ja, då har jag varit hos min t och träffat hon på ätstörningsenheten

tack gode gud för att hon var så fin

hon berättade om hur de arbetar och varför, och jag kunde inte tro mina öron

de jobbar på individnivå, lyssnar på vad som fungerar och inte fungerar för sina patienter, alla behandligar är olika eftersom alla patienter är olika... osv.

jag blev stum

fick inte fram ett endaste ord

frågade henne om hon fanns på riktigt, för allt hon sa är precis tvärt emot vad hela psyk säger och arbetar efter

så mötet gick.... bra(!)

i och för sig så skällde jag ut min t i början........ för hon sa att jag går i ridterapi

och jag som har tjatat och tjatat om att ridterapi inte ens är i närheten av ridskola

det har ju för fan ridterapeuten också talat om för henne

men hon verkar fan ha selektivt minne...........

så jag höjde rösten och sa till henne, men jag tror inte att budskapet gick fram till varken henne eller ätstörningstanten

skit samma

nu ska jag ställas i kö

obligatoriskt läkarsamtal och undersökning

fy fan

livrädd

innan jag gick hem bev det bråk med min t - igen

och så hasplade hon helt plötsligt ur sig att hon ska gå ner ytterligare i arbetstid efter sommaren

hon ska då bara jobba 4 dagar i veckan

jag började störtböla

snörvlade fram att jag vet att hon bryr sig om mig och är engagerad

men hon har ju aldrig tid längre

allt handlar om tre ord för henne - JAG ÄR UPPTAGEN

hon började skratta och för en gångs skull var jag gravallvarlig, så jag sa att "jag är glad att jag kan roa dig"

ja, så ledsen var jag - det rann över

då kom hon fram till mig och slog armarna om mig

vi ska träffas imorgon igen, och då får hon tala om hur hon ska göra; om hon tänker göra mer utrymme för mig eller om vi ska säga upp kontakten

jag rasade nästan ihop vid dörren precis när jag skulle gå, för jag sa att jag vägrar bli inlagd bara för att hon "är upptagen"

tårarna bara sprutade

då kom hon fram till mig och kramade mig igen och sa att hon ska göra sitt bästa för att ta in det jag säger och att jag inte ska behöva bli inlagd bara för att hon inte kan få in i sin skalle att hon tagit på sig alldeles för mycket, vilket gör att hennes patienter får lida

när jag var på väg ut så sa jag till henne att skriva en lapp med ordet UPPTAGEN och sätta den någonstans där hon ser den heeeeeela dagen, för då kanske det går in tills imorgon

vet inte om hon tog det som ett skämt eller som en rolig och smart grej för att banka in skiten i skallen

jag bryr mig inte om vilket, bara hon får in det i sitt huvud

nu är jag helt slut

E... förlåt att jag missat att det var idag...... visste inte att kallelsen kom SÅ nära inpå......

finns här och håller tummar och tår för att det ska gå bra..... hoppas att du kan få någonting i alla fall.... så att det inte behöver vara så outhärdligt..........

du har ju massor att bära redan innan.... så jag blir orolig........

min t mailade mig

hon hade inte läst mitt mail och därför inte fattat ett skit av vad jag skrivit

så ringer hon

är bestämd och kall

säger hejdå och kastar på luren i örat på mig innan jag hinner säga hejdå

sen kommer ett jävla mail med texten att hon har en patient som väntar utanför dörren så därför blev samtalet så kort

JAHA - OCH?????? klockan är för i helvete inte 8:30 än, inte ens NU!

och alla jävla gånger JAG har fått vänta på henne för att hon FIKAT lite längre än menat

hon kan inte vänta en sekund på att få höra mig säga hejdå i luren

men hon hinner skriva och skicka ett mail om varför det var ett kort samtal

det är bla sådant här som gör att jag har så svårt att prata i telefon

har sagt det till henne många, många gånger

men tydligen bryr hon sig inte över det

hon kan dra åt helvete

ingen bryr sig när man ropar på hjälp

min t tar mig inte på allvar längre

har lovat att höra av mig till läkaren om jag mår sämre

vill göra det, för kanske kan hon hjälpa - vad vet jag

men jag törst inte göra det

för tänk om hon lägger in mig

om hon blir rädd och inte tror att det går att lösa

jag tänker inte byta t

aldrig

då är det slut

jag fattar inte

jag jobbar SÅ JÄVLA HÅRT - för min och min t's skull, för allas skull

och så försvinner ridterapin

och jag TVINGAS göra allt själv bara rakt av

SAMTIDIGT som min t drar sig tillbaka

och jag ORKAR INTEEEEEEEEEEEEEEE

VEM ska HJÄLPA MIG????????

jag tänker fan i mig inte gå till min t imorgon!!!!!!!

ätstörningstanten ska komma dit då, och det var ju meningen att min t skulle finnas här för att stötta mig så att jag klarade av det

men hon finns inte!!!!!!!!

"JAG ÄR UPPTAGEN"

de tre jävla orden är det enda återkommande

VARFÖR ska jag gå dit imorgon och sitta där och vara ensam - emot TVÅ

har aldrig varit så nära att be min t att DRA ÅT HELVETE

hon bara lovar och lovar, och bryter alla löften

JAG SKA FAN I MIG SKÄRA UPP HELA MIN JÄVLA ÄCKLIGA KROPP!!!!!

JAG TÄNKER TA LIVET AV MIG!! SÅ KAN HON OCH ALLA ANDRA JÄVLA VÅRDIDIOTER STÅ OCH SE PÅ NÄR DE SKRAPAR UPP MINA KVARLEVOR FRÅN ASFALTEN!!!!!!!

gjorde mig iordning för ridskolan....... packade väskan och bytte om....... lade om mina operationsärr........ gick till busshållsplatsen.......... och när jag stått där ett tag och bussen var på väg så fick jag ett sms....... det var från stallet........ ridningen är inställd ikväll..........

jag anade ju det.... det är för kallt......... blåser och snöar.......... bara ren tur att jag inte hann kliva på bussen............

min t har SJÄLVKLART inte hört av sig................... och jag tror inte att hon kommer göra det heller........

VARFÖR ska jag gå dit och träffa någon annan så att hon kan lämna mig ännu mer........ det är ju bara som att skjuta mig själv i foten..........

min t håller inte ett skit av det hon lovat

min handläggare på fk bryr sig mer än min terapeut

ska det vara så

jag orkar fan inte mer

jag SKRIKER det till min t men hon bara skiter i mig

HJÄLP MIG DÅ FÖR I HELVETE!!!!!!!!!!!

Har dumpat grejor i förrådet som jag tänkte göra tidigare, men som inte blev av förrän nu. Måste orka och hinna städa också innan jag säger upp lägenheten om någon ev vill komma och titta på den. Fattar inte hur fan det ska gå till. Okända människor kommer ringa till mig och jag är skyldig att svara, och skyldig att visa lägenheten. Sitter i mörkret i badrummet. Rädd att kräkas av ångest och tabletter. Önskar att jag hade någon. Vem som helst. Någon som kunde finnas här. Någon som kunde hjälpa mig med flytten. Bara vara en vän. Istället får jag sitta och vänta på mina sk föräldrar som bor 100 mil härifrån och som jag inte ens vill träffa.