Igår var jag med min kp och tittade in i simhallen. Har kommit på att det vore skonsamt för kroppen att motionssimma till skillnad från annan träning. Problemet är ju dock alla mina ärr - och att jag är fet som en gris. Social fobi på det gör det "ganska utmanande" att plaska runt halvnaken bland en massa folk. Men det jobbigaste var såklart omklädningsrummet. Alla ärr, allt fett. Som tur var, så var det inte alls särskilt mycket folk. Och jag har inhandlat en "tantbaddräkt" med korta ben så att inte ärren på låren ska synas.

Stod skyltar överallt om att man skulle duscha och tvätta sig utan badkläder innan man gick in i simhallen, men det gjorde inte jag. Säger någon av personalen något om det så får jag väl dra upp baddräktsbenen och visa varför. Armen kan jag hålla längs sidan ganska bra, så ärren där syns inte så mycket. Men jag duschade i alla fall av mig med baddräkten på. Klev in i simhallen och självklart var banorna för motionssimning i mitten så att jag var tvungen att klättra ner på en stege. Mitt i alltihopa flyttade de om banorna, så då blev jag lite skakis för jag visste inte var det var meningen att jag skulle vara. Men det löste sig till slut.

Simmade jättesakta. Men jag hade bestämt mig för att simma en timme och att försöka hålla samma tempo hela tiden. Och eftersom jag inte simmat på 15 år så kändes det som ett bra upplägg. Dock gjorde det döont i nacken eftersom jag flyter så lätt och ville hålla upp huvudet så att jag inte fick klorvatten i ansiktet. Jag blir nämligen röd som en kokt kräfta då....... Dessutom är jag så spänd i nacke och axlar, så det gör ont av den anledningen också. Farten jag höll var precis på gränsen till att inte behöva öppna munnen för att "andas". Så det gick verkligen långsamt. Men å andra sidan så stannade jag bara till en gång och bottnade för att vila, eller snarare räta ut rygg och nacke. Så jag måste känna mig nöjd med min insats idag, med tanke på förutsättningarna. Hade inte ätit eller druckit något sedan igår kväll heller, så när jag klev upp ur vattnet så insåg jag att blodsockret var nere på noll. Så inför nästa besök ska jag försöka äta och dricka innan. Och gå på toa...

Vet inte om det är vanligt att folk simmar en timme nonstop... för jag tyckte att några tittade på mig lite extra. Eller så var det väl för att de är tävlingssimmare och jag aldrig gått i simskola, utan lärt mig simma av min mamma. Så min teknik är väl obefintlig. Eller så var det väl för att jag simmade med glasögon på, men jag ser ju inget annars.

Sen "fuskade" jag även med duschningen efter badet, för jag duschade med baddräkten på. Tvättade i alla fall ur håret lite. Såg till så att jag inte blötte ner ansiktet. Hade vattenfast smink, så jag behövde inte göra något åt det i alla fall. Hade med mig min lilla hårtork, så jag blåste håret halvtorrt i alla fall.

Kändes så jävla bra efteråt. Som att jag rivit en mur. Jag - ensam, på nytt ställe, med massa folk, klä av och på sig ända in på huden, ärr, fett, gå runt i omklädningsrum, dusch och simhall. Känns som jag utmanat allt på en och samma gång!

Vi får väl se hur det blir - om det här varar. I så fall köper jag nog ett årskort så att jag kan simma så mycket jag vill.

Var skönt att komma hemifrån och "göra" någonting också. Ha ett "uppdrag", ett "mål". Och sen vara klar med det.

Jag hann dock inte mer än hem så fick jag erbjudande om att hänga med till stallet. Så en timme och macka senare så for jag till stallet. Åt när jag kom hem och sen somnade jag på soffan......

Nu gäller det att hålla sig tills på tisdag då jag tänkt fara och simma igen. Och samtidigt inte hinna jaga upp mig...