For till stallet med min väninna och tog ut ponnyn i repgrimma och ledrep. Han frustade och frustade och jag kände hur han byggde upp spänningen. Så tittade shettisen på honom och han fick total panik och rusade. Jag hade inga handskar på mig (eftersom jag stukat fingret dagen innan och inte fick på mig några) så jag fick brännblåsor i händerna och kunde inte hålla emot pga det. Skitbra, verkligen...... Så han plöjde ner eltråd och stolpar och hela skiten - igen. Men det var lättare att få honom tillbaka till stallet igen än dagen innan. Sen var det bara att laga hagar igen. Kände mig så jävla värdelös så jag började nästan gråta. Vill så mycket. Och jag vill inte att ponnyn ska behöva stå inne ensam. Vill inte göra fel med honom.

Trampade snett när ponnyn var på väg mot stalldörren, men ville fortsätta bralla iväg och slakta fler hagar. Jag bestämde mig bara för att DET HÄNDER INTE! Jag tog fram mitt största jag i NH och vrålade och tvärnitade - och han stannade. Men något gick sönder i höger underben. Jag kunde knappt lyfta foten, men det märkte jag inte förrän vi skulle fara hem.

Stallbesöket dagen därefter ägnade jag åt att bara gå in och ut ur stallet med honom. Få honom att lugna ner sig. Titta på en sak i taget. Andas. Slappna av. Mysa.

Igår hann jag bara göra några höpåsar och säga hej, för min väninna hade som vanligt inte planerat något i tid. Idag har jag inte ens varit där, och det har inte de heller för deras bil gick sönder. Jag var på väg till min kp på samtal då jag fick sms från väninnans dotter om bilen. Så direkt efter samtalet så hörde jag av mig till stallägaren och bad honom ge min och väninnas hästar hö och vatten. Detta samtidigt som jag pratade i telefon med min väninna om hennes son som kommit på en inte så bra idé; att gå med på sidan ask.fm Han har dock en språkstörning, så han förstår inte riktigt. Vilket innebär att allt blir ännu värre.

Väninnan kommer i alla fall hem imorgon em, och då ska vi till stallet...... tror hon... Vi får väl se. Hon har en lång väg att köra hem, och jag gissar att även om hon SÄGER att vi ska bygga hage till ponnyn så blir det inte så.

Har fått mailsvar från läkaren och hon förlänger mitt Xenicalrecept. Antar att jag borde vara glad, men hon skriver så stelt, så annorlunda. Inte som sig själv. Som att hon inte bryr sig. Och det skrämmer mig om jag ska vara ärlig.

Och om jag ska vara riktigt ärlig så vill jag bara skjuta skallen av mig.