vet inte om det blev bättre eller sämre än vad jag hade tänkt om dagens samtal

jag var ett vrak 

visste inte om jag skulle berätta hur illa det här

eller vad jag skulle berätta och inte berätta

min kp är världens bästa samtalskontakt

fick alla en person som han - och som passar ihop för övrigt såklart - så hade många blivit hjälpta och väl bemötta

han märkte såklart att det var något

jag försökte prata men orden ville inte ta ihop

fick panikångest för jag var så jävla rädd

rädd att han skulle få för sig en massa saker och vilja lägga in mig

men han verkade förstå

får se om/när/vad han kommer säga till min "backup"-läkare

kanske får jag medicin igen - kanske inte

sa att mina sista nödtabletter tar slut nu så jag måste hitta andra sätt att överleva

jag både vill och inte vill skära mig igen

men vad har jag för val - om jag inte ska dö så måste jag skära

det är det enda jag har, det enda som alltid hjälper och alltid finns där

men han sa att han inte accepterar det utan gör jag det så kommer det bli konsekvenser

han började fråga om jag skurit mig idag, om jag skurit sedan vi sågs sist

jag svarade att jag inte hade något hemma för att kunna göra det

det tyckte han var bra och sa att jag skulle fortsätta så

då jag inte pallar att ljuga så sa jag att jag köpt redskap till det idag

han ville att jag skulle lämna dem till honom

det jkänns så jävla orättvist

jag frågade om han hellre vill att jag ska dö

och självklart sa han att han ville varken eller och att inget av det får ske

så räckte han fram handen i en gest att jag skulle plocka fram rakbladen och ge dem till honom

jag försökte prata bort det men förstod att det var kört

så jag gav dem till honom

och bröt ihop

kändes som att världen försvann

vet inte om jag skrek eller vad jag gjorde

men då lade han armarna om mig och höll om mig

och jag grät som ett barn

är så ledsen

så jävla rädd

och arg, jättearg

man kan inte bara ta de enda verktyg från en människa i kris som försöker överleva

jag fattar att det är svårt och jobbigt men vem har det jobbigast - den som behöver skära sig för att inte dö eller den som vet om att någon skär sig för att inte dö

.......och en del av mig är lättad, sjukt nog.... varför vet jag inte riktigt....