sitter här med min mini-pc i det lilla vardagsrummet i fjällen

äntligen ensam

en kort lugn stund

pheeeew......

mamma gråter fortfarande i princip hela dagarna

pappa "ser inget" och säger inget, han kör bara på med sitt

och så sitter jag i mitten

hur i helvete ska jag kunna och orka ta hand om, trösta och stötta min mamma som bajsat på sig pga sin sjukdom, när jag inte ens kan ta hand om mig själv

vill bara hem

samvetet blir inte lika påmint då när jag gör något för mig själv

jag existerar inte här

jag är död

jag hatar min mamma

jag vill dö

en släkting kom hit idag

hon hälsade bara på och behövde någon att prata med

hon är deprimerad och mår SKIT

mammas reaktion var "herregud!! SÅÅÅÅ MAKABERT!!!!!" med gäll röst

hon skulle bara veta hur JAG mår egentligen

jävla idiot

inatt släppte jag ut astrid i friggeboden

hennes ena öga såg ut att antingen rinna eller så har hon fått sin slav (tilda såklart...) att putsa henne när de var i uteburen

klappade och gosade med henne och tyckte att jag såg något konstigt bakom ena örat

det var en FÄSTINGJÄVEL!!!!!!!!!

plockade bort den direkt

den hade nog knappt hunnit sätta sig och börja mumsa, för den var inget "blåbär"

höll på att gräva sig in i huden på henne

fick inte tag i fanskapet med fingrarna så jag fick ta en pincett

fick bort ALLT

slängde ut jäveln på bron - fastsittande i pincetten

i morse dödade jag fanskapet på spisplattan

nu är det slut med uteburen för ninerna

kan inte utsätta dem för fästingjävlarna

har klippt ner gräsmattan, men det hjälper ju fan inte heller

i förrgår tog jag en fästingjävel på en av föräldrarnas hundar - som bara hade gått på den klippta gräsmattan

och så hade jag en på mig själv (!) - som jag bara trodde var något skräp

försökte borsta av mig "smutspricken" men den satt fast på tröjan

jag tog fingrarna och tog bort pricken - och fick plötsligt se hur fanskapet började röra på sig och kröp runt på fingrarna

förstod vad det var direkt och gick till hällen och drog på spisplattan

fanskapet lämnade världen med en liten explosion, till min lättnad

maten går åt helvete

allt är åt helvete

jag vill hem

bara hem

jag ser ut som en tunna

en tunna av fett

ångesten växer och jag stoppar mat i munnen för att domna bort

kan inte rättfärdiga att jag går iväg och tar medicin

mamma skulle undra

vill bara skrika rakt ut

det här går käpprätt åt helvete....................

snabb uppdatering...

mår SKITBAJSHELVETESDÅLIGT

hetsäter

idag var det bara att masa sig upp ur sängen tidigt

följde med mamma till sjukhuset på besök hos sjukgymnasten, läkaren och sen när hon fick medicin

självklart fick vi vänta 45 min på sjukresa hem - och fick kusta runt halva länet innan vi kom hit

fixade mat

vi åt

vilade middag

och jag somnade såklart med armarna om ena hunden

vaknade och både mamma och hund var borta

vet inte hur jag lyckades, men jag låg med ansiktet på min arm där jag har klockan

så jag gick runt med ett märke från armbandsuret hela em

.....finns ingen begränsning av godis, kakor, chips, glass och allt möjligt.......... bara skit...

vet att jag har gått upp ännu mer i vikt

och det betyder att jag kommer svälta mig nu

hade inte ätit godis på ett bra tag - för att vara jag - men nu finns inga gränser

känner inte

finns inte

det enda som finns är äckel och fett

och de fyller på varandra

........hade jag haft laxtab så hade jag garanterat tagit dem nu......................

nu är det dags att stänga ner

stänga av

allt och allting

mår illa

vill inte

frukost bestående av fluoxetin, 2 atarax, 3 inderal, 3 stesolid

fint.........

hejdå

världen

..........jag dör......

städat åt astrid...... tilda behöver bara en snabbstädning....

fixat akvariet

är snart klar med dränkningen av blommorna

får inte luft

min t bara babblade på idag, precis som vanligt

när hon har bestämt sig för att något är på ett visst sätt så spelar det ingen roll vad jag säger

och så sitter hon där och påstår att det är bra att jag säger ifrån om hon har fel eller om det är något annat

jag sa ifrån 5ggr idag men fick inget gensvar

och hon spenderade den sista kvarten åt att prata om en blomvas

och hon var SEN från början, just precis idag

"det går kanske bra ändå, du vet ju hur det är"

ja, det vet jag - men inte idag för i helvete!!!

vill dö

vill bara slippa att fara imorgon

orkar inte

ORKAR INTEEEEEEEEEEE

döda mig

snälla döda mig

sista terapin........ känns förjävligt.... samtidigt som jag börjat stänga av..........

jag vet inte.. kanske är det bara inbillning...... men min t babblar på och babblar på....... talar om "hur det är"....... vad jag känner och tänker.... och hon har helt fel...........

sa gång på gång att NEJ, jag känner inte att min mamma längtar efter mig, utan bara efter mitt stöd och min hjälp......

så säger hon en gång till att "det är bra att du ändå kan känna att hon längtar efter dig"..........

jag var bara tyst då...........

känns som att hon försöker "kväva elden" genom att prata på........ ett försteg till avslut........... en slags försegling.......... och sen är det slut..............

är helt förstörd............

fan........................

nu ska jag göra rent akvariet och börja dränka blommor............

fan......... fanfanfan