Var ute med hunden tillsammans med väninnan och hennes hundar. Vi gick mellan åkrarna på vägen och jag lät min vovve gå lös. Han älskar att få vara lös på grusvägen. Det är ingen biltrafik och man har uppsikt eftersom det är så flackt. Vi gick där allihopa och jag hade fullt upp med att inte halka omkull. Då hände det som inte får hända. Min älskade vovve ramlade ner i ett djupt dike. Säkert nästan lika djupt som jag är lång. Jag behöll lugnet och försökte se var jag skulle kunna dra upp honom, han verkade vara ok. Jag kallade på honom där jag skulle kunna nå honom,  men han hoppade och kunde nästan ta sig upp på egen hand. Medan hjärtat i princip stannade av skräck, så hör jag hur min väninna säger att hennes hund råkade knffa ner min hund. Vet inte om jag ska vara glad att jag hade honom lös, för annars hade han kanske fått en bruten nacke av halsbandet. 

Han verkar i alla fall vara ok, för han går och rör sig som vanligt. Tror dock att han blev lite chockad för han ville inte direkt leka med de andra sen. Vi gick på promenad på kvällen och han var som vanligt.

Nattpinkade honom, och när vi gick in så släppte jag honom som vanligt innanför porten så att han fick hoppa uppför trappen själv. Då halkade han och hade jag inte varit snabb så hade han trillat nerför hela trappen. Är så jävla rädd att han gjort sig illa. Tänk om det var därför som han nästan voltade nerför trappen. Är så rädd att jag mår illa. Panikångesten stryper mig. Tänk om han är skadad eller sjuk. Tänk om han dör och lämnar mig. Då orkar jag inte överleva längre.