Vaknade med halsont - på riktigt. Har pillat i mig min medicin och min vb-medicin. Har en känsla av att den behövs nu när jag ska till min t och börja på ett avslut. Hon har taggarna utåt - det vet jag. Och jag speglar väldigt lätt det jag ser hos den jag pratar med, så då verkar det som att jag också har det.

Har faktiskt ingen aning om vad jag ska säga till henne. Inte mer än att vi stryker hälften av tiderna i veckan, och att jag tycker att hon gjort ett oförlåtligt fel - igen.

Funderat mycket på om jag ska låna ut mina målarböcker till min kp. Så att han förstår mer. Men frågan är om han orkar... Jag är livrädd att han ska fly sin väg..... Har till kl 13 på mig att fundera mer. Men innerst inne har jag nog redan bestämt mig. Det får bära eller brista - känns det som.

Har märkt att jag blivit känsligare för laxtab. Det är väl bra, blir billigare. Låg i sängen imorse när det högg ända upp emot ryggen och eftersom jag inte kunde röra mig pga smärtan så hann jag inte på toa. "Skitkul". Var bara att slänga sig in i duschen igen. Duschade igår kväll. Så så fint och glamoröst är det att vara en fet bulimiker som bara ska runt och le och se glad ut - klara sig själv, bota sig själv.

Om någon som läser har problem eller misstänker att du har problem, så SÖK HJÄLP. Gå inte ner dig såhär djupt. Man ska inte ha en hink stå vid sängen i fall om att man vaknar och kräks av en överdos av laxtab - eller för att kräkas upp maten man ätit. Man ska inte ständigt ha ont i magen och må illa. Man ska inte läsa alla innehållsdeklarationer på livsmedel. Man ska inte behöva förtjäna maten - eller bestraffa sig med mat.

Kort sagt; det är inte meningen att det ska vara så svårt. Och ju tidigare du får hjälp, desto fortare vänder det, och ju lättare är det att "växa bort från ätstörningen".

Kan rekommendera boken "Mattillåtet", egentligen till alla - både de som tror sig ha eller vet med sig att de har problem med maten, men också de som vill förstå mer om ätstörningar.

Nu ska jag gå och skriva några rader till min kp. Han lät mig slippa matdagboken över helgen, så istället har jag skrivit ner lite tankar bara fritt. Sammanfattat dagarna om man vill kalla det så.

Önskar bara att den där snickaren kunde komma snart och fixa grejorna som det är problem med, för jag blir tokig av att inte veta när människan ska dyka upp. Har ju gått en vecka nu.

Tänkte skita i att fara till gården idag, men bestämde mig för att göra det ändå. Annars finns alltid någon störd överläkare som tolkar det som något tecken på omoget borderlinebeteende; om jag "inte får det jag vill" så "hotar" jag med saker och ting.

Hade jag tagit hand om mig själv så hade jag skitit i att fara dit, men nu gjorde jag som sagt det för alla andras skull...

Var lika intressant som vanligt.. Ingen säger vad jag ska göra, så jag gör det jag kommer på. Gör "grovgörat" medan de andra är ute och rider innan verksamheten drar igång. På det sättet kan de fara hem tidigare...

En sak som gör mig lite ledsen är att de inte tror att de kan lära gamla hästar att bete sig bättre, eller i alla fall på annat sätt i olika situationer. Det blev jag verkligen varse idag... Barnen hade kommit och ena tjejen skulle sadla ponnyn. Jag såg på honom att han blev skogstokig när sadelgjorden skulle dras åt. Men jag stod där framme och höll honom i grimman. Han sparkade bakut och blev helvild, började stegra sig och råkade nästan träffa mig med hovarna. Men eftersom jag är grundligt skolad - om än bara lite i ren "kunskap" - så vet jag ju att man ska stå NÄRA hästen. Och bakom mig stod barngruppen. Så när han stegrade sig så höll jag kvar i grimman och flyttade ungarna som stod bakom mig, och tack vare att jag stod så nära och därför hade kontroll så hann jag ju dra mig år sidan innan jag träffades av hovarna. Tjejen gick ut med honom direkt, och jag hade gett vad som helst för att få hjälpa till att lugna ner honom. Men nej, då skulle den andra tjejen göra det och så fick jag stå och se på medan barnen borstade en annan häst... Guuuuuuud vad mycket jag lär mig och vad delaktig jag känner mig när de alltid går undan för att prata om vad de ska göra.........

Hann vara både rörd, stolt och förbannad innan dagen var över. Rörd över den lilla, lilla, jätteblyga flickan som knappt aldrig sagt ett ord tidigare men som nu babblar lika mycket som alla andra - DET värmer att se hur hon öppnar sig och tar för sig, VÅGAR och tror på sig själv! Var stolt att jag fick förtroendet att lämna gården sist av alla - men å andra sidan är det ju aldrig låst. Förbannad över att jag jobbat röven av mig med alla tunga sysslor, och fick stanna kvar för att mocka och vattna innan jag kunde cykla hem i hällregnet utan regnkläder - medan tjejerna tog bilen och bara stack....... Menmen.. jag försöker tänka att de är unga, så de tänker inte, förstår inte.

För övrigt har det varit en skitdag - igen. Vet inte vad jag gör om jag inte får beskedet av ÄS imorgon att jag får hjälp. Först är det min störda t - som jag ska börjar avsluta med för jag tål henne inte längre, inte sedan hon började trappa ner i arbetstid. Sen är det ÄS, och där har jag mitt sista hopp...........

som sagt - det kan alltid bli värre!!!!!!!!

"Hej,

Jag har just lyssnat av mitt mobilsvar där en *namn* säger att jag ska sälja minst 7 paket *skräp*. Det är INTE vad jag har anmält mig till och betalat för som ridelev!

Jag förstår och vet om ryttarföreningens ekonomiska problem, och har - trots att jag är ny och svårt sjuk - redan anmält mig till att hjälpa till på en tävling (vilket jag redan mailat om ..och frågat men inte fått något svar om såklart... och skrivit upp mig på listan i stallet). Och jag kan baka till cafeterian, hjälpa till med stallsysslor och annat, men det här går bara inte.

Jag är X år och har sjukersättning pga att jag är så sjuk att jag inte kan arbeta alls, jag bor ensam och har ingen familj, inga vänner eller bekanta på hundra mils avstånd. Förutom mina andra sjukdomar - som jag inte vill gå in på pga att det redan är för personlig info - så lider jag dessutom av sjukdomen Social fobi. Så varje dag är en strid för mig, varje ridlektion är en strid för mig innan jag kommer upp på hästryggen, och jag är så enormt tacksam för att jag klarat av att byta ridskola och har börjat hos er - utan att gå under. Min Sociala fobi gör det också i princip omöjligt för mig att tala i telefon, så det är också ett stort hinder. Därför föredrar jag mailkommunikation.

Så för mig är det OMÖJLIGT att gå runt och sälja plastpåsar, korv eller vad det nu är för *skit*.
Hurdan människa måste man vara för att få rida hos er? Får man vara sjuk och göra så gott man kan, eller räcker inte det??? Har ni speciella ridgrupper för de som kan och vill utveckla sin ridning, men inte extraknäcka som säljare?? Tvivlar dessutom på att min handläggare på Försäkringskassan skulle godkänna om jag sprang runt och sålde saker.
Jag vill veta hur det kommer bli redan NU, så att jag hinner säga upp min plats på ridskolan inför våren så att jag slipper betala för vårterminen också - om det nu ska vara såhär.

Jag går dessutom i behandling ALLA veckodagar förutom då jag har ridskola på fredagarna, så det här är helt omöjligt.

Vad kostar ett sådant där paket som man MÅSTE sälja 7 st av?
Jag lever på existensminimum och får pengar av anhöriga för att kunna gå och rida och ha NÅGOT positivt i mitt miserabla och totalt isolerade liv. Men jag får väl låta bli att handla mat så att jag kan betala för de där 7 *paketen skit*. Ni kan behålla dem - vad det nu än är - utan i så fall så betalar jag bara allt, så kan ni göra vad ni vill med dem och så att jag slipper kånka hem dem och ha dem liggandes här som ett slags monument över hur misslyckad jag är. Kanske kan ni "sälja dem en gång till" - vad vet jag.
Så hur mycket pengar ska ni ha? Maila bara över en summa och vilket bank/plusgiro eller bankkonto ni vill ha dem till, så fixar jag det. Men då ska ni veta att om jag måste göra det här så är detta min sista termin som jag rider hos er.

För att förtydliga; jag kommer INTE att hämta ut något hos er på måndag!

Jag som trivdes så bra - bättre än jag någonsin kunde tänka mig - hos er. Och så ska det behöva bli såhär.
Har läst att många inte betalat sina gamla fakturor, och jag betalade in min SAMMA DAG som jag fick fakturan - och det här är tacken! Påtvingad att komma och hämta en massa grejor som man måste sälja!

Nu har ni verkligen förstört min helg(/termin?) totalt, och jag vill verkligen inte skylta med att jag är sjuk för jag hatar att känna mig begränsad och svag. Så frågan är om jag klarar av att ta mig till nästa ridlektion med all skam efter det här!? För jag förstår ju att det är en förhållandevis liten ryttarförening, och folk pratar och skvallrar. Det tillsammans med min sjukdom gör att allt nu kommer bli ÄNNU svårare.

//Oerhört besviken och ledsen Maria"

har mailat min gamla ridlärare och anmält intresse till vårterminen, för inte fan tänker jag stanna på ett sådant här jävla ställe!!! det är ingen insamling till klassresa som när man gick i skolan!!

så nu vet jag ärligt talat inte om jag törs ta mig mer till det där stallet - förutom att hämta mina saker! det kommer skvallras som faaaaaaaaan!!!!!!

JÄVLA SKIT!!!!!!!!!! NU HAR JAG INGENTING KVAR ATT LEVA FÖR ALLS!!! INGENTING SOM INTE ALLTID GÖR ONT!!!!

varit på äs

skrikit och gråtit ut min förtvivlan

min kp kom till slut och satte sig bredvid mig för att jag var i upplösningstillstånd

vrålade rakt ut

storgrät

jävla idioter

jävla sega störda idioter

min kp förstår - så mycket som man nu kan förstå - men det är ju inte han som bestämmer

så nu har jag ställt in allt

ridningen i em

ska inte fara till gården på söndag

inte träffa en kompis från äs

ska bara träffa min t på måndag för att dra upp nya riktlinjer och ramar för vårt avslut

och min kp för att höra hur mycket han hunnit lobba för att jag ändå, trots allt, ska få ett ja

får se hur jag gör med gruppen på tisdag - där finns inget tvång att komma dit och säga att man slutar

sjukgymnastiken ställer jag också in, ska maila henne och säga att jag behöver ta en paus pga allt kaos som råder

torsdagens gruppsamtal måste jag gå på, för där måste jag säga att jag ska sluta

kommer stryka alla mina torsdagstider hos min t redan på måndag, så det slipper jag också då

slutet har börjat

och ingen har någon förklaring

ingen kan säga vad jag gjort för fel, vad som inte räckt eller vad jag gjort misstag

alla har bara sagt att jag jobbat på stenhårt och jättebra, så vad fan förväntar de sig mer

de måste ju SÄGA något om vad som saknas - för uppenbarligen gör det ju det

jag vill bara dö

min kp höll om mig

jag var tvungen att stänga av  för att inte benen skulle ge vika

kunde inte klara av att känna tryggheten, lugnet

för det är bara falskt, konstgjort

det finns bara inför de där fyra väggarna

gråter ihjäl mig

har inte sovit en endaste blund inatt

sprungit på toa fram och tillbaka, men har tack och lov inte kräkits

snart dags

börjar mer och mer inse verkligheten

en av tjejerna som varit där förut får ju inte komma tillbaka

så varför skulle jag få det

hon har tom barn och ska därför vara prioriterad

astrid känner att det ligger något i luften

hon är helvild, river hela buren

allt är precis som förut

skulle jag släppa ut henne ur buren nu så skulle hon springa fram till mig

buffa på mig, hoppa upp på mig eller i min famn

och jag orkar inte

orkar inte ens ta emot mitt älskade djurs ovillkorliga kärlek

dags att börja droga ner sig

vill inte riva hela stället eller gråta och skrika som om jag höll på att bli ihjälslagen när jag får mitt nej

det här är som en gammal repris........ men en ännu värre version.........

har nästan lyckats klämma i mig en hel förpackning laxtab..... fråga inte hur...........

nu börjar det kännas......... magen vänder sig ut och in totalt.... har hämtat en hink att kräkas i ifall om att det krisar inatt.... kanske somnar till slut och bara vaknar av att jag spyr........... har dock inte madrasserat badrummet.... men jag räknar med att bara tuppa av på golvet om det blir så......

..........mår så dåligt.... så jävla dåligt............. känns som att jag var på ÄS som för att bli opererad på....... de snittade upp mig, började laga, men så tog tiden slut och jag fick fara hem och försöka fixa resten själv..................

måste kolla bussjävlarna också... smhi har utfärdat varningar, så jag vete fan om jag kan cykla till stallet..... problemet är bara att jag vet att jag inte kan åka buss hem, utan MÅSTE gå i så fall..........

och ja, jag SKA till stallet imorgon oavsett besked...... visst påverkar det hur söndergråten jag är, men jag siktar på det i alla fall......... ...vi ska trava över bommar och det gillar jag....

jag ska ta mig till ÄS imorgon för att träffa min kp

har han besked som jag varken orkar eller vill ha så går jag

och så ber jag honom att kontakta mig om och när de vill ge mig hjälp på riktigt

förhoppningsvis är det inte för sent då

om de någonsin kommer vilja hjälpa mig

ska man skratta eller gråta

min t mailar till mig och säger att JAG sagt till henne att ringa min kp

"annars hade hon aldrig gjort det"

jag har SAGT till henne att INTE göra det, utan att ringa till CHEFEN i så fall

jag har till och med SKRIVIT det - OCH skickat med telenr, teletider och mobilnr

ändå ringer hon till min kp - och kan inte ens be om ursäkt för sitt klavertramp

hon har satt mig i ett ännu större helvete än vad jag redan var i

och hon fattar inte ens det, trots att jag SÄGER och SKRIVER det till henne

hon kan dra åt helvete

avslutningen oss emellan börjar NU

PUNKT.