Varit på samtal idag. Kändes ok. Som att jag hade koll på mig själv. Så började tårarna rinna. Och de slutade inte att rinna. De flödade. Forsade. Mår så jävla dåligt. Var fan är vintern - som jag faktiskt behöver!

Min kp avbröt sig mitt alltihop. Han kom på att vår tid snart var slut. Så... jag kom inte direkt någonstans idag heller. Och på måndag ska han på annat möte, så då blir det inget. Jag försökte stänga av igen, men det var jättesvårt. Vill ju samtidigt inte att vi ska skiljas för en vecka och jag knappt kan gå därifrån. Så jag försökte för hans skull att ta mig samman. Det funkade. Tills jag satte mig på bussen. Stirrade ut genom fönstret för att ingen skulle se tårarna. Låtsades verka förkyld och trött.

Att vovven inte vill gå ut och bara sover gör ju inte mig mer peppad och glad precis. Så vi ligger mest i soffan och ser på film. Förstår honom. Han hatar att bli blöt och smutsig, och dessutom är han nog öm i trampdynorna som är torra och börjat spricka. Jag smörjer och smörjer. Vet inte om det hjälper direkt, men jag hoppas verkligen det.

Har ont överallt. "Tråden" på insidan av tänderna har tvinnat upp sig i ena änden, så tungan fastnar hela tiden. Har huvudvärk, ena handleden har halvt som halvt hoppat ur led, har ont i magen och min trasiga fot. Och ena höften låser sig och värker. Själen... Ja. Den gör så ont att jag knappt kan andas. Känns bokstavligt talat som att bli strypt inifrån. Får verkligen besinna mig för att inte köra en penna eller liknande genom låret. Råkade på snudd att skära mig när jag diskade kniven häromdagen, och då fick jag stålsätta mig för att inte dra den över armen. Det blödde inte ens i fingret för kniven är rakbladsvass, men ändå blev jag rejält triggad.

Har ingen som helst lust att fira jul hos min väninna. Men vem vet, det kanske ändrar sig. Eller så går jag väl dit ändå och sitter och ler medan jag dör på insidan. Det är ju min paradgren.

God Jul. Eller nåt.