Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har bett om hjälp. Flera gånger. Och jag får ingen hjälp. Har fått höra så många gånger att jag måste göra annorlunda, att jag måste be om hjälp. Och nu har jag gjort det och inget händer. Kommer aldrig mer be om hjälp. Aldrig. Det är bättre att bara hålla tyst. För det finns ingen. Och det finns ingen hjälp. För mig.
Det är värre att be om hjälp och inte få någon, än att bara lida i tysthet.

för 20 min sedan skar jag mig för första gången på evigheter
kan det vara 10 år sedan sist kanske
bara ett snitt
ångrar det redan samtidigt som jag vet att jag var tvungen att göra det för att det inte skulle eskalera ännu mer
det kändes så skönt
så rätt
på den tiden lät jag det aldrig gå såhär långt
idag hade jag lätt kunnat snitta upp både armar och lår "åt rätt håll"
men jag vill inte att min kp ska drabbas och behöva leva med det
han har så mycket oskriven makt över mig
jag har så mycket tillit till honom
men det måste ändras nu
för bådas skull