jag funderar på att skriva en slags debattartikel/åsikt om mediciner inom psykiatrin

men då måste jag orka det

och vara villig att lämna ut mitt namn till tidningen

så ja, jag vet inte

dessutom gör det ju ingen skillnad

varken för min situation eller andras

visst, en del skulle väl bli upplysta om att det finns ett allvarligt problem

men vad gör det för skillnad

jag kommer aldrig få tillbaka den medicin jag behöver för att orka överleva

jag försöker

jag gör verkligen det

men jag kommer ingenstans

min kp fortsätter prata om att boka en läkartid med en ny läkare

och jag fortsätter vägra

han förstår mig, det vet jag

och jag förstår honom

han gör allt han kan men han jobbar ju i ständig motvind

och han ser hur jag lider

i hans värld existerar inte det jag varit utsatt för inom psykiatrin

tydligen har han letat efter det vårdintyg jag pratat om

det vårdintyg som först fanns i datajournalen

där det stod att jag blev inlagd för att min mamma har ms

det intyg som försvann när jag anmälde det

och ett nytt uppenbarade sig i pappersform

omskrivet utan att ens nämna min mammas ms

men nu är tydligen det också borta

han hittar inget

så det är väl ännu en grej de har fifflat med

det finns ingen rättssäkerhet inom psykvården

man har inga rättigheter

ingen behandlare behöver följa lagar, regler eller föreskrifter

och de har alla har rätt att döma