ja, då har jag varit hos min t och träffat hon på ätstörningsenheten

tack gode gud för att hon var så fin

hon berättade om hur de arbetar och varför, och jag kunde inte tro mina öron

de jobbar på individnivå, lyssnar på vad som fungerar och inte fungerar för sina patienter, alla behandligar är olika eftersom alla patienter är olika... osv.

jag blev stum

fick inte fram ett endaste ord

frågade henne om hon fanns på riktigt, för allt hon sa är precis tvärt emot vad hela psyk säger och arbetar efter

så mötet gick.... bra(!)

i och för sig så skällde jag ut min t i början........ för hon sa att jag går i ridterapi

och jag som har tjatat och tjatat om att ridterapi inte ens är i närheten av ridskola

det har ju för fan ridterapeuten också talat om för henne

men hon verkar fan ha selektivt minne...........

så jag höjde rösten och sa till henne, men jag tror inte att budskapet gick fram till varken henne eller ätstörningstanten

skit samma

nu ska jag ställas i kö

obligatoriskt läkarsamtal och undersökning

fy fan

livrädd

innan jag gick hem bev det bråk med min t - igen

och så hasplade hon helt plötsligt ur sig att hon ska gå ner ytterligare i arbetstid efter sommaren

hon ska då bara jobba 4 dagar i veckan

jag började störtböla

snörvlade fram att jag vet att hon bryr sig om mig och är engagerad

men hon har ju aldrig tid längre

allt handlar om tre ord för henne - JAG ÄR UPPTAGEN

hon började skratta och för en gångs skull var jag gravallvarlig, så jag sa att "jag är glad att jag kan roa dig"

ja, så ledsen var jag - det rann över

då kom hon fram till mig och slog armarna om mig

vi ska träffas imorgon igen, och då får hon tala om hur hon ska göra; om hon tänker göra mer utrymme för mig eller om vi ska säga upp kontakten

jag rasade nästan ihop vid dörren precis när jag skulle gå, för jag sa att jag vägrar bli inlagd bara för att hon "är upptagen"

tårarna bara sprutade

då kom hon fram till mig och kramade mig igen och sa att hon ska göra sitt bästa för att ta in det jag säger och att jag inte ska behöva bli inlagd bara för att hon inte kan få in i sin skalle att hon tagit på sig alldeles för mycket, vilket gör att hennes patienter får lida

när jag var på väg ut så sa jag till henne att skriva en lapp med ordet UPPTAGEN och sätta den någonstans där hon ser den heeeeeela dagen, för då kanske det går in tills imorgon

vet inte om hon tog det som ett skämt eller som en rolig och smart grej för att banka in skiten i skallen

jag bryr mig inte om vilket, bara hon får in det i sitt huvud

nu är jag helt slut

E... förlåt att jag missat att det var idag...... visste inte att kallelsen kom SÅ nära inpå......

finns här och håller tummar och tår för att det ska gå bra..... hoppas att du kan få någonting i alla fall.... så att det inte behöver vara så outhärdligt..........

du har ju massor att bära redan innan.... så jag blir orolig........

 

Marie

17 februari 2011 18:32

Vad bra att "mat tanten" inte var en häxa,eller iallafall en snäll sådan,dom finns dom med! Och det går kanske att lösa med din t oxå,att du får lite mer av hennes tid! Tro på ljusare tider! Jag upprepar, "du kan allting"!
Kram på dig!

http://lealpre

Maria

17 februari 2011 18:55

Ja, det heter ju "den som lever får se"...
Kram!

 

Isa

17 februari 2011 20:36

Ja gode Gud, vad ska man säga? Har läst mkt som du skrivit om din kontakt med din terapeut och jag skulle kunna skriva en låååång utläggning med invändningar mot hennes sätt att agera professionellt gentemot dig som patient, vilket hon ju ska göra. Jag har ingen samtals- eller psykoterapeut-utbildning, har bara läst drygt halva socionomprogrammet men redan där har jag tillräckligt med kunskap för att se att hon agerar fel gentemot dig som patient.
Jag vet att du tycker om henne och trots allt verkar känna dig trygg med henne men för din skull håller jag tummarna på att eran destruktiva relation kommer att brytas. Vet att det låter hårt och jag har självklart inte hela bilden klar för mig så egentligen ska jag väl inte döma...
Hursomhelst, här kommer en stor och varm syberkram! Hoppas allt ordnar sig till det bästa = det som blir bäst för dig i längden... :)

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

17 februari 2011 23:10

Ja, jag förstår vad du menar. Jag har också tänkt den tanken... att det kanske är dags att gå vidare, gå framåt eftersom hon inte har tid att "följa med mig" och inte verkar kunna hålla "jämna steg med mig"... Jag är bara så rädd. Och det är så konstigt, för det mesta av det här började efter sommaruppehållet. Hon började köra ut mig efter spik 60 min, svarade inte på mail, osv. Och jag har slagits själv nu. Länge. Utan henne, trots att det ingick i vårt "kontrakt" från dag 1 att VI skulle arbeta TILLSAMMANS.
Senast idag sa hon att jag inte har någon KANS (kontaktansvarig), men det har jag visst. Hon är både min terapeut och min KANS. Men enligt henne idag så vägrar hon vara det, så det har väl varit riktigt att jag känt att det varit jag mot resten av vården. Ingen som har hjälpt till att bara tex ta reda på information.
Jag älskar henne och känner mig trygg med henne som person. Men jag litar inte på henne på samma sätt, för hon har svikit mig för många gånger. Jag måste erkänna att när hon idag sa att hon blir lite ledsen av det jag säger, ja då tänkte jag att "det kanske är din tur nu"....... Elakt och hårt - jag vet - men någon gång måste det vara slut med den här dagisleken. Har ju talat om för henne att hon pratar för mycket. Hon har krävt att jag ska säga ifrån. Så då gör jag det. Blir hon ledsen så klarar hon det, säger hon. Och jag låtsas som att jag tror det för att klara av att skydda mig själv...

Så ja, jag förstår nog hur du tänker! :)
Stor varm tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...