Mina föräldrar har för ett tag sedan beslutat sig för att skaffa en till hund, så att deras ensamma hund som aldrig varit ensam förut, ska få sällskap. Min mamma har ju dessutom MS och är hemma hela dagarna, ofta ensam, så hon behöver också sällskap och tröst. En anledning att fortsätta kämpa. Min pappa har varit helt med på noterna, och jag har varnat min mamma för att ta honom på allvar eftersom han ALLTID velar och ändrar sig och förhalar allt vad beslut heter.

Förra veckan gjorde pappa det som han alltid gör - helt plötsligt ska de inte ha någon hund. Mamma blir förkrossad - såklart. Det fanns en som var precis det "de" letade efter. Sen har min pappa velat och ändrat sig igen. Då var det för sent. Hunden var redan såld. Dock hade uppfödaren en annan valp. Min mamma vill köpa den, och den är verkligen superfin. Min pappa säger dock nej - för det är ju nej-sidans tur att tala då ja-sidan nyss varit framme.

Resultatet? Eftersom min MS-sjuka mor inte kan ordna allt själv med en valp, och trots att min far är anställd som assistent åt henne, så har de inte hört av sig till uppfödaren - och nu ligger hunden ute till "allmän försäljning". Lär vara såld senast imorgon fm.

Jag hatar min pappa. Jag är ledsen, men jag gör det. Jag försöker ändra uppfattning, försöker se positiva saker med honom, men det finns fan inga. Jag vill inte se honom. Inte träffa honom. Han gjorde min uppväxt till ett helvete och nu gör han min mammas redan plågsamma liv än värre. Och han skiter fullständigt i det. Fullständigt. Jag kanska ska skita i att hälsa på dem i sommar. Bara blåvägra. Min mamma är den som blir lidande, men hur fan ska jag orka med allt??? Måste se den jävla egotrippade veliga idioten varje dag. Ta hand om min mamma med allt vad det innebär, eftersom min pappa drar iväg och är borta på dagarna. Jag ska torka kiss, tvätta, laga mat, städa, trösta min mamma när hon gråter 5 ggr om dagen.

Och någonstans mitt i allt det ska jag hantera MIN ångest med flashar och allt vad det innebär - och hålla god min.

UNDERBARA SOMMARHELVETE, ELLER HUR????????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...