skitkul........ har just läst på min fina icke-gräddiga hetsätningsglass att den innehåller kokosfett........... den där vita skiten som är stenhård i rumstemperatur och som man brukar använda i marknadskarameller, "nougat" som det så fint heter............. och om jag minns rätt så har man även det i vissa recept på is-choklad.............

har försökt vara duktig idag också, så jag har lagat mat...... stekt en hel kyckling i ugnen...... och stekt rot- och grönsaker till.............. men så kommer ju mitt problem... VAD fan är EN portion................ och så slår sjukdomen till med full kraft, tillsammans med ångest och depression, och vad händer då? jo, jag ställer mig såklart och äter kyckling rakt av ur ugnsformen......................

försökte bryta genom att ta fram efterrätten..... vaniljglass och hallon.......... men vad händer då - såklart...?? jo, jag står där och trycker i mig glass direkt från 2 liters-förpackningen..........

vad ska jag göra nu då.......... träna.....? har varit och köpt en ny träningsmatta eftersom jag slitit ut min gamla....... men jag VET ju att jag kommer träna tills jag stupar om jag väl börjar...............

jag klarar ingenting........... och snart ska jag stå helt på mina egna ben på alla sätt.... och stå helt ensam hela tiden................ inget att undra på att det tjatas så mycket om "anhörigstöd"............. men det gör mig bara ledsen... eftersom jag inte har någon alls.............

i fredags fick jag en konstig blick från en i personalen............. det är någon föreläsning som verkar vara bra... men jag sa till personaltanten som var där att jag inte ville gå själv, så det blir inget av.......... hon frågade om jag inte kunde fråga någon..... och jag svarade såklart nej........... så kommer det där käcka "jooo, om du tänker efter LITE TILL!!"........ varpå jag svarar "nej, det finns ingen.... jag har varken släkt, vänner eller bekanta i närheten, så det finns verkligen ingen...... och därför blir jag så ledsen när det talas om allt stöd som man måste få från sina nära och kära..."................ tanten blev alldeles tyst...... sa inte ett pip mer........ om någonting................. jag skämdes så in i helvete så jag gick därifrån efter en stunds tystnad........... som tur var så gick den andra tjejen in i köket till tanten och de pratade på om helgen och hur hon skulle få stöd av föräldrar, vänner och bekanta............ tänk - ibland undrar jag om folk överhuvudtaget fattar ens ett uns hur det KAN vara att leva och vara någon annan....... att inte ta pojk/flickvän, sambo, make/maka, föräldrar, släkt, vänner, kompisar, bekanta, osv, för givet...... det finns de människor som inte har en själ att prata med..... kanske obekvämt att höra och veta, men det är ju sant......... verkligheten är inte så jävla fin och vacker, rosa och fluffig som så många vill tro.......... men inte trodde jag att vårdpersonalen skulle bli så chockade av den bilden..........

.........tänkte köpa laxtab idag......... men gjorde inte det................. vet inte om det känns bra eller dåligt att ha låtit bli...........

imorgon ringer min kp på fm.......... vi har bestämt det, eftersom det blir ett så himla långt uppehåll från ÄS nu annars...... och på em ska jag träffa min gravida läkare som ska släppa bomben att hon ska vara borta i början av nästa år.................. ...tur att jag är förberedd......

dagens läxa....? KÖP FÖR FAN INTE GLASS GJORD PÅ KOKOSFETT!!!!

kom till gården den tid som vi kom överens om.... de väntade massor av folk - trodde de..... men de hade missat totalt att annonsera........ så det kom bara några få själar.........

träffade en trevlig tjej som har sin lilla shettis där.... hon är bara några år yngre än jag, så det kändes skönt... men samtidigt känns det som att ingen av de som är där är särskilt "vuxna".............

innan jag for hem så säger den ena tjejen som är med och har ridlekiset (den andra tjejen var så förbannad och hade farit hem) att det bara är hon och jag imorgon OCKSÅ - precis som förra helgen...............

känner mig utnyttjad..... jag rår inte för det......... frågan är om jag ÄR det.......

vi har aldrig pratat om eller kommit överens om att JAG ska leda en massa barngrupper.... och så drar den ena av dem på tävling med ett barn och ponnysar, och så står jag där som någon slags ersättare............ vilket jag aldrig gått med på...... och jag KAN JU INTE hästar och hästskötsel.... jag har aldrig haft teori förut, så jag vet inte var hästens alla delar sitter och heter...........och jag hade ingen aning om vad en ryktviska var innan de hade genomgång med barnen........ och imorgon ska JAG leda dem och tala om vad som är vad och hur man gör...............

funderar på att säga ifrån...... att försöka droga ner mig så att jag fixar morgondagen utan att någon kommer i kläm.... och sedan sätta ner foten..........

men jag vet inte............. vill inte verka otacksam..... eller okunnig...... men samtidigt orkar jag inte känna mig utnyttjad - igen..........

fan.............

har varit på första mötet för samtalsgruppen, skitit i att träffa min t - som inte ringde trots att jag bad henne på vår tid, träffat sjukgymnasten, gråtit, gråtit, gråtit, skrattat, gråtit, fått handmassage, försvarat min medpatient mot en djävulskt envis och tjurskallig personal, skrikit åt tvättmaskinen på engelska, mördat tvålhållaren i ena badrummet, och nu har jag just lyckats med att ta morgonmedicinen för imorgon - ikväll...................

idag har det varit jättejättejobbigt...... pratade med min kp i tv-rummet på em... blev plötsligt medveten om att jag har händer............. fick panik........ tårarna sprutade..... fick inte luft............. kunde inte röra mig... var spänd som en fiolsträng............

till slut satte han sig hos mig och torkade mina tårar...... jag minns inte vad jag sa och vad jag bara tänkte...... men jag vet att jag svor en massa.......... bad honom att inte gå upprepade ggr...... och till slut var jag så trött att jag mer eller mindre frågade om han inte kunde hålla min jävla hand så att jag kunde lugna ner mig, för han höll den en stund och så släppte han precis innan jag hann växla ner..............

hade världens jävla flashar......... dog flera ggr om...... men.. han verkade inte vara särskilt tagen trots att jag låg som en fet korv och panikade på soffan.................. han bryr sig...... så enormt mycket..... men han verkar inte gå sönder................ han lämnade mig inte...........

.....jag förstår inte........... förstår verkligen inte.................. och jag är så rädd.... att han ska dö.... eller på annat sätt försvinna.................

Gick snabbt som fan till bussen efter middagen. Nu är vi bara två patienter.. just en snygg grupp......... men jag är hemma just nu, så den nyaste tjejen är där ensam - eller ja, hon VAR där ensam mellan kl 19 och 21. Den störda tjejen for hem idag efter mycket buller och bång.

Mailade min kp inatt. Vad blev resultatet av det? Jo, självklart att han i princip har spenderat hela dagen med mig... och jag får så dåligt samvete att jag dör. Han har sprungit i skytteltrafik och hämtat näsdukar åt mig. Stackars människa.

Efter lunchen bröt jag ihop i tv-rummet. En i personalen - hon som är min "hatperson" - stod och pratade med en annan tjej. Så säger de att det är förjävligt att inte alla alltid äter upp. Jag fattar att det är en trygghet och mer eller mindre ett krav för att få vara där, men när man som jag mådde så jävla illa pga PMDD och PMS att jag höll på att spy så beror det faktiskt inte på ätstörningen. Och jag är ju där för att börja lyssna på min kropp - ja, acceptera att jag HAR en kropp. Så hur jävla dumt vore det om jag tryckte i mig skiten och spydde ner hela köket för att sedan tuppa av och ramla ihop.

Så fick jag höra att kärringen höjde rösten som för att vara säker på att jag verkligen hörde; "alla måste ju vara med på måndagsmötena, det är ju jätteviktigt". JAG SATT FÖR I HELVETE I RUMMET INTILL - VARFÖR KAN FOLK INTE TALA TILL MIG??? NÄR växer de upp?????? Och om det nu vore så in i helvete viktigt så kanske de FÖRSLAGSVIS kunde FUNDERA på varför jag inte kommer och fråga VARFÖR om de inte fattar!!!

Min kp kom just tillbaka från lunch och satte sig hos mig. Jag skakade så stor jag var där jag satt och stickade. Han frågade. Jag svarade. Tårarna forsade. Jag struntade i det, men det gjorde inte han. Han hämtade såklart näsdukar.

........vill bara krypa upp och gömma mig i hans famn......... få vara liten.... sitta där........ andas........ vara trygg.............

...........fan...... nu gråter jag igen................

verkligheten börjar hinna ikapp den där jättesjuka tjejen

såg på henne att något var fel redan när jag kom hit

sen efter middagen så gick personalen och hämtade henne från sitt rum

och så for han hem, han gick på "beredskap" - "ring om det är något"

tjejen satt framför tvn med mig

jag visste inte vad jag skulle göra

så sliter hon upp tröjarmen och visar stolt att hon har rispat sig

sa att hon gjorde det i onsdags

och att samma personal som jobbade ikväll sa till henne att "lämna rakbladen" till honom då

alltså har jag sovit under samma tak som rakbladen - i flera nätter

gud vet om hon har fler med sig den här veckan

hon verkar i alla fall börja "vakna upp" lite

fick halv härdsmälta när personalen gått hem/på beredskap

övertygade henne om att smsa till honom - trots hennes manshat

jag kände att jag inte klarade av och orkade att "prata" med henne som hon ville och behövde

han rinde upp

hon kunde inte svara

vem fick svara?

jo, JAG

hon har ju telefonfobi - också... märkligt att fobierna sprider sig som en löpeld häromkring.........

den andra tjejen som är här sa åt mig att se till att få hit personalen

så det gjorde jag

de gick iväg och pratade

nattpersonalen kom efter en dryg timme och så avslutades samtalet

när han for hemåt igen så sa tjejen att "det där var värdelöst"

jag vet fan inte vad jag ska göra

och bara för en stund sedan så frågade hon nattpersonalen om hon kunde ringa beredskapspersonalen även när hon är hemma

hur fan står det till med den nyblivna telefonfobin..........

tror jag blir vansinnig snart

ingen jävel har informerat om att det fanns rakblad här

knivar och saxar låses in, men ingen talar om att det finns rakblad

jag fattar att det är sekretess osv, men det finns sätt att förvarna mig - en självskadare - om att det finns olämpliga saker här

jag kan inte ta hand om andra "nyblivna" självskadare när jag själv är på väg åt helvete och att själv ta till rakbladen igen

summa summarum: jag har gjort henne ledsen och gett henne "idén" om att rispa sig

ergo: mitt fel............

Varit hos min t. Nu vet jag vad priset för min kp och ÄS är. Min läkare är gravid och kommer försvinna i början av nästa år. Jag vet - det låter inte som något stort, hon lever ju fortfarande - men för mig är det en katastrof. Det finns ingen läkare som vill "ta över mig", ens på papper, och det finns ingen tillgänglig jag litar på heller. Och med den smörja som står i min journal så står ingen på kö - om man säger som så.

Hela världen rasar ihop.

Det här är samtidigt som jag och min t ska börja avsluta vår kontakt också. Precis innan jag har min sista chans att bryta min sjukpension.

Började gråta. Inte förrän DÅ förstod hon vad det innebär för mig.

Vill bara skära ihjäl mig. Jag orkar inte mer.

HELVETES JÄVLA SKIT!!!

Är helt slut, men får inte vara det - så då är jag inte det!

Ska snart cykla iväg. Undrar hur vädret kommer bli. Var bara 3 grader när jag vaknade. Trodde att termometern dött innan jag kom på att det ju faktiskt SKA vara så kallt såhär års.

Hej vintern!!!

Nä, nu måste jag röra på mig.... bläääh.. och jippi..... Känner mig nästan schizofren eller nåt....