träffade terapeuten........ hon var i tid trots att hon sagt att hon skulle vara sen..... och jag visste ju inte ens om hon skulle komma till jobbet.....................

vi pratade mest om döden............... hon pratade nog mest.... och visst, jag vet att det ska handla om mig..... men... hon behöver ju någon som förstår också............... dessutom har jag ju massor som behöver bearbetas sedan min syster dog........ för det har jag aldrig gjort.......... jag bara lever i min lilla bubbla och "låtsas" att hon finns kvar......... det långa avståndet gör att jag inte "behöver" tackla det..............

när terapeuten berättade... att hennes mamma förmodligen inte överlever helgen.......... så tappade jag allt................ grät....... och hon sa att inte ska jag gråta för hennes skull............. men hur skulle jag INTE kunna göra det................ och hon säger att oavsett så följer  hon med mig imorgon.... för det är sådant som måste göras... och vi har jobbat så länge för det här nu......... och att hon stannar tills dess att jag säger till............. och jag ska inte stressa, utan hon stannar så länge jag behöver.................

FATTAR NÅGON HUR MYCKET DENNA MÄNNISKA BETYDER FÖR MIG, HUR MYCKET HON GÖR FÖR MIG OCH HUR NÄRA VI STÅR VARANDRA..........

jag ville bara krama om henne.......... men gjorde inte det........ vill inte "förstöra hennes fasad" på jobbet............... om hon nu har någon sådan.............. hon är ju 62 år........ så hennes mamma måste ju vara minst 80år......

terapeuten berättade att hon knappt är vid medvetande...... och att personalen är fin mot både henne och hennes mamma........ och det värmer att höra........... ....önskar bara att det fanns något som jag kunde säga........ eller göra............ är så ledsen för hennes skull............. och även om hon verkar ta det bra, så förstår jag ju ändå............ det är ju hennes mamma....... som alltid har funnits där..............

tänk om hon tar sitt sista andetag medan terapeuten sitter hos mig på plastiken..................... då kommer jag aldrig att förlåta mig själv.......... aldrig.........

terapeuten kanske tar det bra och känner att det är ok....... men det gör INTE jag........................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...