Fick den fantastiska idén att fara och simma utan att ta stesoolid..... Det gick ok först, men fick sen panik på bussen.... men kunde dämpa den för att sedan gömma mig i omklädningsrummet och vänta ut det. Simmade en timme. Jag, några medelålders damer, en man, och en tant. Rumt omkring kryllade det av barn. Jag var i alla fall den enda som simmade så länge som en timme. Försökte hålla samma tempo rakt igenom, men det var svårt då vissa stannade upp och diskuterade dagens I-landsproblem....... och mannen måste ha haft någon slags kris, för han såg ut att försöka "showa" genom att simma under vattnet. Tyckte mest att han lekte och hade jag bara vågat så hade jag bett honom att byta bana till den för lek...... Jag fick först heller inte grepp om hur jag eller de andra simmade, för de verkade simma så snabbt vid ändarna av bassängen. Sen inåg jag att de tryckte ifrån med benen mot bassängkanten vid varje vändning - vilket jag inte gör, för då känns det som att "fuska".

För övrigt så tror jag att jag är den enda som jag sett hittills som är så konstig att jag simmar hela 60 min.......... Pinsamt.

Jag höll nästan på att duscha "som alla andra" efter att jag var klar, var på väg att ta av mig baddräkten i duschen, men då kom skolklassen....... Och hade de sett mina lår så hade de blivit livrädda. Så jag gjorde som sist. Ingen har klagat - än.

Nu är jag ganska trött....... Får se om/vad jag orkar mer idag........ Inte för att själva simningen tar på mig, utan det är mest den psykiska tröttheten. Många intryck, försöka hålla sig lugn, hela tiden tänka på ärren och min inneboende smuts................