pappa skriker och har sagt att han ska köra bilen rakt in i en bergvägg

mamma gråter och skriker

pappa vrålar om att hans helvete började för *min ålder* år sedan - dvs när jag föddes

mamma tjuter och svär om pappa som aldrig kan lyssna

osvosv

- ännu en vanlig dag med mina sk föräldrar i  mitt sk liv

sa till dem att om de inte lägger av NU så kan de packa ihop sina jävla saker och dra härifrån

för de är 40 kvadraten är det enda stället som är MITT och bara mitt

det här är MIN fristad

och passar det inte dem så kan de fara härifrån

sa att jag aldrig mer far hem till dem

och det menar jag verkligen

sen for de till maxi

kom hem

och helt plötsligt - precis som när jag var barn - så är det som att inget har hänt

men jag sa till, berättade hur det känns

sa att jag tycker att det här är lika obehagligt och förvirrande som förr

då pratade de i 2 min

krävde mig på ett LÖFTE om att de varit jättebra föräldrar och att de inte förstört min barndom (ja, jag var ärlig i stundens ingivelse och sa som det var - att de har förstört och gjort mitt liv till ett än värre helvete)

sen efter "löftet" - vilket jag självklart inte gav, utan pratade bort det - skulle det väl verka "bra" igen

de kan dra åt helvete

HELT åt helvete

nä, ensam är stark

jag ska klara mig själv

ALLTID

det är min lott i livet

tänk

nu ska jag leva med vetskapen om att jag förstört min sk pappas liv