Alla inlägg under april 2018
mina föräldrar har träffat "hans" föräldrar igår när de handlade mat
de hade frågat vad jag jobbar med
och min mamma hade sa att jag är sjukpensionär
så nu vet de det
de bor inte långt från sin jävla son så han kommer garanterat få reda på det
tänk om han förstår att det är kopplat till oss som barn
då kan han dyka upp här
det är inte svårt att söka reda på var någon bor
tänk om han kommer hit
mår så illa
så yr
är så jävla rädd
tänk om han kommer hit!!!!!!!1
jag har lagt ner allt nu
sitter bara i mitt soffhörn
får se om jag får tillbaka mina mediciner
har bett min kp höra av sig till backup-läkaren
hon är dock väldigt upptagen så vi får väl se
sen finns det en överhängande risk att hon tycker att det är jättebra att jag har överlevt utan benso
och därmed anser att jag inte behöver det
i så fall har jag beslutat mig för att avsluta allt
för det här går inte
det har inte gått, inte fungerat alls
och det kommer inte göra det heller
har aldrig tidigare varit så nära att ta mitt liv
när grannsubban gav sig på mig sist så gick jag fullständigt sönder
jag stod innanför min grind och hackade is när hon började - och fick förstärkning av sin sambo
"alla i hela området tycker att du bara stör och förstör"
"alla tyckte att det var så lugnt och skönt innan du flyttade in"
osv
de stod där utanför min grind och skrek elakheter i munnen på varandra
först svarade jag men kände att det var fel när hon hade sina barn med sig
jag påpekade det och valde att bara vara tyst och ignorera dem
frågade "ska ni gå eller" och hon svarade "jag får stå här så länge jag vill"
som en jävla fjortis
men de stod såklart kvar och fortsatte
rent logiskt förstår jag att det inte är "alla"
men det gör inte mindre ont
det är som när jag var liten och gick i skolan
all gammal skit triggas igång
jag stod i alla fall kvar tills de tröttnade och gick
sen gick jag in och började skriva avskedsbrev
har aldrig gjort det förut
det blev inte färdigskrivet och är inte det heller
jag hade rejäl jävla pmdd - som aldrig diagnosticerats av en läkare trots att det borde vara självklart
är mer eller mindre suicidal 2 veckor per månad
så något måste hända
jag vet bara inte vad
har inte fått napp på min annons om att byta lägenhet så på den fronten är det kört
jag orkar inte mer
jag har passerat min gräns
jag hatar läkare
hatar
de har all makt trots att de känner patienten minst i ett helt vårdlag
man får heller aldrig ha en och samma läkare en längre tidsperiod
utan man ska slussas runt som om man vore en rutten kålrot på frukt- och gröntavdelningen på willys
och alla läkare vill signera sitt verk
sätta sin egen prägel
för det är viktigare än att se till att patienten har det ok
får man träffa samma läkare några gånger så ska sedan medicineringen ändras
det får inte vara stabilt
inte vara tryggt
det ska alltid röras om i grytan
inte nog med att man ska vara sjuk
att man måste må lika dåligt som läkaren gör när han eller hon mår som sämst och inte kan gå till jobbet
varje jävla dag i resten av sitt liv
det är heller inte tillräckligt att addera oron över att gå under ekonomiskt och riskera att bli hemlös
lägg även till utanförskapet osv
och så rör vi om lite då och då med en ny läkare som har nya idéer och annan medicinering
en annan syn på psykisk sjukdom helt enkelt
"alla har rätt att göra sin egen bedömning"
och så måste det pillas i en fungerande medicinering
gud förbjude att man som sjuk skulle få ha en stabil "lägstanivå"
nej, det ska inte finnas någon vardag inte
man får inte dö - för det skulle se dåligt ut på pappret
men man får heller inte någon trygghet så att man kan överleva
den lyxen förtjänar man inte
grann-subban kom hem från sin skotersemester med sin sambo idag
det första de gör är att felparkera sitt släp så att det står mitt i vägen på infarten till hela område
precis vid parkeringsförbudsskylten
jag tog fram mobilen och skulle ta en bild då jag ska höra av mig ang trafiksäkerheten till hyresvärden
då hade hon stått och stirrat på mig och slet upp sin balkongdörr och började skrika
jag höll på att skita på mig först, ju är inte varje dag som någon helt plötsligt börjar vråla på en
jag lyckades ändå finna något slags lugn och sa inte så mycket
hon skrek och frågade om det var något problem och jag svarade att det är parkeringsförbud
då gick hon igång
skrek att jag lägger mig i andras saker, att jag inte har något liv, att jag klagar på alla, osv
jag var bara tyst och tittade på henne
när hon tystnade för att hon inte hade något mer att vråla så frågade jag henne om hon var klar
hon blev lite paff och sa ja
då bara gick jag
jävla idiot
jag har varit nära att bli påkörd pga att de felparkerar
och ärligt talat så får hon väl vara upprörd om hon vill
väljer man att medvetet strunta i regler och lagar så väljer man även konsekvenserna
vill man inte att folk ska klaga så får man väl se till att det inte finns något att klaga på
annars får man väl bara finna sig i det, så enkelt är det ju
jag tänker inte bli påkörd för att de inte orkar parkera på ett säkert sätt
jag skiter fullständigt i om de felparkerar, bara de felparkerar på ett ställe där jag inte utsätts för onödiga risker
jag måste verkligen flytta härifrån
jag blir helt jävla galen av att bo här
och det kostar så mycket energi
energi som jag absolut inte har
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 |
|||||||||
|