Redan på bussen börjar jag panika och gråta. Höll på att missa att kliva av där jag skulle. Min kp mötte mig utanför hissen på psyk. Jag kunde knappt gå. Än mindre prata. Sen brast det bara. Tårara forsade och jag fick inte luft. Jag klarar inte av att sitta fast. Det går bara inte. Så vi gick inte ens till röntgen. Min kp ringde och meddelade de som stod standby.

Är så sjukt besviken på mig själv. Och att de inte fattat att jag inte klarar av att sitta fast, trots att jag sagt det klart och tydligt. Men mest besviken på mig själv. Jag lyssnade inte på mig själv, utan körde bara på. Magkänslan sa "NEJ!!! STOPP!!!" redan från början, men ändå gav jag inte med mig. Jag hade bestämt mig för att göra det här ändå. Och så slutade det i katastrof. Ett så totalt misslyckande.

Vet inte vad tandläkaren kommer säga eller tänka. Det är ju "bara" att stå där en kortkort stund så är det ju klart sen........

Vill skära ihjäl mig. Men jag ska äta tårta som jag köpt på ica istället.

........första gången jag försökt med något som jag vet att jag inte klarar, och misslyckats med............

Mår illa. Måste kunna gapa idag. På beställning. Inför människor.

Har försökt och försöker "öva" här hemma. Vet att det låter löjligt, men jag vet inte vad jag kan göra.

Är helt förlamad.