Imorgon ska jag vara hundvakt åt min väninna igen. Det är ok, det var ju ändå ett tag sedan sist. MEN - jag ska vara hos henne när hyresvärden ev kommer och byter deras tvättmaskin. Hade det varit jag och gällt min tvättmaskin, så hade de fått tala om dag och tid. Och sen skulle jag ha sett till att inte vara hemma. Så är en av aspekterna att leva med social fobi. Min väninna vet om mina problem, men ändå förväntar hon sig att jag bara ska klara av, bara göra. För att "alla andra" skulle klara det. Jag kommer inte sova en blund inatt och sedan maxa medicinerna när jag ska gå dit. För jag kan inte säga att jag inte pallar. Jag tänker inte påpeka min problematik och mina brister fler gånger, för jag skäms. Det ingår liksom i diagnosen också.

Helvetes jävla skit. Vill aldrig mer ställa upp på att vara hundvakt.

Känner mig utnyttjad som fan.

Hittade en sida som kanske kan sprida förståelse för hur människor med social fobi känner i sin vardag:

http://www.lifehack.org/articles/communication/22-things-only-people-with-social-anxiety-would-understand.html

Hittade ett mindre företag som både flyttar och flyttstädar, så jag begärde en offert. De vill ha 10 000 spänn för att flytta och städa. Känns jävligt dyrt för en tvåa, och för att bara flytta en mil fågelvägen. Jag har inte så mycket pengar. Så jag har börjat kolla upp andra. Kan inte betala 7500 (efter rutavdrag) för en så liten flytt som det här faktiskt är.

Har ätit massa mat nu. Efter att ha ätit en burk nutella. Det är så sjukt. Så jävla sjukt. Jag vet bara inte hur jag ska få stopp på det. Ögonen var fortfarande svullna i morse av gårdagens gråt. Jag vet inte hur jag ska göra för att inte gå och köpa semlor på affärn. Idag är det ju "ok" att svulla.

Och inte är det något väder att gå ut i heller. Får släpa ut min stackars hund och tvinga honom att göra sina behov. Hade gärna gått på en tre timmars promenad. Men jag är inte så dum i huvudet. Så istället häckar jag hemma. Försöker att inte känna eller tänka.