Toaletten och kranen i köket kom på plats i förrgår. Och igår kom kyl och frys. Så nu är "stort" allt klart.

Hade läkartid igår fm och när hon frågade hur jag trivs och hur jag mår så började jag gråta - såklart...... Berättade att jag trivs jättebra, men berättade även om "vaktmästaren". Hon förstod och hon stöttar mig helt och fullt. Hon sa att om jag sätter en gräns och han inte respekterar det, så kommer de att backa upp mig. Tror att hon verkligen förstår att jag är i beroendeställning till den där mannen och att jag är rädd för eventuella konsekvenser.

Jag hoppas att min ordinarie läkare inte kommer tillbaka (förlåtförlåtförlåt att jag känner så), för hon jag har nu är högsta hönset på hela verksamheten och hon har garanterat fått allt det pga att hon är så empatisk, klar och tydlig, rejäl, inte rädd att säga vad hon tycker, och hon kan fatta egna väl grundade beslut. Har ärligt talat enormt svårt att se hur någon skulle kunna ogilla henne.

Minns när jag var inlagd för x antal år sedan. Det var väl egentligen då jag började lära känna henne när hon var bakjour. Hon var (och är fortfarande) den vänligaste, snällaste och mest empatiska läkare jag någonsin träffat. När jag var inlagd så pratade en hel del av de andra patienterna illa om henne, och när de skrek *hennes efternamn*-fitta efter henne när hon gick i korridoren så gick jag in på mitt rum och skämdes och grät för deras beteende. Hon av alla läkare förtjänade verkligen inte det.

Idag ska jag inte göra mycket. Städa lite, diska ikapp och ev stryka tvätt.

Är så trött. Det tar nog ett tag innan jag inser på riktigt att "vaktmästaren" gått på semester så att jag kan slappna av.....