Håller på att laga mat. Sitter här i köket. Ser mig omkring. Inser att tiden rinner ut. På riktigt.

Den här vintern kom och försvann nästan obemärkt. Hur ska jag överleva resten av året utan att ha fått den vila och den ro som vintern brukade ge mig. Jag lider verkligen på sommaren. Ljuset. Värmen. Det som de allra flesta andra längtar efter och mår bra av. Men inte jag.

Känner att jag nästan tappar fattningen. Har svårt att stanna i nuet. Undrar var jag tog vägen. Alla drömmar. Alla tårar. All glädje och sorg. Kunskap. Människor. Nej, jag kan bara konstatera att jag är alltför trasig för att orka, för att kunna, överleva. I mitt liv finns inget heligt längre. Inget orört. Inget som bara är mitt. Ingen självkänsla. Inget hopp. Jag är som ett brustet aneurysm som befinner sig på en så onåbar plats att ingen kan hjälpa. Ingen.

Jag sörjer mig själv. Mitt liv. Det som är. Det som blev. Det som aldrig kommer att bli. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag säger bara till mig själv att det är ok. Jag har gjort så gott jag kunnat. Jag har gjort allt i min makt. Och mer därtill. Och det är ok att det inte räckte. Det är ok. Man kan inte klara allt. Jag räckte inte till. Jag dög inte. Och det är ok. Det är ok.

Vet inte vad jag vill säga med det här inlägget. Kanske ingenting. Jag kände bara att jag behövde skriva. Jag vet att jag är osynlig, och det är så jag vill ha det. Ensamheten, sorgen, ledsnaden, ja allt, gör ont. Om jag någon gång skulle skriva en bok så skulle den heta "När allt gör ont". För jag vet vad smärta är. I alla dess former.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...