Jag vill inte leva. Inte. Leva.

Det här är ingen liv.

Det här är inte ens överlevnad.

Det här är bara tortyr.

Dag ut och dag in.

Det blir aldrig bättre.

Det blir inte "ok".

Jag faller mellan alla stolar. Har alltid gjort det.

Är inte tillräckligt sjuk för att få den hjälp jag behöver.

Och heller inte tillräckligt frisk för orka själv.

Varför försöker jag ens.

Varför kan jag inte bara få dö.

Bli fri.