Känner att jag inte pallar det här. Har ännu en skitdag. Jag vet inte vad jag ska säga. Eller göra.

Imorgon ska jag vara hundvakt åt min väninna - igen. Kunde inte säga nej. Hon ska börja arbetspröva. Och jag ska vara där halv åtta så att hon inte ens behöver träna hunden på att vara ensam. Det som skulle gå så bra nu när hon gjort sig av med den andra hunden. Hon smsade mig idag och skrev att hon ensamtränade - hon satt i trapphuset utanför dörren. Hon var upprörd över att han ylade 4 ggr. När jag tränade och lämnade min vovve ensam så hade jag inte lyxen att ha någon hundvakt eller ens en backup-plan. Han fick träna sig när jag gick med soporna och när jag handlade, och självklart annat föreberedande åtgärder. Man kommer långt på sunt förnuft och lite efterforskningar.

Har haft samtal idag. Pratade bort det mesta. Vågade inte. Orkade inte.

Jag klarar aldrig av att göra någonting. Jag duger aldrig.

Och inte kan jag sova heller.

Det bästa vore att bara dö.