har ångest så jag dör

grät flera ggr hos min t på fm, för hon pratar om avslut och annat som gör ont

gick på apoteket och gjorde bort mig eftersom jag inte har någon medicin som gör att jag klarar av att bete mig som folk

for på stan och letade broddar, men inte hittade jag några

hem, åt, och så gav jag mig av mot gården..

väl där högg jag tag i typ allt som fanns att göra.....

....vilket var en hel del eftersom min kära kollega inte dök upp förrän dess att barngrupperna startade........

så förutom barngrupperna så har jag bl.a mockat, fixat vatten, kvällshö och morgonhö åt 8 hästar - varav den ena har sin box i grannstallet......

och jag fick inte ens ett "tack" för det.............

inte för att jag gör det för att jag vill bli tackad, men det hade ju varit trevligt om det blivit NÅGON slags skillnad av att jag stressade dit 3 timmar innan jag behövde vara där, för att sköta om en annan människas kopiösa mängder hästar........

kom inte ens hem tidigare än vanligt.... kanske lite pga att jag gick, men jag har annat för mig än att sitta på gården och stirra i flera timmar..............

allt är bara så värdelöst

vill dö

enda "glimten" jag fick idag var när jag lyckades få på en liten ponny sin grimma, för hon är sååååååååååå blyg och försiktig........ i höstas litade hon inte alls på mig utan bara vände rumpan emot mig och måttade sparkar...... så för mig så betyder det en hel del att hon litar på mig så pass att jag får trä på henne grimman, stänga den och förflytta henne över stallgången......

så fick jag mig en funderare... en liten pojke är jättevild och det är ganska svårt att "tämja" honom när han sätter den sidan till........... men jag undrar om han ibland gör det för att han hör dåligt......?? jag får som för mig att han vill så himla mycket, men så är det som att han bara skiter i allt för att han tror att det ändå ska gå åt helvete - typ..........

han har själv sagt att han inte hör, och när man pratar med honom så ser han frågande ut och försöker upprepa det man sagt... men det blir aldrig rätt ord........... så min teori är att han kanske hör dåligt och att det gör honom så frustrerad och skamsen att han lever om istället, för det är liksom det enda han kan göra........

ja jag vet inte

vill bara skjuta skallen av mig

imorgon ska jag till äs och det känns så jobbigt - bra, men jobbigt

..tilda är mycket piggare idag!

Varit på gården idag igen. Gör allt för att fly. FLYFLYFLY.... För att göra en lång historia kort så kan jag ju säga att en av marsvinspojkarna var hängig när barnen just skulle börja städa burarna. Vi skickade ut dem för att hämta spån och hö, och insåg att marsvinspojken skulle dö, så vi flyttade honom från buren så att barnen inte skulle behöva bevittna det hela.

Ikväll är Tilda hängig............. och det är ett RENT HELVETE...... för TÄNK OM HON DÖR!!!!!!

Hon skuttar inte alls som hon brukar, lade sig ner när jag kammade henne - massa smådetaljer som är åt helvete... Hon fick komma och ligga i min säng, men efter ett tag ledsnade hon och började kliva runt. Och visst, hon rör ju på sig, men i vanliga fall skulle hon aldrig ligga still så länge alls. Nu är hon ute men kan skutta in om och när hon vill. Hon biter ju inte på något, så det går bra. Men jag är så jävla rädd att hon ska dö!!!! Känns som att ha cancer i skallen och toppa det med hjärnblödning..............

Jag fattar ju att det inte finns någon koppling mellan henne och marsvinet på gården, men ändå blir jag så rädd....

officiellt kan jag nu säga att jag är fetare än vad jag någonsin varit sedan jag tog cymbalta

62 kg, jämfört med mina tidigare 46-48

så nu är det slutätet

ska till gården om ett tag

ev rida lite ponny

problemet är väl att jag i så fall ska rida "plankan"

hästkraken har inget hull och jag sitter bara och halkar på mitt egna fett

vinglar som en fyllekaja när jag rider barbacka

kommer ramla av en dag

vem vet - kanske idag!

inte för att jag bryr mig, annat än för att det är världens snällaste och segaste häst

så det skulle vara så in i h-vete pinsamt att "vingla av"

tror inte att någon har ramlat av henne någonsin

vill bara gå under jorden

krismöte på måndag fm

min kp, min t och jag

rädd att det kommer bli dödsstöten

livrädd

En av mina ÄS-vänner har hört av sig igen. En tjej som sårade mig så in i helvete förra veckan.

Idag kunde jag inte låta att svara på hennes skit. Hon fattar ju inte att hon gör mig illa, så jag måste ju säga ifrån.

Hon skriver bara och ger "sparkar i arslet" - vilket är det sista jag behöver just nu. Men nu har jag sagt ifrån.

Hon skriver att hon ju inte menat att göra mig illa - såklart - och att hon bryr sig om för mycket........... Ja, "för mycket".... Och jag frågar mig "hur då"?????? Hon vet inte ett piss om vad som händer mig, vad jag tänker, känner, är med om, osv. Vi har ingen kontakt på FB, inte via mail eller sms (eller telefon för den delen), hon vet såklart inte om min blogg. Hon vet INGET. Men ändå har hon åsikter om vad jag borde känna, tänka och göra - för att hon (som hon kallar det) "bryr sig om för mycket". Man bryr sig väl inte ett skit om man inte vill veta, inte vill ha kontakt, och kör över folk som mår dåligt för att slippa få höra sanningen när man "frågar"!!!!

Hur slutar då det hela? Jo, hon skriver ett sms till mig där hon skyller allt på mig och säger att hon ska "lämna mig ifred". Och vad gör jag? Jo, jag smsar tillbaka och försöker förklara - och ber om förlåtelse. ALLTIDALLTIDALLTID JAG SOM SKA KRYPA!!!!!!

Nu tänker jag fan inte höra av mig mer till henne. Nu är det hennes tur att be om ursäkt - och MENA DET!

SKIIIIIT! Har missat två tillfällen med kroppskännedom delvis pga henne. Nästa vecka är det sista gången och jag kommer missa det också, för jag vill varken träffa henne eller sjukgymnasten.

skulle kunna skära ihjäl mig nu!!!!!!!!!!

har varit på äs idag

min kp pratade om inläggning

allt pga att de skiter i att ge mig någon läkare - igen

jag ger upp

blir jag tvångsinlagd pga det IGEN så tar jag livet av mig

de där jävlarna inom den sk "vården" har verkligen FÖRSTÖRT mitt liv

gråter

Skulle ta mig till gården imorse... men fastnade bokstavligt talat vid min port...  Funderade på att hoppa ut genom fönstret, men det vetter mot grannens kök och det går ju inte att ha det öppet när det är snöstorm... och jag kunde ju pressa mig ut genom en springa i porten.... Var bara att ta snöskyffeln och mosa sig ut och skotta..... hade känts fel att bara lämna allt åt grannen (vi delar på ansvaret att skotta fram till dörren)... Min kollega ringde precis när jag skulle hämta spaden, för hon hade missat sin buss pga samma sak. Har ingen aning om hur lång tid det tog att skotta, och inte heller hur länge promenaden till gården tog.. Det var inte plogat, så det var ganska svettigt att bara gå dit..... och på slätten blåste det av bara helvete. Sa högt för mig själv att "det här är ju farligt" när jag vinglade över hela vägen i blåsten. När jag kom fram till gården och svängde in på den lilla vägen mot själva uppfarten så blev det tvärstopp. Det var minst 1,5 m snödrev över hela vägen. Först gick det att trampa på snön, men sen sjönk jag ner och mer. Till slut tappade jag nästan kängorna, så jag... eh..... kröp.. sista biten. Tittade mig omkring och bad en stilla bön om att ingen skulle se mig... men nu efteråt så känns det mest komiskt. Tog mig fram till klubbhuset, men lade ner försöket att ta mig in genom ytterdörren innan jag ens börjat. Hade lämnat en spade ute igår, så jag grävde fram stalldörren och tog mig in där. Fixade frukost åt hästarna och grisarna. Min kollega skickade sms att det vore bra om jag hämtade en ponny från grannstallet och släppte ut i sin hage, men det var innan hon såg hur det såg ut...... Finns en hage som funkar, de andra är begravda i snömassor. Och de två damerna som står ute på nätterna fick komma in över dagen, medan två andra fick komma ut istället. Två tappra(/dumma?) barn med föräldrar dök upp, trots att vi ställde in barngrupperna. Frampå dagen började de ösa bort snön med traktorer/hjullastare, men båda körde fast.... Jag och min kära kollega har BURIT skottkärror till gödselstacken..... Need I say more...???

Surfstickan till internet var borta (där alla grupplistor med telenr till barngrupperna var), det saknas pengar i kassaskrinet, strömmen i huset var död så det var bara 8 grader "varmt" och kyl/frys och hela skiten är dött. En privatägd 20-årig stackars shettis har fång, och jag VÄGRAR ge henne NIO KILO HÖ per dag (!), särskilt nu när hon står på boxvila. Jag bestämde mig för att det fick vara nog, och gav henne inte allt hö som ägaren portionerat upp. Det är känt att ägaren har problem med mängderna mat som både hon och hennes häst ska äta, men det ska ju inte hästen lida för!

Imorgon ska jag fortsätta utplåna mig själv genom att skotta fram diverse hagar och grejer....

Alltså.. jag ÄLSKAR vintern och snön, men INTE att behöva gräva fram hela hagar och byggnader....