måla fan på väggen. Och - om det nu vore så stora risker så kunde de väl se till att jag fick spendera natten där då.

Vi får väl se vad som händer. Min kp får väl ringa så ofta och länge han vill. Jag tycker mest synd om honom, eftersom han redan gör så mycket "outside the box".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...