När jag pratade med min mamma idag så sa jag till henne att man inte säger att man ska bränna ner huset och/eller ta livet av sig till sitt barn. Det som snurrar i huvudet nu är vad hon svarade, vad hon sa. Hon vill göra mig "delaktig". Men inte fan kallar jag hot för "delaktighet". Frågade om hon någonsin hört sin mamma säga att hon skulle ta livet av sig. Efter en tvekan sa hon lite småkaxigt "ja, det har nog hänt en eller ett par gånger". Tror inte ett skit på det. Men strunt samma. Vi säger att min mormor sagt så till min mamma - hur kände min mamma då? Blev hon glad eller ledsen, lugn eller orolig, kaxig eller rädd, exalterad eller förskräckt? Tänkte hon bara "jaha" eller kände skuld?

Kort och gott - kändes det BRA???

Om det inte kändes bra, så varför utsätta sin egen dotter för det?

Men oavsett så undrar jag hur man tänker när man yttrar en sådan sak, och särskilt inför sin dotter - som de vet har skurit sig, har varit inlagd på psykavdelning, går på mediciner och är sjukpensionär.

Det var mycket hon inte mindes att varken hon eller pappa sagt under "grälet", och hänvisade hela tiden till "stundens hetta". Men hur mycket är ok att skylla på det?? Jag är inte perfekt - snarare tvärt om - men jag har aldrig någonsin hotat med att bränna ner/förstöra något eller ta liver av mig i ren affekt. Det måste väl finnas gränser - eller???

Usch, mår så illa. Har tryckt i mig mat och godis idag igen pga mitt mående. Måste försöka landa och börja om. Igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...