for och tittade på området dit jag vill flytta

på vägen hem kom 6-7 hästar som smitit och rusandes rakt över vägen

jag tog av mig säkerhetsbältet och var beredd att hoppa ur bilen för att leta efter ägaren

men min sk pappa vägrade stanna

"någon annan får väl göra det"

JÄVLA GUBBJÄVEL!

kommer de ut på europavägen så blir det bara slarvsylta kvar!!!

kan inte andas

har tipsat lokaltidningen med sms, men eftersom jag inte är hemma i området så vet jag inte exakt var vi var

kommer inte kunna sova inatt

det här är ännu en sak som jag ALDRIG förlåter honom för

jag behöver avdelningen

"min" avdelning

det hjälper inte att vara någon annanstans

4 pat i ett rum för 2, korridoren full, förrummet till bältesrummet och samtalsrummen fulla av pat

personal som bara springer och inte har någon tid

det är bara förvaring

kvantitet istället för kvalitet

tack vare den här jävla kommunen

och jag har fått höra så många gånger att man måste vara halvdöd för att få bli inlagd

här finns inga pat som är inlagda en eller ett par dagar - nu längre - utan här är det LPT och månader

är du inte döende så att det syns på dig, tex om man skurit sig så blodet forsar, så är det bara att vända och gå hem

"vi tar inte emot folk som bara behöver vila upp sig eller inte orkar vara hemma"

gråtit hela dagen

gråter fortfarande

jävla skit

FÖRBANNADE JÄVLA FÖRÄLDRAJÄVLAR!!!!!!!

de har erbjudit sig att köpa en bostadsrätt i det område där jag vill bo

men jag VÄGRAR hyra av dem

dessutom kan jag inte bo kvar OM jag någon gång skulle plugga till ssk

OCH - de KAN INTE KÖPA MIG!!!!!!!

det har de aldrig kunnat, även om jag låtsats

fan

FANFANFAN

om hästarna blir skadade så förlåter jag aldrig mig själv!!!!!!!!

antar att det här är slutet för mig och mina föräldrar

känns som att det är slutet på mitt liv också

jag vill dö

gråter

imorgon får jag i alla fall gråta ifred

jag kommer alltid vara ensam och isolerad, och jag är bara dum i huvet när jag hoppas att det inte alltid kommer att vara så

jag kommer växa upp, leva och dö - helt ensam

nu

nu har jag gett upp

pappa for och "shoppade" på fm så jag var ensam med mamma

försökte prat-prata med henne, men det går inte

det går bara inte

nämnde lite om de saker som vi skulle behöva reda ut, men hon bara slår ifrån sig

man ska inte prata om hur man mår

man ska inte prata om hur man kanske kan göra saker och ting bättre

man ska bara hålla käften och lida i tysthet

ska man gråta så får man gå undan och göra det i tysthet och sedan komma tillbaka och le

man ska tassa på tå för allt och alla

- med andra ord - håll käften och orkar du inte det så är du vek och då kan du lika gärna dö

de far i alla fall hem imorgon

sen är JAG i alla fall klar med det här

den här gången har jag VERKLIGEN FÖRSÖKT, men det går inte

DET GÅR INTE!!!!!!!!!!

mamma anser att hon är den människa som lider mest på jorden

hon sa det

jag blir så jävla förbannad, för hon vet inte hur andra har det!!!!!

jag började gråta när hon sa att hon "inte har något"

då skrek jag åt henne mellan tårarna att hon i alla fall har ett hus, en sommarstuga i fjällen, 2 hundar, en make, vänner och bekanta, haft ett jobb, och barn som i alla fall vittnar om att hon har existerat

JAG HAR INGET!!

sa att jag inte tänker vara hennes jävla kurator mer, för hon vänder sig bara emot mig

hon gnäller om pappa och han gnäller om henne, och så sitter jag i mitten och ska medla - men det påstår hon att HON gör!!!! och jag har fan inte pratat med min sk pappa i max totalt 5 min sedan jul!!

men det är som vanligt - när jag försöker sammanföra dem och ta tag i något så "går de ihop" och så blir det MIG som de hackar på istället

ja, jag sa det också!

och jag sa att mina vårdkontakter tom har föreslagit att jag ska dra ner på kontakten med dem pga hur de är

och självklart hugger mamma direkt; då ska vi inte ha någon kontakt

jag förklarar för henne att det är JAG som bestämmer, inte någon annan, hur ofta vi talas vid, och att jag VILL veta hur de har det FÖR MIN SKULL om inte annat

men det skiter hon i

de har farit iväg nu - "turistar"

skickade sms till henne för att tala om hur jag tänker kring det som varit nu

skrev att jag ser det som att vi i alla fall har försökt nu, även om det gick åt helvete

men det är bättre att försöka än att bara skita i allt

fick svar

"ok"

blev förbannad, eftersom jag vet att hon bara vill att man ska hålla käft och le

så jag skrev ett till sms, "hoppas att det känns bra för dig också att vi i alla fall försökt"

svaret blev "ok"

och nu skiter jag i det här

de kommer aldrig att bli vuxna

aldrig

hur blir man FRI från dem???

vad ska man förvänta sig kommer hända i framtiden????

kan man hoppas på NÅGOT när ens mamma inte ens "kan minnas eller veta" att pappan till hennes barn har slagit dem gula och blå så länge de inte kunde slå tillbaka??? och misshandlat - och misshandlar - dem verbalt?????

hur kan man som mamma begära att ens barn bara ska ha "överseende" med deras pappa, och att mamman bara skiter i allt????

överseende med fysisk och verbal misshandel både mot barnet och mamman - my ass att jag NÅGONSIN kommer att ha det!!!

kommer inte fara dit över jul, sommaren nästa år, eller någonsin mer

nu är jag FÄRDIG

LÄGG IN MIG PÅ "MIN" AVDELNING FÖR NU MÅR JAG SÄMRE ÄN NÅGONSIN

JAG ORKAR INTE MER

men avdelningen finns inte kvar

tack och hej, leverpastej