Om man nu kan kalla det "liv".

Jag får inte ta ett bostadslån.

Jag får heller inte ta ett bostadslån med medlåntagare.

Och mina föräldrar får inte heller ta lån.

Så that's it. Jag kommer aldrig få ett eget hem,

Har gråtit till och från hela dagen.

Gick ut i skogen efter att ha stoppat i mig medicin.

Plockade hallon för att försöka göra något som ger utlopp för alla känslor.

Men inget räcker.

Inget hjälper.

Jag är helt värdelös.

Är inte ens värd ett eget hem som dessutom skulle bli billigare än att hyra som jag gör nu.

Värdelös.

Så in i helvete jävla värdelös.

"Vi får hoppas att du mår lite bättre och kan skaffa ett jobb så du får ta lån", sa min mor till mig.

Det låter ju positivt och bra.

Enda problemet är att så länge jag inte har något eget, dit ingen huvudnyckel går, så kommer jag aldrig känna mig trygg.

Och då kan jag heller inte få någon luft under vingarna.

Det hade varit så jävla stärkande att känna att "det här är mitt hem, bara mitt, och jag gör vad jag vill här, och jag är trygg".

Har gått ner mig fullständigt.

Tog hunden på cykelpromenad för att det skulle gå fort, och han gillar dessutom det.

När jag gråter och panikar så skäller han på mig.

Syns att han blir rädd. Jätterädd.

Är så vackert norrsken ute nu.

Gick runt och lade lappar på fyra ställen om att byta lägenhet.

Men jag lär inte få något napp.

Jag har ju min berömda "otur" med mig - för alltid, i allt jag försöker göra.

Just nu tar jag en halv minut i taget. Bokstavligen.

Samtal imorgon.

Vad fan ska jag säga.

Mitt liv är slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...