Direktlänk till inlägg 23 december 2017
inte många timmar kvar till den berömda julafton
sitter ensam i år också
min kp har semester tills efter nyår så det finns inget att lyfta blicken mot heller
det är väl dags att börja inse på allvar att det är såhär mitt liv ska vara
och kommer vara
jag tar mig inte ut någonstans
kan knappt fara och handla hem mat så jag klarar mig
har inte "gått på stan" eller likande på snart ett år
klarar inte det
jag sjunker allt längre ner för varje dag som går
undrar var eller ens om det kommer stanna
har lagt ner mitt pysslande helt
jag kan inte hålla tråden med all ångest
och jag skakar så mycket hela tiden att jag inte kan hålla i en pensel eller penna
orkar inte längre gå långa promenader med hunden
har inget tålamod med honom heller
han skulle ha det bättre hos någon annan
tänker mycket på om jag ska omplacera honom
men hur släpper man taget om sitt "barn"
det är såklart det mest osjälviska och det finaste man kan göra
men det hjälper inte att tänka så
jag lever för hans skull
så det är komplicerat
mer komplicerat än vad jag orkar uttrycka i ord här
jämför man med hur andra hundar har det så har han det väl ok
men jag har högre krav på mig själv
i februari har det gått 10 år sedan läkarkarusellen startade
10 jävla år
och det är exakt likadant fortfarande
hade jag vetat det hade jag aldrig gått med på att träffa en läkare från första början
läkarna har förstört det lilla av mitt liv som faktiskt fungerade
nu har jag inget kvar
och jag får heller inte göra något för att försöka gå vidare
så jag sitter fast
år ut och år in
och hela tiden ekar det i huvudet: "man får det man förtjänar"
och: "det är såhär det ska vara, det här är vad du förtjänar"
annars skulle det inte vara såhär
önskar att jag aldrig hade sökt hjälp
då hade jag i alla fall haft någon slags stolthet kvar
och jag hade haft något kvar av mig själv, min kärna, som ingen spottat på
för att en människa ska vara livsduglig tror jag att den behöver en liten liten del av sig själv som är intakt
bara ett uns
och när det inte finns eller tas ifrån en, så överlever man inte om man inte får den hjälp som man behöver
jag var så dum
jag blottade mig, både det fula, trasiga
och det lilla uns som fortfarande var intakt
och de spottade, sparkade, ratade det som var mitt innersta uns
de vill inte hjälpa
så de nådde sitt mål; bryta ner mig
sönder och samman
jag är för trasig för att överleva
det finns inget kvar
har mer eller mindre bestämt mig för att flytta så snart som möjligt
med tanke på kötider så lär jag lämna stan istället för att bara byta lägenhet
jag vet att man inte ska "fly" och att det inte löser något
men det finns inget som hjälper, inget som lindrar
och det enda jag kan göra är att försöka bo på ett bättre ställe tills min tid är slut
när jag väl lämnar stan kommer dödsklockan ticka högre än någonsin
men det är ok
det är ju meningen att det ska vara såhär
för att överleva julen har jag beslutat mig för att det är ok att skära mig om jag måste
jag får ingen medicin så vad ska jag annars göra när det blir för svårt
det finns ingen annan utväg
och jag tänker inte ha dåligt samvete för det för ingen bryr sig
ja, förutom min kp men han är ju inte i tjänst
och han förstår hur jävla illa jag blivit bemött av vården
och ser problemen med att ingen mer än jag sagt ifrån
all vårdpersonal inom psykiatrin borde vara som han
inte döma, tänka själv, bilda egen uppfattning, osv
men världen ser inte ut så
och kommer aldrig att göra
så ja, några ärr till spelar ingen roll
hade det haft någon som helst betydelse hade jag fått medicin
men det är viktigare att straffa mig för att någon annan inte sköter sin medicinering
alla handlingar har konsekvenser, även för läkare och vårdpersonal - om de mot förmodan bryr sig
så ja... det är väl allt för nu
god jul
Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...
Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...
Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...
väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...
allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad ska på samtal idag har inge...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | |||
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||
|