Är fortfarande inlagd. Har kommit en bra bit på väg, men mycket återstår. Har tagit blodproverna. Har gjort EKG. Imorgon kommer min läkare och ska göra resten av undersökningarna. Är livrädd. Och sedan kommer nedräkningen till v. 17. Då ska jag förmodligen till gyn. Anna kommer följa med mig och inte vika en tum från min sida. Är livrädd för allt. Känner mig så smutsig. Har fruktat och längtat efter det här i så många år nu. Känns overkligt att det ska bli av nu. Kan inte ens förstå det trots att jag ligger här i sängen och skriver det. Känner mig psykotisk.

Han har tagit 20 år av mitt liv och nu ska jag ta det tillbaka. 7-8 år av övergrepp. 12-13 år efter det av lidande i tysthet. Jag vet inte om jag någonsin kommer över det här och kan skapa mig det liv jag vill ha. Men jag tänker försöka i alla fall.