det är bara att gå

bara att le

på med masken 

visa inget

ingen smärta

ingen svaghet

aldrig visa sårbarhet

aldrig

allt är som det ska vara

det är det alltid

så var det dags igen

runt femsnåret började det göra ont

en mycket välbekant smärta

efter att ha läst min egen journal hos kvinnokliniken så ser jag alla missar och missförstånd

och jag ser också att det varit och är solklart vad mina problem varit och fortfarande är

jag har återkommande bartolinit

hade någon jävel på kvinnokliniken bara lyssnat på mig så hade det varit solklart

men min psykiatriska journal förstörde allt tillsammans med den störda psykiatern jag hade då

därför trodde ingen på mig

och därför fortsätter allt

hade de lyssnat på mig så hade de tagit bort körteln som ger samma problem om och om igen

ingen verkar veta exakt vad som utlöser det trots att det är extremt vanligt

men självklart kan inte jag drabbas av vanliga hälsoproblem eftersom jag även lider av psykisk ohälsa

så nu när helvetet är tillbaka igen kommer jag inte be om hjälp

jag orkar inte tjafsa strida och slåss i åratal för att få hjälp

få hjälp med sådant som andra får hjälp med direkt

men jag får inte ens det trots dubbla remisser

så nej jag får klara mig själv

jag antar att jag är värd lidandet

det måste vara så

jag har känt av det till och från men tänkte att det inte skulle bli så illa

problemet är ju borttaget

trodde jag

men körteln är kvar

det enda som togs bort var ärrvävnaden/resterna av bölden/cystan

så det kan bli nya

vissa får det ofta andra mer sällan eller aldrig

jag är förmodligen en av de som får det ofta

och måste leva med det

ensam

som all annan jävla skit

men den här gången hoppas jag att kroppen inte orkar bekämpa det

jag hoppas att det blir en rejäl infektion

och att jag dör av den

då är min kp friskriven från anklagelser

och jag har heller inte aktivt tagit mitt liv

dessutom kan jag i så fall lämna brev efter mig som talar om hur och varför

får se hur mycket det svullnar upp och hur ont det gör denna gång

vet inte hur jag ska kunna gå ut med hunden

när det varit som värst tidigare, när jag sökte hjälp och inte fick någon

så grät och skrek jag av smärta dagarna långa

och kröp på alla 4 mellan säng och badrum

och när inte det fungerade så låg jag på badrumsgolvet

tänk om vården kunde förstå hur illa de skadat mig

men - det finns inga psykiska vårdskador enligt reglerna

jag har hela tiden trott att jag inbillat mig

att det är fantomsmärtor eller bara annan psykisk skit

jag har inte tittat eller känt efter

utan bara intalat mig själv det

men idag har jag känt efter

och körtekn på ena sidan är som en golfboll

tack vården för att ni visat vad jag är värd

jag kommer inte söka hjälp så ni sparar pengar och tid som ni kan lägga på någon annan

någon som förtjänar det

är värd det

heja livet

skit ska skit ha, inte sant

tisdag

samtal igår

vet inte vad det blev av det

jag kan inte hålla tråden så det blir allt och inget

är så trött

på allt

efter mycket om och men for jag för att handla idag

det gick inge vidare

tänkte att om jag har en kort lista så får jag med mig mer av det hem

men tydligen är inte mängden varor problemet

för jag fick ändå inte med mig allt hem

jag vet inte vad som händer

jag får bara panik

sen måste jag bara därifrån

kan inte leva såhär längre

men det finns inget jag kan göra

det kanske är dags att bara försvinna