Det syns inte så mycket på den här bilden, men man ser i alla fall kanten där strumporna i foppa-tofflorna började......     (..och om någon undrar; barfota i foppatofflor + sand = skavsår runt hela fötterna, så därav strumpor.....)

Ansiktet... ja...... där ser jag ut som en tomat.........   

Men man vet om att man är onormalt mycket solbränd när man ligger i sängen och skakar för att man fryser och det är 24 grader varmt....

     <------ mina fettoben....

Varit vikarierande förälder under hoppträningen för tjejerna idag (barnen måste ha en vuxen med sig under träning). Det gick ganska bra, men det berodde nog på att det var så slappt och inte så mycket folk. Jag såg inte förrän senare att en ev gårdstjejerna hade kommit dit och stod och fotade ekipagen. Min väninna - och tillika barnets mamma - kom sen, och då fick jag höra gårdstjejen förmodligen ska börja rida i den föreningen. Jag blev helt förstörd. Visst, hon är bara 16 år och ett barn, men det är fan inte roligt ändå. Vi hade en hyfsat bra relation på gården, på det sätt som en tonåring och en utomstående vuxen människa kan ha det. Men sedan psykopaten drog igång sin häxjakt på mig så har tjejen inte ens hälsat på mig när vi mötts. Idag var inget undantag. Min väninna reagerade på det också, och jag tror att vi båda tänker samma sak. Känns som att jag snart inte kan vara någon jävla stans, inte har någon jävla fredad zon kvar. Allt är kontaminerat. Allt.

Väninnan har ett inbokat möte med riksorganisationen imorgon i alla fall, så jag hoppas att det kommer leda någonstans.

Det har varit sommarvarmt i två dagar här nu, och jag lider. Är solbränd så jag är knallröd i både ansiktet och på benen. Var ute igår och blev bränd, och att jag inte hade på mig långbyxor idag hjälpte ju inte direkt. Armar och axlar klarade sig, eftersom jag har långärmat då ingen i ponnyföreningen vet om att jag har ärr. Och jag vet inte hur de skulle reagera på det om de fick veta. Föräldrar brukar vara knepiga, och barnen är ju varken små eller stora, så det gör det också knepigt.

Har i alla fall blivit bortbjuden över midsommar. Ponnyföreningen ska fara bort på tävling och fira midsommar där som en enda stor bullrig familj, och jag har blivit bjuden. Det går emot allt jag orkar, allt jag kan och klarar - men jag sa ja direkt. Tänk så stark viljan är att få höra till, vara med. Dessutom är de andra ganska speciella också, så det känns som ett bra forum att öva sig på att vara i.

Imorgon ska jag träffa min kp. Sen funderar jag på att handla lite. Borde shoppa loss på Myrorna också, eftersom jag gått upp så djävulskt mycket i vikt och bara kommer i mina 73kg-shorts. Vore ju bra om jag hade några ombyten...... Jag hoppas på alla sätt och vis att trakasserierna börjar avta imorgon så att jag inte hetsäter lika mycket, för det gör allt bara ännu värre. Men - jag tror inte på det förrän jag ser det med egna ögon.