Nu har läkaren varit här. Det gick ok. Hon tog blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor, och klämde mig på magen. Även om det kändes jättejobbigt så klarade jag det. EKG var värre.

Åt pannkaka till lunch, och en hård och en mjuk smörgås. Det blev bråk medan jag väntade på att få maten värmd. Samma pojke i manskropp. Han kommer bli tvångsmedicinerad eller flyttad någon annanstans - i bästa fall.

Alla tjatar om att jag måste gå ut. Gå ut. Gå hem. Göra det och det. Men jag orkar fan inte.

Väntar. Väntar. Väntar.

Min läkare ska komma idag och göra de sista förberedelserna inför sövningen. Är så nervös och har så mycket ångest att det känns som att jag ska svimma.

Var halvt slagsmål här på avd imorse. Jag gick emellan. Jag vet att det är dumt, men det är som en reflex. En 36-årig man slog till en äldre herre, helt oprovocerat. Men han har något slags förståndshandikapp, för han är ungefär som en 8-åring med "bokstavsdiagnos".

Har inte ätit någon frukost. Kan inte göra det när läkaren ska klämma mig på magen. Allt är bara fett. Och så jobbar "häxan surtant" idag, så då får man både se och höra henne göra iordning sitt "smal på påse".

Jag vill inte leva för jag orkar inte.